Igår kväll:

Jag går runt och säger godnatt till alla barn. Pussas och kramas och killar under fötter och på ryggar.

Så är det Mikaelas tur. (Hon är två och ett halvt år.)

"Putt på munnen!" Ja så klart, smack! (Hon pussas med öppen mun och tungan nästan helt ute... lite blött men... )

"Putta pannan mamma!" Absolut, puss på pannan älskling!

"Putta sinden!" Puss på kinden...

"Putta haka!" Okej, puss på hakan..

"Putta näta!" Hon får en rejäl näspuss...

"Putta handen!" Visst, jag pussar båda händerna...

"Putta benen!" Benen får varsin puss...

"Putta kudde!" ...va?     

"PUTTA KUDDE!!" Jaha... ska jag pussa kudden... eeh okej... *pussar kudden*

"Putta DEN kudden!" Sure, jag pussar den andra kudden också. Faktiskt pussar jag alla hennes fem kuddar helt på eget initiativ, för att förekomma och kanske snart kunna göra något annat...

"Putta täcke!" Jag pussar ett täcke. Det är första gången faktiskt.

"Putta tängen!" Va?!?!? Nä... men alltså...    

"PUTTA TÄNGEN!!!!!" Jaaaaaaaaaaaaa okej! Jag pussar väl sängen då!

Men nu får du ta och sova älskling! Jag lovar att pussa fler saker imorgon!

Susanna55 skrev en kommentar som jag svarade på. Mitt svar blev så långt att det får hamna här också.   

Men först ett tillägg: Jag har förstått av flera kommentarer, att en del läsare tror att jag är inne på en viss annan bloggsida och håller på att bemöta någonting som står där.

Det är fel - det är jag inte och jag bemöter inte någonting med mina inlägg, jag tar helt enkelt upp andra sidor av ett mynt.

Jag är fullt medveten om att denna person fortsatt tittar in här, det lämnas tydliga spår. Själv är jag dock helt ointresserad av att göra samma sak hos henne.

Okej det var det. Här är min kommentar.

Susanna, det är just det att feministerna inte tycker att man får ifrågasätta någonting, utan man ska hålla med om att kvinnor är underordnade män och sedan le och hålla käften, som stör mig. Jag håller ju till exempel med om allt du skriver om män, feminism och jämlikhet. Men det betyder ju inte att jag inte kan diskutera saker som kommer efter själva grundsatsen.. Som en annan smart person skrev, så är ju i så fall alla normala människor feminister, och som en av de citerade artikelförfattarna skrev,så är det därför bättre att använda ordet humanist. Därför att åsikten att alla människor ska vara lika värda är humanistisk. När den blir feministisk betyder den plötsligt att man inte får ta upp vad kvinnor gör mot män, eller peka på idiotin inom delar av feminismen. Alla vill väl att samhället ska förändras, så även jag. SJÄLVKLART. Men när jag inte får tycka att även kvinnor måste förändra beteenden mot män, då är det fel någonstans. När det blir spydigt och personliga påhopp på grund av att man vill gå vidare från grundsatsten om allas lika värde, då klassar i alla fall jag det som extremfeminism, eftersom jag känner andra som kallar sig feminister och som KAN diskutera ämnet utan att sätta igång med personliga påhopp.

Exemplet som togs upp, där feminister trakasserade föreläsaren, tycker jag är väldigt talande för hur vissa reagerade när någon kom med frågetecken omkring feminismen. Jag har lika mycket emot män som uttrycker sig i samma förringande ton mot kvinnor (och jag har hört massor av sådant både irl och på nätet), som de kvinnor som gör det mot män. Det jag ville få fram med att ta upp dessa kommentarer, är att de kommer från personer som säger sig vara FÖR jämlikhet, men samtidigt har denna föraktfulla inställning. Det är ju både löjeväckande och tragiskt. Både manshatare och kvinnohatare är patetiska och tragiska. Men nu finns det ju redan så många som försvarar kvinnor, eller hur? Även fast jag själv redan är emot allt som feministerna grundläggande är emot, så tar jag mest upp den andra sidan nu eftersom DEN däremot inte har särskilt många som törs ta bladet från munnen.

Och jag har läst nobimbosalloweds inlägg... det vore ju jättebra om alla hade hållt sig till saken.. men nu var det så att just en viss person var den som INTE gjorde det, utan började med personliga påhopp. Först på en annan, sedan på mig. Men sedan, efter detta, forsätter vissla oskyldigt och intala andra som inte riktigt hängde med i svängarna där, att det är jag och den andre, som är bovarna. Ett sådant beteende är bland det lägsta jag varit med om, och jag har fan varit med om mycket.

I det inlägget påstås det också att om man vill ifrågasätta saker INOM feminismen (efter att ha uttryckt att man är enig i att alla ska vara jämställda), då vill man söndra "Saken". Mja..... nej. Också det hör till kategorin sektbeteende i mina ögon.

Jag söndrar inga Viktiga Saker, vare sig feminism eller socialism eller andra. Men jag är inte heller blåögt enkelspårig.

(Anledningen till att jag inte kommenterat det inlägget är att det inte är någon idé att hoppa in i en kacklande hönsgård. Där blir man ändå inte hörd, eftersom alla åsikter redan är cementerade och obehöriga med åsikter utöver dem äga ej tillträde.... )

Historien om Mikael Andersson.

"Konfliktperspektivet utesluter könsöverbryggande samförståndslösningar. Radikalfeminismen är vår tids marxism. Båda ideologierna är med sina totalförklarande anspråk en bördig jordmån för sekterism. Kompromisser betecknas i båda fallen som tecken på svaghet vilket är ett demokratiskt problem. Hatet mot kapitalismen förenades med motvillig beundran. Dagens manshat eggas av avund mot det härskande könets skicklighet att befästa sina maktpositioner."

Citat från professor emeritus i statsvetenskap Nils Elvander (ja, håll i er, det är en man jag citerar......)

Intolerans mot andra åsikter blir den ofrånkomliga följden av sekterismen, konstaterar Nils Elvander.

Vidare konstaterar Elvander att detta konfliktperspektiv i princip utesluter klass- och könsöverbryggande samförståndslösningar. Just för att kompromisser betraktas som tecken på svaghet och bristande idétrohet. Det är därför radikalfeminismens hållning till demokratin är mer eller mindre problematisk. (Att marxismen i dess realsocialistiska form är oförenlig med västerländsk demokrati inser väl äntligen alla svenskar, förutom förstås kretsen kring Lars Ohly och avgrundsvänsterns sekter.)

Vi tar det igen:

"Båda ideologierna är med sina totalförklarande anspråk en bördig jordmån för sekterism. Kompromisser betecknas i båda fallen som tecken på svaghet vilket är ett demokratiskt problem."

Fortsättning följer.

Igår gav vi igelkotten pannkaka. När den ätit färdigt försvann den. Sedan åkte vi iväg på kvällen, var borta flera timmar.

När vi kom hem visade det sig att igelkotten hela tiden varit inne i huset. Just då befann den sig i hallen, sedan knallade den till köket och hängde en stund under köksbordet.

Till sist tog jag på mig grytvantarna och bar ut den, eftersom min man uttryckte viss skepsis till att ha en igelkott inne.

Själv är jag ganska van...

Den här bilden har jag haft inramad. Den är min mamma och min uppväxt i ett nötskal. Ett kök, en mamma och en tam igelkott som just blivit flaskmatad.

Mamma med igelkotten Tigge-Tagge. Han var så känd att han till och med fick ett eget uppslag i vår lokala nyhetstidning. Och jo, han bodde inne hos oss.

Har ingen aning om vad den här kotten hette, eftersom jag inte bodde hemma längre...  Lägg märke till att hon håller igelkotten med bara händer. Min mammas händer var riktiga arbetsnävar.

Den här minns jag faktiskt. Den bodde, och trivdes bra också, inne hos hönsen. Och jag menar riktiga höns, med fjädrar...

Mamma samlade även på igelkottar. Alltså, inte levande igelkottar...

Gissa vem som har en igelkott på sin gravsten?

Livet är inte svart eller vitt.

Men feministerna har lyckats bra med att tysta ner vad kvinnor utsätter män för.

Det finns en undersökning som heter "Slagen dam" (2001), som mycket ingående tar upp  allt som handlar om mäns våld mot kvinnor.

Någon motsvarande studie om kvinnors våld finns inte! Det finns faktiskt INGEN statistik över hur vanligt det är att män utsätts för våld, hot eller trakasserier av en kvinnlig partner!!!

Studenterna Heidi Wasén och Camilla Palmberg ville undersöka mansmisshandel. 2002 presenterade de examensarbetet "Slagen man" vid den sociologiska institutionen på Stockholms universitet. Den bygger på djupintervjuer med sju män som blivit fysiskt eller psykiskt misshandlade av sin kvinnliga partner.

Men gissa vad som hände dessa två studenter?

Kurskamraterna och lärarna ifrågasatte ämnesvalet och det tog tid innan de ens lyckades hitta en handledare som ville stötta deras studier!  De blev närmast trakasserade för att de ville ta upp att kvinnor också misshandlar män på olika sätt!

”Under senare år har kvinnomisshandeln uppmärksammats som ett av våra allvarligaste samhällsproblem. Enligt flera undersökningar i USA, Kanada och Storbritannien är det dock vanligt att kvinnor fysiskt eller psykiskt misshandlar män i hemmen. Resultaten har mötts av hård kritik. Susanne Steimetz, i dag chef för Family Research Center vid Indianauniversitetet, har fått ta emot hot från feminister när hon föreläst om män som misshandlas av kvinnor. Detta trots att hon hjälpt till att starta härbärgen för utsatta kvinnor och forskat om kvinnomisshandel.”

"I en studie från slutet av 1970-talet publicerade två forskare (en man och en kvinna) att 15,5 procent av männen och 11,3 procent av kvinnorna blivit slagna av sin partner.

Sociologen Murray Straus, professor och biträdande chef för Family Research Laboratory i New Hampshire, menar att även om kvinnor antas ha mindre möjligheter att åstadkomma fysiska skador är mansmisshandel ett socialt problem.

Redan 1986 konstaterade Straus att kvinnors våld mot män inte väcker något allmänt intresse. Undersökningar som går tvärs emot den gängse bilden uppmärksammas inte, enligt honom. Inga ansträngningar görs heller för att komma till rätta med problemet - helt enkelt därför att mansmisshandel inte definieras som ett problem. Det är helt enkelt inte "politiskt korrekt" att diskutera att kvinnor kan misshandla sin partner, enligt Straus.”

Andra internationella studier visar att kvinnor i ett förhållande kan vara lika våldsbenägna som män:

"Enligt en brittisk granskning om våld i hemmet utförd av George Malcolm, knuten till Queen Mary and Westfield College i London, använde tre av fyra misshandlande kvinnor någon form av tillhygge - medan en av fyra män gjorde det. Detta skulle vara ett tecken på att kvinnorna kompenserar sin ofta mindre kroppsstyrka.

- Dessa internationella studier har inte fått några som helst konsekvenser för forskningen om misshandel i relationer eller för den svenska samhällsdebatten om våld i hemmen, menar Heidi Wasén."

En misshandel kan vara både psykisk och fysisk. Till den senare misshandeln räknar sociologen Murray Straus även det som traditionellt uppfattas som "lindrigt" våld, till exempel örfilar.

"Psykisk misshandel kan vara lika förödande för den utsatte som fysiskt våld. Man kan skada sin partner på djupet - och även driva denne till självmord - utan att lyfta ett finger, konstaterar Straus."

Enligt honom är det mer socialt accepterat att kvinnor slår män än tvärtom. Om en man förolämpar en kvinna anses det vara moraliskt korrekt för miljontals kvinnor att ge honom en örfil.

Murray Straus menar att för att få slut på hustrumisshandel måste det "harmlösa" mönstret av örfilar, sparkar och kastande av saker mot manliga partner brytas.

Straus hävdar också att om kvinnor använder sig av våld - och det är mer accepterat - så kan det leda till att ett förkastligt våldsmönster inom hemmets fyra väggar upprätthålls.

När jag var 16 år stötte jag för första gången på en tjej som misshandlade sin pojkvän psykiskt. Även det paret var 16 år. Genom åren har jag förstått hur vanligt detta är! Men hur bemöts en man som utsätts för psykiskt våld av sin omgivning?

”Äh, han är en toffel.” ”Han får väl skylla sig själv för att han inte sätter ner foten.” ”Ja, ja… *lätt nedlåtande ton* han får väl visa kärringen var skåpet ska stå…”

Jag har mött några kvinnor som blivit utsatta för samma slags dagliga psykiska misshandel, jag har mött många män som lever med både psykiskt förnedring och att bli örfilade, med mera, men självklart inte slår tillbaka… 

Det är för jävligt att feministerna har sett till att det är så gott som tabu att ens nämna att kvinnor kan misshandla män.

Vi tar det igen:

"Susanne Steimetz, i dag chef för Family Research Center vid Indianauniversitetet, har fått ta emot hot från feminister när hon föreläst om män som misshandlas av kvinnor. Detta trots att hon hjälpt till att starta härbärgen för utsatta kvinnor och forskat om kvinnomisshandel.”

Fortsättning följer.

              ___________________________________________

HÄR ÄR EN ANONYM KOMMENTAR - alltför intressant för att jag ska ta bort den, som den som skrev den önskade i efterhand.

" "slagen dam" har fått mycket kritik för sin undersökning. Den anses av flera som inte vetenskaplig.

Du har rätt att det saknas forskning kring kvinnors våld mot män. Att det förekommer vet alla, jag har siffror på jobbet från den forskning som finns. Återkommer efter semestern med det (undervisar faktiskt i ämnet "våld i nära relation").

En annan stor kunskapslucka, ja gigantisk (fast vi vet att det förekommer) är våld i samkönade relationer. Finns några små undersökningar som visar på våld kvinna-kvinna och man-man med. Oftast med sexuella inslag."

                 __________________________________________

Angående anonyma kommentarer, så får jag fler än jag får publicera, där det uttrycks att den som skrivit är enig i något av inläggen om feminism, men inte vill kommentera offentligt eftersom det är stor risk att bli förföljd av feministerna. Jag har fått flera meddelanden och kommentarer på facebook där det uttrycks samma sak. Jag förstår det, men tycker förstås att det är synd.

Jag har otacksamma barn!

Igår bråkade de halva dagen om en koja som äldsta tjejen byggt i lekrummet. Den genererade massor av konflikter...

Så idag tänkte jag vara en sådan där extrabra mamma. Släpade med stolar, bord, mattor, lakan, you name it, och byggde en jättestor koja i trädgården! Med mattor inuti och en tunnel att krypa i in till kojan. Oj vad jag jobbade... och tänkte under tiden att jag nog kommer att ångra mig senare, när jag måste tvätta allt som jag dragit ut. Men självklart är barnens glädje huvudsaken. Kände mig riktigt nöjd med mig själv.   

Vad händer?

Barnen gick in i kojan, sedan ut igen och fortsatte hoppa studsmatta!!!

Och nu har de byggt ännu en koja i lekrummet. Det gick bra en stund, men nu bråkar de igen.

Otacksamma ungar!!