xecute

Alla inlägg under januari 2014

Av Xecute - 19 januari 2014 21:35

En gång, i femte klass, blev jag orättvist anklagad för att ha stulit en lapp från en tjej. En lapp. Det stod något hemligt på lappen, tydligen, hon var jättearg på mig och brydde sig inte alls om att jag bedyrade min oskuld. Jag hade verkligen inte tagit den. Men hon var övertygad och nöjde sig inte med att skälla på mig, utan rapporterade till hela klassen vilken hemsk människa jag var. Alla var arga på mig, blängde och pratade skit.

Det är mitt första minne av att bli orättvist anklagad. Jag kommer aldrig glömma det, den otroliga frustrationen över att inte bli trodd. Just det att inte bli trodd är hemskt!


Livet är inte ett dugg rättvist, det vet jag kanske bättre än de flesta. Men av allt negativt som man som människa kan råka ut för, så känner i varje fall jag att det att bli orättvist anklagad för något, ligger på topp fem.

Missförstånd, missuppfattningar... oftast kan man reda ut dem, men ibland vill den andra personen eller personerna bara inte lyssna. Ibland spelar det ingen roll vad man än säger eller gör för att bli trodd - motparten har redan bestämt sig för vad som är rätt och fel. Det är otroligt sårande och frustrerande!





 



Det är längesedan jag slutade bry mig om vad folk tycker. I varje fall folk som jag inte själv gillar. Det har minskat risken för att behöva må dåligt när andra t ex inte förstår min humor... den som inte hänger med får väl tro vad han/hon vill. Inte mitt problem.

Däremot bryr jag mig mycket om vad folk jag själv gillar, tycker. Så klart. Och så klart känns det då ännu värre när det händer och jag talar för döva öron. När att berätta sanningen är som att banka huvudet i en betongvägg.

Det har inte hänt många gånger i mitt liv, men det har hänt. Hjärtat har gått sönder lite varje gång. Det är ju på sätt och vis ett svek; man litar på någon, tycker om någon - och så vägrar denna person ens försöka lyssna eller förstå. Den har bestämt sig för hur det är. Punkt.






 






Överhuvudtaget är det jobbigt med människor som vägrar ändra uppfattning, vad det än gäller. Vars åsikter är huggna i sten, oavsett hur många motbevis eller andra fakta det finns. Som inte går att diskutera med, eftersom det enda de gör, är att "tala om hur det ligger till".


Själv har jag alltid rätt, även när jag har fel. Fast jag har aldrig fel.


//Sign Gudinnan








Av Xecute - 12 januari 2014 11:00

 





Den här bilden beskriver visserligen skolan klockrent - men även hur samhället ser på relationer.

Det finns bara en mall, och den ska alla tvingas in i.

Visst börjar det bli bättre på vissa områden; en ökad acceptans för olika typer av förhållanden - kärnfamiljen börjar tappa sitt grepp som Det Enda Acceptabla.

Men i övrigt gäller nog samma mall oavsett hur relationen ser ut i övrigt. Det ska gå till på ett visst sätt när man hittar sin partner. Sedan ska det gå till på ett visst sätt att bygga upp förhållandet.


Eftersom den här bloggen inte är "privat", har jag varit försiktig med att skriva om just mitt privatliv. Det vill säga, mitt kärleksliv. Eller snarare avsaknaden av det... 

Det är nämligen så att jag och mina barns pappa har valt en lite ovanligare form av "relation". Eller kanske "livsstil".

Sedan flera år tillbaka är vi inte längre ett kärlekspar. Men vi har fortsatt vara sambos, nästan hela tiden i alla fall, och tillsammans drivit "Familjen AB". Det vill säga, vi hjälps åt med barn och vardag, har våra olika funktioner i "familjen". Men är inte mer än vänner.


Inte direkt en vanlig kärnfamilj alltså. Men utåt har det verkat så. Vi bor på en mindre ort, skvallernivån är skyhög och pappan är en ganska offentlig person här. Vi har inte sett någon anledning till att alla ska veta precis allt om hur vi lever.

Det är i och för sig roligt att ge folk något att prata om. Härute händer så lite så det kan man ju bjuda på...


Men nu börjar det dra ihop sig till att gå vidare till en mer vanlig typ av livsstil: "Varannan vecka". Just den mallen använder sig de flesta frånskilda föräldrar av. Det ska vi också - fast igen, inte på det alldeles vanliga sättet.

Vi vuxna är de som byter bostad varannan vecka. Inte barnen. De slipper fara fram och tillbaka mellan sina föräldrar och nya partners.

Smart, tycker vi. Det bästa för barnen!


Men inte helt enligt mallen...

Ännu mindre och smalare mall har samhället för hur det ska gå till när man inleder sitt förhållande.

Inte heller där passar jag in.

Jag är ett stort fan av att följa magkänslan, intuitionen. Känslan.

Tvärt emot alla oskrivna regler om hur lång tid det ska ta innan man blir ett par och hur lång tid det ska ta innan man får känna si och så och hur lång tid det ska ta innan man börjar uttrycka dessa känslor.

Det är ett helt eget sällskapsspel, det där. Som jag vägrar spela!


Pappan i den här "familjen" följer reglerna till punkt och pricka. Hans nya förhållande har utvecklats helt enligt mallen.

Good for him! För jag säger inte att det är något fel med det, bara att vi alla fungerar olika.



 







Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok


Skapa flashcards