xecute

Alla inlägg under februari 2010

Av Xecute - 26 februari 2010 15:56

Har du krockat? Nej.

Frukt? Helst ingen. Men okej, en banan kan jag väl trycka ner.

Dricker? BOB Jordgubbssaft

Vilka språk kan du? Svenska, danska, engelska.

Haft sex i skogen? Ja.

 Favoritfärg? Grönt, brunt, beige, grått. Svart. Djuprött. Äsch! 

 Kan inte vara utan? Materiellt? Internet.

Hur många gånger har du flyttat i ditt liv? Bott i 32 olika hus/lägenheter.

Druckit hembränt? Ja.

Hur lång är du? 164 cm.

Mest stolt över? Mig själv.

Har du kysst en av samma kön? Ja.

Bäst låten just nu? Allt med Nickelback.

Äckligt? Hårstrån i munnen.

Vad imponerar på dig? Intelligens i alla former.

Är du musikalisk? Ja.

Hur många pojk-/flickvänner har du haft? 15 seriösa.

Tre personlighetsdrag hos dig? Allsidig, medmänsklig, självkänsla.

Höger- eller vänsterhänt? Höger.

Vår, sommar, höst eller vinter? Höst. Vinter också - om det är snö.

Snyggaste kille och tjej? Kända: Clive Owen, Julianne Moore. 

Kaffe? Luktar gott men smakar skit.

Kan du simma? Ja.

Vilken ögonfärg har du? Grön.

Biter du på naglarna? Nej, inte längre.

Favoritglass? 88:an.

Hur många kusiner har du? Sju.

Vilka länder har du besökt? Norge, Danmark, Tyskland, Spanien, USA.

Bäst TV-programmet? Uppdrag granskning, House M.D

Kan du byta däck? Ja, men orka!

Hur långt har du gått på en dag? LÅNGT!.

Drömyrke? Kolumnist.

Mest nöjd över på din kropp? Rumpan.

Popcorn  eller chips? Popcorn

Bästa citat? ”Du är inte vad du säger, vad du tänker eller vad du känner. Du är vad du gör”

Fobi? Att inte se botten när jag är i vatten.

Hur många datorer har du i ditt hem? Sex.

Tror du på spöken? Ja.

Tror du på liv efter döden? Ja.

McDonalds, Max eller Burger King?  Max.

Vill ha? Stort hus och barnvakt när jag vill.

Blir helst masserad? Ryggen.

Har du gråtit efter ett besök hos frisören? Nej, men nästan.

Politik? Självklart. Att inte bry sig är totalt omoget.

Av Xecute - 26 februari 2010 08:33

Läste precis en artikel i Aftonbladet Wendela.

Om att kvinnor tycker det är skämmigt att erkänna att de tänder på vanliga män, som inte är råmuskulösa och inoljade.


http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6675181.ab


Ameh!!!

Det borde vara tvärtom!

Det skämsiga ligger ju helt klart i att ha så dålig smak och vara så styrd av media att man börjat tycka att rakade sexpackskillar är attraktiva. Det skulle inte förvåna mig om tjejer som faktiskt tycker att den sortens män är snygga också blir dyngkåta av att se nakna skyltdockor. Eller statyer av män. Eller av att leka med Ken.

 

  


Så jädra plastigt! Onaturligt! FULT!

Fatta hur mycket tid de här killarna ("män" kan man inte kalla dem) lägger ner på sitt utseende.


Riktiga män har antingen hår - eller inte, men i så fall på grund av genetiken. Nedan ett par exempel med hår på både bröst, ben och armar. Och brains. Och humor. Dessutom helt fria från babyolja.




     

Riktiga män kan hänga i badrummet. Notera håriga ben.


Herregud tjejer, sluta upp med att låtsas dregla efter dockor! Med en riktig man hemma slipper du också själv försöka se ut som nån supermodell. För riktiga män har en tendens att inte själva tända på plast!




  


   





Av Xecute - 25 februari 2010 09:05

Danmark ska bli bland "de friaste länderna och bland de bästa i Europa på integration". Och rikast. Och ha sundast befolkning.

Av Xecute - 24 februari 2010 15:26

Jag har många och starka åsikter, men det jag brinner mest för är bland annat utseende; att alla människor borde tycka om sig själva oavsett hur de ser ut. Men framför allt att alla människor borde lära sig att slappna av när det gäller sina utseenden!


  

 2005


Ibland när jag pratar om det här med andra, får jag kommentarer som går ut på att det är lätt för mig att säga, som själv ser bra ut.

Och det gör jag. Ja, jag är till och med skitsnygg ibland! Men inte alltid. Precis som alla andra.

Men framför allt har jag varit riktigt ful. Been there done that.


     

  11 år; 1985.


Nyhedsskolan årskurs 4:

Killarna jagar tjejerna för att försöka pussa dem. Tjejerna låtsas som att de blir arga, men fnittrar förtjust….

En kille börjar jaga mig! Wow!  Men när han når fram, puttar han till mig istället, så att jag far i backen ordentligt. Sedan skrattar både han och några andra. Hånskrattar.

”Trodde du att vi ville pussa dig? Du som är så ful!”


  

13 år; 1986. Mammas flanellskjorta.



Rättviksskolans högstadie 1986-1989:

”Fy faaan vad ful du är!”

”Ha ha, där kommer hon, så jävla ful!”

Trust me, jag befann mig allra längst ner i hierarkin. Jag var nämligen inte bara ful, jag var också jätteblyg och rätt udda överhuvudtaget.  Inte sällan var det på just mitt skåp det satt snusloskor eller tuggummin.

 

Ja, så där fortsatte det ända tills jag började gymnasiet. I en annan stad, tack och lov. Där ingen visste att jag var ”hon den där konstiga tjejen”. 





   Lyssnar på musik. 30 år; 2003




Trots att jag blev mobbad för framför allt mitt utseende under största delen av barndomen och tonåren, fick jag aldrig några direkta komplex. Tack och lov var jag redan då intelligent...   

 

Men - klart jag var ledsen! Klart jag var sårad! Det här resulterade i att jag skolkade massor - faktiskt redan från fjärde klass - som i sin tur resulterade i att jag inte kunde komma in på de gymnasielinjer jag egentligen ville på grund av för dåliga betyg. Det har med andra ord påverkat mitt liv på många, djupa sätt.

Klart jag var knäckt!


  


Men jag stod inte och hatade min spegelbild eller annat i den stilen. Faktiskt inte. Inte ens har jag någonsin hatat mina pyttesmå bröst, som var, är och alltid kommer att vara, i miniformat. Tvärtom så gillar jag dem rätt mycket. De är både snygga och väldigt praktiska! (Och så slipper jag bli raggad på av alla bröstfixerade puckon...)


 




Jag har alltså varit riktigt ful, och under en kortare period även överviktig. Jag har också varit riktigt snygg och gjort en del jobb som modell för underkläder bland annat. Jag får ofta höra att jag ser bra ut.

 


     

 Minstingen och jag.



Ja, det gör jag tamejtusan! Förmodligen framför allt för att jag har självkänsla. Kan skratta åt mig själv, och älskar mig själv och min kropp. Det är hundra gånger mer attraktivt än plastig perfektion a´la Silvstedt. Så ja. Även de (flesta) dagar när jag inte byter om från de fläckiga mysbyxorna eller ens borstar håret. Då är jag visserligen inte snygg i ordets utseendemässiga bemärkelse, men fortfarande tusen gånger mer "hot" än Linda Rosing. ;-) Självkänsla ftw!


//Xecute - 40-årig fyrabarnsmorsa


 

   

  


  

  


          

















 













         




 



  




              





                  

  
  

                                                                                        

  

 
  

                                                

 

 


         



                              
              





  

Av Xecute - 23 februari 2010 17:32

Det finns en sak jag retar mig på mer än något annat.
Det är daltiga enbarnsföräldrar.


Hej kära daltiga enbarnsförädrar och välkomna till dagens lektion.
Idag ska vi tala om påklädning.
Scenariot är tidig morgon, stressad förälder som ska hinna med bussen till jobbet och en arg femåring som vägrar välja strumpbyxor eller klä på sig överhuvudtaget.


Argumentera inte! Framför allt ska ni knipa igen om allt som låter ungefär som "men snälla snälla, kaaaan du inte ta på dig nu, mamma kommer för sent till jobbet annars"...


Klä på ungen bara!!!!!!!! Oavsett hur mycket han/hon protesterar. Alternativt lägg ner kläderna i en påse så får dagispersonalen klä på. INGET barn har dött av att åka till förskolan i pyjamas, oavsett hur många minusgrader det är ute. Däremot har många barn lärt sig att det inte är någon idé att krångla och tjafsa och att det ÄR kallt att inte ha ytterkläder.


Och nej, man blir inte sjuk av att bli kall en stund. Man blir sjuk av bakterier och virus, inget annat.


Sådär, nu är det kafferast!

Av Xecute - 23 februari 2010 17:29

BARN ska inte ha mobiler!! Hallå, är det INGEN som reagerar på hur sjukt det är med sjuåringar som springer omkring och är mobbefixerade och som får mobiltelefoner som kostar tusenlappar? Eller att tioåringar gör samma sak? Sedan när klarar man sig inte utan telefon dygnet runt? ALLA generationer fram till den senaste har överlevt utan mobiler. Även vid olyckor eller andra allvarliga situationer.
Dessutom är mobilerna upphov till både mobbning och våld! Barn blir nerslagna av andra barn/ungdomar på grund av sina mobiler. Barn mobbar andra barn som inte har tillräckligt coola mobiler. Och så vidare. DET ÄR FÖR JÄVLIGT!
 | 

Av Xecute - 23 februari 2010 17:28

Vad ÄR det med enbarnsföräldrar?

ALLA barn är speciella och fantastiska, men det går verkligen till överdrift hos många med bara ett barn; föräldrarna fokuserar så totalt på barnet, att stackaren får en chock när dagis/skolan börjar och han/hon upptäcker att världen inte alls snurrar runt honom/henne.  Jag har sett hem där det knappt finns någon som helst annan prydnad på väggarna än barnets teckningar och till och med inramade kläder.  Det är sådant som kan ge mardrömmar i veckor; mardrömmar om hur de här snorungarna kommer göra livet surt för MINA barn i skolan, på lekplatsen, i arbetslivet, eftersom de inte alltför sällan är odrägliga ungar som är urkassa på att kompromissa. Urkassa på att låta andra ta plats – de är helt enkelt mindre socialt kompetenta. Det finns ingen hemma att ta hänsyn till, ingen att träna hyfs tillsammans med.  Sure, man kan som förälder berätta hur man uppför sig – men det är stor skillnad på det och att faktiskt behöva göra det också, dagligen.

Dessutom är många sönderdaltade.  Så fort de snubblar kommer nervösa föräldern och förstorar upp händelsen med massor av uppmärksamhet, så att barnet snabbt lär sig att skrika riktigt högt för minsta lilla och tycker att det är både otäckt och smärtsamt att när det faktiskt inte är vare sig det ena eller det andra. Ja, det finns till och med enbarnsföräldrar som håller sina händer under bäbisens hälar när det ligger och sparkar – så att det inte ska göra illa sig… !!!!!


Föräldrar till ett barn tar sig oftast alldeles för mycket tid till att ”argumentera”. Gärna väldigt, väldigt pedagogiskt, milt och kanske till och med bedjande. Inte fan undra på att andra vuxna blir galna när de får hem sådana här barn då det ska lekas! Och inte fan undra på om det blir massor av extrajobb och psykbryt när enbarnsföräldern kommer försent till jobbet på grund av sin ouppfostrade snorunge…

Ett alltför vanligt exempel är måltider. Eller påklädning. Ett ensambarn kan få oceaner av utrymme för att krångla och tjafsa in absurdum. Har ett barn syskon får det krånglande barnet inte alls samma utrymme och lär sig rätt snabbt att det inte är någon idé att hålla på i det oändliga.

 

Nyblivna förstagångsföräldrar tror att deras bebis är universums medelpunkt, att alla detaljer omkring deras barn är fantastiska och superintressanta och att man inte älskar sitt barn om man inte hela tiden är totalt fokuserad på det. Man måste tydligen också skriva det överallt där det går att skriva.; ”Åh vad jag älskar min älskade lilla prins/prinsessa!”.

Jag älskar verkligen alla mina fyra barn, älskar dem mer än livet. Och jag utgår från att det är självklart och inte behöver skrivas på neonskyltar. Och, just därför ser jag till att ge dem bra verktyg att hantera verkligenheten med, jag lindar inte in dem i bomull och får dem att tro att de är bättre än andra, eller att hela världen kretsar runt dem.  Det är att vara en bra förälder, inte att göra sitt barn till ett pain in the ass för resten av omgivningen!


Av Xecute - 23 februari 2010 17:27

Men sluta gnälla, tjejer! Det är så otroligt osexigt med gnäll! Det är dessutom mördande tråkigt med perfektion. Skyltdockekroppar utan en enda personlig berättelse någonstans. Det är däremot både sexigt och coolt att gilla sig själv, att vara stolt över sig själv - självkänsla är otroligt attraktivt! Har man barn är det än viktigare med kroppslig självkänsla - hur ska barnen annars kunna hantera den i övrigt helt sneda kroppssynen vi lever med idag? En grundläggande självkänsla som byggts upp sedan barnsben är det bästa försvaret mot bantningshysteri, bulimi, anorexia, ja helt enkelt all slags osund kroppsfixering. Så vi föräldrar har ansvaret för att visa våra barn att vi gillar oss själva, att vi är stolta över våra kroppar, att det är inte bara okej utan coolt att inte vara "perfekt". Sluta gnälla alltså, börja odla lite stolthet istället. Vi har alla fått varsin kropp och den går inte att byta ut. Ingen uttrycker det bättre än Wayne Dyer: "Tycker du om din kropp? Om svaret är nej, bryt då ner det i sina beståndsdelar. Börja uppifrån - håret, pannan, ögonen, ögonlocken, kinderna. Tycker du om din näsa, din mun, dina tänder, din hals? Hur är det med armarna, fingrarna, brösten och magen? Gör upp en lång lista. Ta också med delarna inne i dig själv. Njurarna, mjälten, blodomloppet och höftbenen. Övergå nu till de mer dolda delar som du består av. Hur är det med de inresekretoriska körtlarna, öronsnäckan och hypofysen? Du HAR inte en trevlig kropp - du ÄR din kropp... och om du tycker illa om den betyder det att du inte godtar dig själv som människa... ...Du har kanske några fysiska detaljer som du inte tycker om. Kan de ändras, sätt då upp en förändring av dem som ett av dina mål... De delar som du tycker illa om och som inte kan ändras (ben som är för långa, ögon som sitter för nära varandra, bröst som är för stora eller för små) kan ses i ett nytt ljus. Inget är "för" någonting och långa ben är inte vare sig bättre eller sämre än hår eller avsaknad av hår. Vad du har gjort är att du har godtagit det nutida samhällets definition av skönhet. Låt inte andra bestämma vad som ska vara tilldragande för dig..." Till sist undrar jag också hur en mamma kan klaga över sin "förstörda" kropp och samtidigt älska sitt barn till 100%... när den undermedvetna tanken ju säger att det är barnets "fel" att kroppen är "förstörd". Varför inte istället titta på sitt barn och konstatera hur fantastisk ens kropp är som kunde producera en sådan ljuvlig liten människa? Och att det är värt vartenda märke/extra kilo! Fram för lite mer stolhet och lite mindre gnäll!

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok


Skapa flashcards