Släng bort det där illaluktande, mögliga, dåliga mammasamvetet!

Mammor måste inte vara perfekta.

Mammor måste inte baka bullar.

Barnen måste inte ha sju olika aktiviteter.

Mammor får glömma att packa matsäcken till dagisutflykten.

Mammor får komma för sent till dagis/fritidshämtning.

Mammor måste inte tillfredsställa barnets behov inom två sekunder!

Mammor FÅR SÄGA NEJ!

Mammor får sätta GRÄNSER!

Mammor får låta en skrikande unge ligga på golvet i affären och lugnt handla vidare.

Mammor får ta den skrikande ungen under armen och bära ut, utan att be om ursäkt inför någon.

Mammor behöver inte städa jämt!

Allvarligt, dör hela familjen om disken står kvar medan ni spelar ett spel tillsammans istället? Stannar jorden om dammtussarna bygger höghus? Ett skitigt handfat betyder, tro det eller ej, att du är en BRA mamma!

Barn behöver en mamma som pratar med dem, inte en stressad Ajax-tornado!

MAMMOR ÄR INTE VIKTIGAST FÖR BARN!

Sluta känn dig så förbannat behövd dygnet runt! Sluta tyck synd om dig, mamma-martyren... Mammor behöver sina barn mer än det omvända! Barn vill även ha pappa, släktingar, kompisarnas föräldrar, barnvakten, dagisfröken.... barn längtar efter fler än bara dig, barn BEHÖVER fler än bara dig!

Mammor får ha ett eget liv.

Mammor BÖR ha ett eget liv!

Vad lär du dina barn genom att inte prioritera dig själv? Tänk på det.

Barn kräver inte att vuxna ska offra allt för dem!

INGEN vuxen har tackat sin mamma för att hon "gav upp allt" för dem.

MÅNGA barn är glada när deras mamma är glad.

En glad mamma blir man om man också ger sig själv tid, tycker att man själv är viktig.

Mammor måste inte ge sina barn alla senaste prylar.

Mammor måste inte ta med sina barn till femtioelva olika nöjesparker, semesterorter med mera.

Det finns barn som växer upp under otroligt knappa omständigheter, utan vare sig resor, stort hus, fin bil - men som får KÄRLEK. Och som mår så väldigt mycket bättre än de barn som blir överösta med prylar, prylar, prylar, men har föräldrar som aldrig har tid för dem (förmodligen för att de städar hela tiden...).

Mammor behöver inte laga trerätters hemlagat varje dag!

Du blir inte en bättre mamma för att du står där och desperat mosar grönsakspuré istället för att ge din unge en barnmatsburk!

Du blir inte heller en sämre mamma för att du serverar blodpudding eller korv med bröd.

Skit i alla måsten, borden, skit i hur det "ska vara"!

Krama dina barn istället. Se dem. Lyssna till dem. Var med dem. Gör det enkelt för dig. Släpp kraven på både dig, hemmet och dem!

Just det! Sug på den! Så viktig är jag nämligen.   

Eller, tja, kanske inte exakt så viktig. Men nästan. Jag och alla andra som inte bara lallar med i mängden och aldrig vågar reagera på människor som beter sig på diverse idiotiska sätt.

Det är skillnad på gnäll och gnäll. Man kan vara en gnällig människa, som bittert gnisslar om det negativa med allt och lite till i livet.

Men man kan också vara en positiv livsälskare som ändå har förmågan att reagera på felaktigheter, inkompetens, grymhet, vårdslöshet osv, osv.

Jesus blev också förbannad. Trots sin oändliga godhet och kärlek till människan. Jesus blev inte bara lite pissed, han typ kastade saker och vrålade, när han stötte på puckon.

Jag är ju väldigt lik Jesus. Det vet alla som känner mig. Jag är den mest Jesuslika människan vi har här i samhället faktiskt.   

Jodå, så att, eeh.....

Men alltså, det jag vill säga är ju att det inte är en motsats, detta att å ena sidan vara en positiv, glad och kärleksfull person som är nöjd med sitt eget liv, och att å andra sidan reagera på idioti. Det betyder ju helt enkelt att man inte är bedövad, eller har skygglappar på sig, eller är för feg för att öppna käften när någon beter sig illa på något sätt.

Om inte folk som reagerar på irriterande personer och omständigheter fanns, skulle världens Hitlers, Bushs och diverse andra hemska översittare kunna härja i princip helt fritt. Ingen skulle käfta emot Sverigedemokraterna. Ingen skulle ifrågasätta någonting, eftersom ingen skulle bli irriterad över något. Eller reagera överhuvudtaget.

Det är sunt att reagera.

Det är inte särskilt kul att vara känslomässigt bortdomnad.

Ja, det kan faktiskt vara direkt roligt att irritera sig på de/det som förtjänar det!  

Facebook är ett ställe där det är tydligt hur många det är som bara lallar på. "Allting är så bra, jag klagar inte på nåt, för då kanske någon skulle få för sig att jag är missnöjd med mitt liv eller mig själv, eller kanske *huga huga* bli arga på mig".  

Whatever. Jesus och jag fattar i alla fall grejen....    

På Familjeliv.se finns en tråd som har sjukt många inlägg - tusentals. Den heter "smink smink smink".

Smink är kul!

Men när smink blir ett måste borde varningslamporna börja både blinka och låta.

En person som MÅSTE sminka sig innan hon går och handlar mjölk har problem!

Inte med sitt yttre.

Med sitt inre.

Att inte kunna gå utanför dörren, eller kanske till och med inte kunna vara hemma osminkad  - då pratar vi gigantiskt låg självkänsla!

Inte alltför sällan är det sådana tjejer, som har så låg självkänsla och sminkar sig hela tiden, som inte KAN sminka sig.

Att lägga en snygg makeup är en konst.

Alldeles för många gör alldeles för många fel och ser alldeles för j***iga ut.

Ja men se här, ett lysande exempel...   

Det finns några enkla regler när det gäller smink.

1) Använd ditt sunda förnuft.

2) Inga skarvar.

3) Sudda, sudda, sudda.

4) Om du MÅSTE sminka dig borde du ta en cold turkey.

Vacker med spackel? Knappast. Att gå omkring till vardags helt svart runt ögonen - fult! Löjligt!  

Många gör inte skillnad på vardagsmakeup och festmakeup. De går omkring som färgglada clowner i det skarpa dagsljuset. Hoppsan hoppsan så det kan bli.

Poängen med smink är att göra sig snyggare - inte göra sig till åtlöje....   

Runt köksbordet sitter mina fyra barn, och en kompis till min tioårige son. Sonen och kompisen pratar. Min son, N, skrattar och så säger han " då kan han ju ta en jättedildo och ba´..."

Jag vet inte vad som kom efter "ba". Skrattar för mycket.

Det är Linus fel! Linus på linjen alltså.

I ett avsnitt på Youtube lackar Linus ur på en likadan gubbe. De börjar hota varandra med vapen. Linus drar fram svärdet, då hämtar den andra en pistol, då hämtar Linus ett maskingevär... osv i en schysst våldsupptrappning. Egentligen är detta ju inte textat, men nån företagsam nisse har fixat det. Vi snackar grova förolämpningar och bögsnack. "Ska fan piska ditt anus med spikklubba......". När Linus kommer springande med en bazooka, ropar han "jag har en jättedildo!"

Så min lilla oskyldiga gosse trodde alltså att vapnet hette dildo och var jättestort.

Inget mer Youtube för honom!

Vad jag sa? "N, en dildo är inget vapen, det är en låtsassnopp". Sedan skyndade jag mig skrattande ut ur köket medan följdfrågorna haglade efter mig. "Låtsassnopp?!?!? Varför finns det?"

..................som sagt. No more youtube.  Inte för N i alla fall. Men för er som vill se nåt rätt kul, kan ju kolla in den.  

http://www.youtube.com/watch?v=v0qEVj7ZcOc

Tack till alla er som kommenterar! Jag blir verkligen glad! Det enda jag undrar är, när folk tänker börja dissa mina bitchigare blogginlägg...  :-))) Men igen, stort tack!

Det är inte alltid jag hinner kommentera tillbaka - ibland måste jag ge mina fyra barn mat också. ;-)

Hur klär alla andra på sina barn idag?

Vad ger man en femåring i present - hur gör andra?

Hur ska ett förhållande vara?

Hur ska man vara som förälder - hur blir man som alla andra föräldrar?

Vad ska jag ha på mig - undrar vad alla andra har på sig?

Tänk om någon tycker att jag gör fel, är konstig, annorlunda!

Alla andras åsikter är ju så mycket mer korrekta och så mycket viktigare än mina egna...

Föräldrar är kanske den grupp människor som oftast faller offer för att bli beroende av vad andra tycker. Det är KÄNSLIGT att vara förälder! Man vill att precis alla ska tycka att man själv är en fantastisk sådan, utan fel och brister. Därmed oroar man sig ständigt för hur man uppfattas i sin föräldraroll. Vilket bygger upp en jättelik osäkerhet som gör att man inte törs lita ett dugg på sin egen instinkt, sina egna kunskaper, sina egna erfarenheter.

Klassikern skrikande barn i mataffär; den får de flesta föräldrar att svettas bara av tanken på vad de andra kunderna tänker och tycker om deras föräldrafärdigheter. Och hur gör alla andra när det gäller mattider, läggning, amning, datorspel, kvalitetstid, tillsägelser… listan kan göras lång på situationer där föräldrar inte törs lita på sig själva. "Hur gör de andra, alla de som är bättre än mig?"

Att bry sig om hur andra gör och vad andra tycker, måste bli väldigt jobbigt i längden, med tanke på hur många människor det finns. Den 1 januari 2010 fanns det ganska precis 7 miljarder människor på jorden, och antalet ökar med cirka 200 individer per minut. Det är svårt att få över sju miljarder människor att gilla dig hela tiden, vad du än gör, hur du än gör det.

Åskiten att andras åsikter är viktigare än ens egna blir ett väldigt tungt ok att bära på.

Varför inte bara kasta bort det?

Varför inte bara vara dig själv?

Tänk efter: Vilken människa beundrar du mest? Jag tror att vem du än svarar, är det en person som INTE bryr sig om vad andra tycker om honom/henne särskilt mycket. Det är, ironiskt nog, så att de personer som verkligen får mycket gillande och massor av respekt, det är de människor som inte är beroende av det. Som inte behöver det, eftersom de är tillräckligt säkra i sig själva.

Stå för din egen smak! Stå för dina åskiter och dina handlingar!

Strunta fullständigt i vad andra tycker när spädbarnet skriker på restaurangen, strunta i vad alla andra packar i väskan till skolan, sätter på sina barn när det är si och så många grader ute, var likgiltig inför eventuella åsikter när sjuåringen är näsvis och tjatig och du ryter till mitt på stan!

Klä på dig vad du vill oavsett vilket mode som råder, och lita på dig själv när du ska köpa kläder eller andra grejer.

Sköt helt enkelt dig själv och SKIT i andra!

Har upptäckt ännu ett irriterande fenomen i bloggvärlden; "vem vill inte ha många besökare? besök min blogg, så jag får fler siffror i statistiken, jag skiter i om du läser eller inte".

Alltså.... hur i hvte tänker man? Det är väl skit samma hur många besökare man har, om ingen ändå läser! Om besökarna bara klickar fram sidan och sedan försvinner igen.

Jag vill absolut inte ha många besökare på det sättet. Hellre två läsare om dagen som faktiskt också LÄSER.

"Läs min blogg och kommentera!"

Eeeh... jaha, tack för rådet/ordern. Men hur gör man när bloggen är så ointressant och intetsägande att det inte finns något att kommentera?

Återigen, jag vill inte ha några kommentarer bara för kommentarernas skull - det blir ju helt fel. Nä, de som gör reklam för sina bloggar här på bloggplatsen verkar inte ha mycket innanför pannbenet.

Men det finns ju alltid undantag till alla regler. I början stängde jag rampljusrutan så fort jag loggat in, eftersom den alltså är full av puckade tonåringar som inte kan stava. Men sedan jag började låta den vara kvar, har jag faktiskt hittat ett par guldkorn i bloggbäcken. 

Ett favoritfoto, som formligen skriker ut självkänsla, kaxighet och dessutom är både läckert, snyggt och sensuellt.

Självklart är det Rose McGowan som törs sådant som vanliga brudar inte vågar....