Många har gillat och delat det här inlägget på Facebook:

"Är du med rätt partner?
 Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är med rätt person?”.
 Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man
bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”.
Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom
din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.
Så här lyder svaret.
Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du
längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små
egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var
tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA
någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
 Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa
bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där,
utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader
eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i
ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom
alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker)
inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre
charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet
varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en
dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och
det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med
rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en
gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon
annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära
sig att älska den person man har hittat.
Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och
tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se
ut på många sätt. Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver
människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet
tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte
utanför förhållandet. Det ligger inom det.
Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och
tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara
tillbaks i samma situation. Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.

Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du
måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi.
Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du
ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.
 Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din
partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr
universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur
du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv.
Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får
stanna och vem du vägrar att släppa taget om! ♥"

Okej. Jag ska försöka att inte skrika. Men alltså, det här är ju FARLIGT! Det här inlägget får med all sannolikhet många som lever i dåliga relationer att tro att de bara behöver skärpa sig lite. Kvinnor som lever med själviska egoister, eller med män som faktiskt bryter ner dem känslomässigt genom verbal misshandel. Är man i en sådan situation har man redan så låg självkänsla att det är alltför lätt att läsa det här inlägget och genast lägga ännu lite mer press på sig själv.

Självklart ska man jobba på sitt förhållande och inte tro att det sköter sig själv. Självklart håller inte den första förälskelsens rus i sig. Men att tro att det inte finns någon bättre därute när man lever med en skitstövel... hallå?!?!? Det där tänket fungerar bara till en viss gräns, och bara om vissa premisser är uppfyllda:

Du älskade från början din partner och alla hans/hennes olika sidor.

Du känner dig inte trampad på i relationen.

Du blir inte utsatt för nedvärderande kommentarer eller annat som har som funktion att sänka din självkänsla.

Du är säker på att din partner älskade dig och alla dina olika sidor från början.

Du blir inte utsatt för misshandel.

Du blir inte känslomässigt utpressad.

Du blir behandlad med respekt.

Du upplever att ni är jämställda i värde i relationen.

Vara tillbaka på samma ställe om man hittar en ny? Nej, det är väl verkligen inte alls så säkert! Fråga alla de som gift om sig och lever sedan många år med en ny partner, som de delar allt med och är bästa vän med. Till skillnad från hur det var i deras första äktenskap...

Nej, usch vad arg jag blir på sådana här dumma, ogenomtänkta och rent ut sagt farliga inlägg på sociala medier! Hoppas det inte gör så stor skada som jag befarar...