xecute

Inlägg publicerade under kategorin Jämställdhet

Av Xecute - 16 februari 2012 10:12

Vad är problemet med färgen rosa?

Vid det här laget har jag hört många diskussioner och uttalanden om rosa – oftast på Öppna förskolor. Att klä
sin dotter i rosa är allt annat än pk. Förutom att det är ”WT” med rosa och Hello Kitty-tryck, så har man, i och med de rosa kläderna, dömt barnet till ett liv som slav i männens värld, till ett liv med låg självkänsla, till att alltid sätta andra människors behov före sig själv, ursäkta sig själv för att hon finns till.

Tjejer ska inte ha rosa kläder.

Pojkar däremot, de får gärna ha rosa kläder. Det är väldigt pk! Det gäller ju att byta plats på allt som kan
ha det minsta med könstillhörighet att göra… flickor ska leka med bilar och pojkar ska leka med dockor. Flickor ska ha tuffa t-shirts och pojkar söta rosa tenniströjor. Eller så är det total unisex som gäller, i sjuttiotalsstyle. Lindex, naturligtvis. Eller POP.

Dissa pojk- och flickavdelningar är pk. Det enda jag dissar med den uppdelningen är att kläderna tillverkas på olika sätt. Att flicktröjor och flickbyxor till exempel är mycket smalare än pojkditona. Att flickkläder redan tidigt sexualiseras.




 

..och..???

Märkligt nog tycks det inte ha samma förödande effekt för pojkar att bära ljusblå kläder, som för flickor med rosa. En pojke med blå tröja blir inte per automatik ett okänsligt kvinnomisshandlande machomonster som vuxen. Fast i vissa kretsar, gravt relaterade till åldersgrupp (och/eller inte sällan religion), tror man att rosa kläder på en pojke leder till framtida homosexualitet...


Hallå! Det är bara färger! Färger!!

Ni som sitter och överlägset pratar om era senaste inköp på unisexavdelningen och klargör att ni aldrig
skulle sätta på er dotter något rosa – ni är inte så modemedvetna och ”inne” som ni tror. Ni har bara gått på ett fenomen som förmodligen startats av någon kändis och som fått snöbollen att växa.

Newsflash: Färger är inte farliga! Färger har nada att göra med personlighet, miljö och uppfostran.

Alla barn tycker om att vara fina! Flickor tycker väldigt ofta att rosa är den finaste färgen som finns. Pojkar tycker inte sällan att andra färger än rosa är de finaste färgerna som finns. Men oavsett vilka färger ens barn gillar, så har de inget att göra med vare sig framtida sexualitet eller relationsproblem.

Jag blir så förbannad på mammor som tycker att deras döttrar är "bättre" än andras för att de har grön overall och faktiskt på riktigt inte gillar rosa så mycket. Varför är det bättre? De barnen är inte ett dugg "bättre" än mina döttrar som älskar rosa! De barnen har en annan älsklingsfärg än rosa, so what?!?



  Så här får det se ut, men prinsessor och glitter... inte pk...


Jag har fyra barn. Två söner, två döttrar. Alla barnen har från början haft många slags leksaker att välja mellan; bilar, dockskåp, lego, dockspis och så vidare. Det är påfallande tydligt att pojkar i högre grad väljer bilar framför dockskåp och vice versa. Att förneka sitt barn att leka med den slags leksaker barnet tycker mest om är ju helt galet! Man kan inte tvinga flickor som inte vill att leka med bilar, lika lite som man kan tvinga pojkar som inte vill att leka med dockor!

Huvudsaken är väl att det finns att välja mellan olika typer av leksaker, inte att barnen väljer det som för tillfället är politiskt korrekt.

Huvudsaken är att det finns olika färger i barnets garderob att välja mellan.


Det borde vara lika coolt när en liten kille klär ut sig till prinsessa, som när en liten tjej klär ut sig till riddare. Det borde vara lika högt värderat att utveckla empati och förståelse för vuxenvärlden genom docklek, som det är att bygga avancerade torn.

Alla barn vill vara fina och duktiga – det viktiga är att de lär sig att allt är okej! Det är okej att vara
fin och det är okej att vara ful. Det är okej att vara smart och det är okej att vara mindre smart. Alla kombinationer där emellan är okej. Det är okej att vilja vara fin oavsett på vilket sätt man vill se ut när man känner sig som finast. Det är okej att bli kär i en person av samma kön och det är lika okej att vara ateist som att vara kristen eller muslim.


Mina två döttrar känner sig allra finast i rosa klänningar, helst med både glitter och Hello Kitty på…

Jag tänker inte tvinga på dem grönt eller brunt mot deras vilja (trots att det är mina favoritfärger), lika lite som jag tänker tvinga dem att klä ut sig till snickare när de hellre vill vara Belle. Min lilla kille tycker att han
är allra finast när han har sin ”snyggt-shirt” på sig, som är full av färger i ett psykedeliskt mönster… och min äldsta kille har en tröja med en dödskalle på som han tycker är det snyggaste han äger. Den väljer han när han ska på kalas.

När barnen är riktigt små kan man välja kläder åt dem. Men när de kommer upp i dagisåldern blir grupptillhörighet och funderingar på tillhörighet i största allmänhet väldigt viktigt. Vilket kön man tillhör blir väldigt viktigt. Det ska respekteras! Inte motarbetas!



Här kommer en liten text skriven av min vän Kristin, som nyligen avled i cancer. Jag lägger in den här, för att det är så bra formulerat och som en hyllning till en av de "coolaste" mammor jag känt:

"Tyvärr är jag nog en utav dom som inte gillar rosa på barn. inte av den anledningen du skriver ovan, utan den att jag tycker de flesta barnkläder som görs är i en så ful rosa nyans. Jag har själv en rosa t-shirt. Lite neonfärgad så där, som jag tycker är snygg. En rosa ipod med rosa hörlurar. Har haft rosa skor osv... men barnkläder... nej tack. jag gillar inte
heller barnkläder i ljusblått. Jag gillar nog inte ljusblått överlag. En ganska mesig och mjäkig färg. Turkos är min favvo på Theo. Brunt och turkos passar han så bra i. Skulle Theo när han själv börjar bli medveten om vad vi sätter på
honom, säga att han vill ha en rosa tröja, byxor eller prinsessklänning på sig så skulle han definitivt få det och skulle jag hitta en snygg t-shirt i rosa så skulle jag inte tveka att sätta på honom den heller.

En sak jag verkligen ogillar är när man i affärer bedömer vad som är kill- och tjejkläder. Får de in en röd t-shirt med Pippitryck så nog fan hänger dom den på tjejavdelningen. Varför är en röd Pippitröja per automatik en tjejtröja? Jag säger; fram för färgindelade barnavdelningar. Slopa kill- och tjejavdelningar.

Och när vi ändå är inne på det här kan vi väl lika gärna ta upp leksakskataloger och leksaksaffärer. Nä, don't get me started!"


Män ÄR från Mars och kvinnor ÄR från Venus… vi ÄR olika! Like it or not.











Av Xecute - 15 januari 2012 14:14

Könsroller och jämställdhet är ett känsligt ämne. Ingen vill väl leva i ett ojämställt förhållande, eller erkänna att man lever i ett ojämställt förhållande där gamla könsroller fortfarande härskar. Det är pinsamt, nu år 2012.

Ändå är det ovanligt med jämställda förhållanden!

Det här fenomenet beskrivs alldeles fantastiskt bra här.

Just det...  "shitt pommfritt lilla gumman"!!


Att det bara är lite jämställt, tillräckligt för att det ska se bra ut utåt, är förstås till stor fördel för männen och till stor nackdel för kvinnorna.

Männen glider omkring på sina räkmackor, får allt serverat av sina puckade partners. Som i sin tur egentligen innerst inne skäms för att de är just så puckade att de går med på att servera.


Det har visat sig att det finns en hel hög mansgrisar runt omkring i min närhet. Dels mannen till en väninna, och dels andra män till mer ytliga bekanta. Deras förhållanden ser såå bra ut, vid första anblicken. Männen jobbar och står i - ute, förstås. De bygger altaner och kök och lagar bilen och lagar mat också, i alla fall grillar de på sommaren... De jobbar på sina arbetsplatser och kommer hem och jobbar vidare på huset, typ.


Ifred. De grejar med saker de gillar, är intresserade av, tycker om. Den uttalade eller outtalade överenskommelsen är att den andra - kvinnan - ska fixa resten.

Männen bygger och snickrar, lyssnar på radio och filosoferar under tiden, ifred. En sak i taget. Först den där spiken, sedan den där plankan.


Kvinnans jobb är då att ta hand om x antal barn, som avbryter henne när hon ska ta hand om det som är hennes hemmajobb; disken, tvätten, städet. Det som man gör igen och igen och igen. Det som aldrig blir färdigt, och därför är så vidrigt tråkigt. Disken kommer tillbaka, till skillnad från altanväggen. Den behöver inte byggas upp igen en miljon gånger.

Samtidigt ska hon lösa konflikter, lyssna på barnprat, komma ihåg tider, komma ihåg att packa skolväskor, veta allt om barnens storlekar, kompisar och behov. Och laga mat.


Jag höll på att explodera, när min väninna berättade att hennes man blir sur och arg, om frukosten inte står färdig på bordet klockan åtta, när de har semester.

Så här är det: Han väljer att gå upp redan vid sextiden, för att gå ut och bygga på huset, eller meka med sin stora hobbybil, eller något annat han gillar att göra.

Hon har sömproblem och sover dåligt. På semestern kan hon ju äntligen få sovmorgon, barnen sover också längre - minst till halv nio. Varken hon eller barnen är hungriga innan klockan nio.

Men han blir sur om inte frukosten står på bordet klockan åtta.

VILKEN JÄVLA MANSGRIS!!!


Utåt sett verkar de rätt jämställda. Båda arbetar, de har sina olika uppgifter hemma, det är ju inte så att en av dem gör ALLT.

Visst är det kanske lite av ett extremt exempel, men som sagt, det finns fler och ännu värre par här. Som är kompisar till de jag just beskrev. Som han som vill ha frukost ser upp till och tycker att det ska vara så som de har det, att kvinnorna gör ALLT som inte har med bygga altan att göra. Förhållanden där kvinnorna sliter som djur helt enkelt, medan männen glider omkring med polarna kring grillen.... FY FAN!


VARFÖR idiotförklarar vi kvinnor oss själva OCH våra män? Män har också hjärnor!

De kan visst klara av allt som vi kan. De kan visst hålla reda på tider och storlekar. Det är ju vårt eget fel att vi inte tvingar dem.

Man kan aldrig skylla på andra för hur man blir behandlad - det är vi själva som lär folk hur de kan behandla oss.


Men det är ju pinsamt att behöva låtsas om att man lever i ett ojämställt förhållande med en mansgris... och jobbigt att ta övergångsperioden när mansgrisen ska lära sig att veta hut. Det är ju pinsamt att tänka på under hur många år man har idiotförklarat sin man- men framför allt sig själv.







Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards