Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)   

Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där startade jag på huvudredaktionen men slumpen gjorde att jag fick placering som lokalredaktör och det har mitt hjärta klappat för sedan dess (vi pratar många år; sedan 1998).

Något som har förändrats med tiden är hur lätt läsarna får kontakt med sina reportrar/redaktörer. Det finns mejl. Det finns sociala medier. Det är en helt annan värld än den jag började jobba i för så många år sedan. En annan sak som verkligen har förändrats är synen på hur man beter sig bakom en skärm. "Trollen" har ökat explosionsartat och dit hör numera även "helt vanliga människor", som tyvärr har tappat känslan för hur man beter sig mot sina medmänniskor när man kontaktar dem via dator/surfplatta/mobil.

Åsikter är lätta att ha, och folk har i alla tider haft just åsikter. Inget ont om det. Däremot har sättet att framföra dem på förändrats på ett oerhört negativt sätt med åren.

Det blir tydligt för alla som arbetar med något offentligt; vare sig det gäller politiker, journalister, influencers eller what not. 

Så länge man gömmer sig bakom sin skärm kan man tydligen skriva lite vad som helst. Jag var kanske lite oförberedd på det då, för snart tre år sedan, när jag halkade tillbaka in i journalistyrket genom att frilansa för lokalsidan. 

Jag blev först riktigt förvånad och sedan riktigt arg. Numera blir jag bara riktigt arg. Jo, jag har ett yrke som folk kan ha åsikter om; är det inte fel ordval så är det att en inskickad text var tvungen att förkortas till papperstidningens sida, eller så tycker någon att jag är köpt av kommunen. Eller den här; jag är en skam för journalistkåren. 

Allt detta från människor som troligen inte har någon som helst aning om yrkets förutsättningar och hur realiteten ser ut. Vilka förväntningar som finns och hur journalister jobbar. De tycker ändå, för de sitter ju där vid datorn och är upprörda - lite som när (troligen samma) folk ställer sig upp och gapar på en domare de ser döma i en match på TV. De har självklart mer kunskap än sagda domare. Eller spelare. Eller journalist. 

Missta inte detta för att relevant kritik inte är välkommen, till och med eftersökt. Alla vettiga människor vill bli bättre på det de gör, så även jag. All kritik som har något på fötterna emottas tacksamt och besvaras på ett trevligt sätt.

Kutym i journalistbranschen är att inte besvara dumheter och att ha inställningen "ingen har att göra med villkoren kring arbetet, man behöver inte förklara sig". Jag håller faktiskt inte helt med - jag tror på att kunskap är makt och att information skapar förståelse - i alla fall när det gäller lokaljouranlistik. Den är nära och därför anser jag att läsarna har rätt att få information om hur deras lokala sida blir till och varför ser ut som den gör. Därför kommer det komma fler inlägg här som beskriver det dagliga arbetet på en lokalredaktion och som förklarar de val som ibland måste göras och varför vissa artiklar blir si, medan andra blir så.

Men till er som tycker en massa utan att egentligen veta vad det är ni tycker om - och som uttrycker det på ett ohövligt sätt - väx upp. Vuxna människor beter sig inte som grottmänniskor. Alternativ två: Kryp tillbaka in i grottan som det troll du vill vara. 

Sist men inte minst: Det är är en privat blogg och inte kopplad till min arbetsgivare. Det handlar om mina privata åsikter om det jobb jag utför, med en generell approach - journalistik och lokaljouranlistik generellt, inte specifikt vad gäller den tidning jag är anställd av. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...

Flyktingkatastrofer och svält i all ära, men nu ska det handla om ett riktigt problem. Ett allvarligt sådant. Nämligen selfieholics. I början var de inte så många, inte i min feed i alla fall. Men visst, jag är över 40 år så den här företeelsen har...