"Konfliktperspektivet utesluter könsöverbryggande samförståndslösningar. Radikalfeminismen är vår tids marxism. Båda ideologierna är med sina totalförklarande anspråk en bördig jordmån för sekterism. Kompromisser betecknas i båda fallen som tecken på svaghet vilket är ett demokratiskt problem. Hatet mot kapitalismen förenades med motvillig beundran. Dagens manshat eggas av avund mot det härskande könets skicklighet att befästa sina maktpositioner."

Citat från professor emeritus i statsvetenskap Nils Elvander (ja, håll i er, det är en man jag citerar......)

Intolerans mot andra åsikter blir den ofrånkomliga följden av sekterismen, konstaterar Nils Elvander.

Vidare konstaterar Elvander att detta konfliktperspektiv i princip utesluter klass- och könsöverbryggande samförståndslösningar. Just för att kompromisser betraktas som tecken på svaghet och bristande idétrohet. Det är därför radikalfeminismens hållning till demokratin är mer eller mindre problematisk. (Att marxismen i dess realsocialistiska form är oförenlig med västerländsk demokrati inser väl äntligen alla svenskar, förutom förstås kretsen kring Lars Ohly och avgrundsvänsterns sekter.)

Vi tar det igen:

"Båda ideologierna är med sina totalförklarande anspråk en bördig jordmån för sekterism. Kompromisser betecknas i båda fallen som tecken på svaghet vilket är ett demokratiskt problem."

Fortsättning följer.

Igår gav vi igelkotten pannkaka. När den ätit färdigt försvann den. Sedan åkte vi iväg på kvällen, var borta flera timmar.

När vi kom hem visade det sig att igelkotten hela tiden varit inne i huset. Just då befann den sig i hallen, sedan knallade den till köket och hängde en stund under köksbordet.

Till sist tog jag på mig grytvantarna och bar ut den, eftersom min man uttryckte viss skepsis till att ha en igelkott inne.

Själv är jag ganska van...

Den här bilden har jag haft inramad. Den är min mamma och min uppväxt i ett nötskal. Ett kök, en mamma och en tam igelkott som just blivit flaskmatad.

Mamma med igelkotten Tigge-Tagge. Han var så känd att han till och med fick ett eget uppslag i vår lokala nyhetstidning. Och jo, han bodde inne hos oss.

Har ingen aning om vad den här kotten hette, eftersom jag inte bodde hemma längre...  Lägg märke till att hon håller igelkotten med bara händer. Min mammas händer var riktiga arbetsnävar.

Den här minns jag faktiskt. Den bodde, och trivdes bra också, inne hos hönsen. Och jag menar riktiga höns, med fjädrar...

Mamma samlade även på igelkottar. Alltså, inte levande igelkottar...

Gissa vem som har en igelkott på sin gravsten?

Livet är inte svart eller vitt.

Men feministerna har lyckats bra med att tysta ner vad kvinnor utsätter män för.

Det finns en undersökning som heter "Slagen dam" (2001), som mycket ingående tar upp  allt som handlar om mäns våld mot kvinnor.

Någon motsvarande studie om kvinnors våld finns inte! Det finns faktiskt INGEN statistik över hur vanligt det är att män utsätts för våld, hot eller trakasserier av en kvinnlig partner!!!

Studenterna Heidi Wasén och Camilla Palmberg ville undersöka mansmisshandel. 2002 presenterade de examensarbetet "Slagen man" vid den sociologiska institutionen på Stockholms universitet. Den bygger på djupintervjuer med sju män som blivit fysiskt eller psykiskt misshandlade av sin kvinnliga partner.

Men gissa vad som hände dessa två studenter?

Kurskamraterna och lärarna ifrågasatte ämnesvalet och det tog tid innan de ens lyckades hitta en handledare som ville stötta deras studier!  De blev närmast trakasserade för att de ville ta upp att kvinnor också misshandlar män på olika sätt!

”Under senare år har kvinnomisshandeln uppmärksammats som ett av våra allvarligaste samhällsproblem. Enligt flera undersökningar i USA, Kanada och Storbritannien är det dock vanligt att kvinnor fysiskt eller psykiskt misshandlar män i hemmen. Resultaten har mötts av hård kritik. Susanne Steimetz, i dag chef för Family Research Center vid Indianauniversitetet, har fått ta emot hot från feminister när hon föreläst om män som misshandlas av kvinnor. Detta trots att hon hjälpt till att starta härbärgen för utsatta kvinnor och forskat om kvinnomisshandel.”

"I en studie från slutet av 1970-talet publicerade två forskare (en man och en kvinna) att 15,5 procent av männen och 11,3 procent av kvinnorna blivit slagna av sin partner.

Sociologen Murray Straus, professor och biträdande chef för Family Research Laboratory i New Hampshire, menar att även om kvinnor antas ha mindre möjligheter att åstadkomma fysiska skador är mansmisshandel ett socialt problem.

Redan 1986 konstaterade Straus att kvinnors våld mot män inte väcker något allmänt intresse. Undersökningar som går tvärs emot den gängse bilden uppmärksammas inte, enligt honom. Inga ansträngningar görs heller för att komma till rätta med problemet - helt enkelt därför att mansmisshandel inte definieras som ett problem. Det är helt enkelt inte "politiskt korrekt" att diskutera att kvinnor kan misshandla sin partner, enligt Straus.”

Andra internationella studier visar att kvinnor i ett förhållande kan vara lika våldsbenägna som män:

"Enligt en brittisk granskning om våld i hemmet utförd av George Malcolm, knuten till Queen Mary and Westfield College i London, använde tre av fyra misshandlande kvinnor någon form av tillhygge - medan en av fyra män gjorde det. Detta skulle vara ett tecken på att kvinnorna kompenserar sin ofta mindre kroppsstyrka.

- Dessa internationella studier har inte fått några som helst konsekvenser för forskningen om misshandel i relationer eller för den svenska samhällsdebatten om våld i hemmen, menar Heidi Wasén."

En misshandel kan vara både psykisk och fysisk. Till den senare misshandeln räknar sociologen Murray Straus även det som traditionellt uppfattas som "lindrigt" våld, till exempel örfilar.

"Psykisk misshandel kan vara lika förödande för den utsatte som fysiskt våld. Man kan skada sin partner på djupet - och även driva denne till självmord - utan att lyfta ett finger, konstaterar Straus."

Enligt honom är det mer socialt accepterat att kvinnor slår män än tvärtom. Om en man förolämpar en kvinna anses det vara moraliskt korrekt för miljontals kvinnor att ge honom en örfil.

Murray Straus menar att för att få slut på hustrumisshandel måste det "harmlösa" mönstret av örfilar, sparkar och kastande av saker mot manliga partner brytas.

Straus hävdar också att om kvinnor använder sig av våld - och det är mer accepterat - så kan det leda till att ett förkastligt våldsmönster inom hemmets fyra väggar upprätthålls.

När jag var 16 år stötte jag för första gången på en tjej som misshandlade sin pojkvän psykiskt. Även det paret var 16 år. Genom åren har jag förstått hur vanligt detta är! Men hur bemöts en man som utsätts för psykiskt våld av sin omgivning?

”Äh, han är en toffel.” ”Han får väl skylla sig själv för att han inte sätter ner foten.” ”Ja, ja… *lätt nedlåtande ton* han får väl visa kärringen var skåpet ska stå…”

Jag har mött några kvinnor som blivit utsatta för samma slags dagliga psykiska misshandel, jag har mött många män som lever med både psykiskt förnedring och att bli örfilade, med mera, men självklart inte slår tillbaka… 

Det är för jävligt att feministerna har sett till att det är så gott som tabu att ens nämna att kvinnor kan misshandla män.

Vi tar det igen:

"Susanne Steimetz, i dag chef för Family Research Center vid Indianauniversitetet, har fått ta emot hot från feminister när hon föreläst om män som misshandlas av kvinnor. Detta trots att hon hjälpt till att starta härbärgen för utsatta kvinnor och forskat om kvinnomisshandel.”

Fortsättning följer.

              ___________________________________________

HÄR ÄR EN ANONYM KOMMENTAR - alltför intressant för att jag ska ta bort den, som den som skrev den önskade i efterhand.

" "slagen dam" har fått mycket kritik för sin undersökning. Den anses av flera som inte vetenskaplig.

Du har rätt att det saknas forskning kring kvinnors våld mot män. Att det förekommer vet alla, jag har siffror på jobbet från den forskning som finns. Återkommer efter semestern med det (undervisar faktiskt i ämnet "våld i nära relation").

En annan stor kunskapslucka, ja gigantisk (fast vi vet att det förekommer) är våld i samkönade relationer. Finns några små undersökningar som visar på våld kvinna-kvinna och man-man med. Oftast med sexuella inslag."

                 __________________________________________

Angående anonyma kommentarer, så får jag fler än jag får publicera, där det uttrycks att den som skrivit är enig i något av inläggen om feminism, men inte vill kommentera offentligt eftersom det är stor risk att bli förföljd av feministerna. Jag har fått flera meddelanden och kommentarer på facebook där det uttrycks samma sak. Jag förstår det, men tycker förstås att det är synd.