xecute

Inlägg publicerade under kategorin Samhälle & politik

Av Xecute - 15 oktober 2015 12:05

Kan man blanda blått och rött? Enligt internet tvistar de lärde om det. Eller, nåja - "lärde" kanske var att ta i. Den googling jag nyss gjorde fick mest upp åsikter från mangrisiga män som tyckte att det inte spelade någon roll vilken politisk färg deras flickvän hade, var den fel var det ju bara att hjärntvätta lite. "De kommunistbrudar och miljömuppar jag har haft har varit liberaler när jag gjort slut".

Andra säger sig omöjligt kunna ha en partner med annan färg. Det skulle vara att förnedra sig själv. Ha sex med någon vars åsikter man föraktar - nej usch! Rena prostitutionen!


Som alltid går åsikterna brett isär. Precis som i politiken alltså...

Men i ett förhållande blir det så mycket mer än ren sakpolitik. Hur man röstar säger ganska mycket om värderingar i stort. Om synen på människor och mänskligheten. Om det är egoism eller solidaritet som är viktigast. Värdet hos andra människor - är alla lika värda eller finns det en skala? Nu när tiggarna fullkomligen svämmar över på gatorna, blir det extra tydligt vilken människosyn man har. Hur känner du inför tiggaren utanför Ica? Känner du förståelse, empati, medkänsla? Eller irritarion, ilska och fientlighet? Ska den överfulla flyktingbussen få stanna i ditt samhälle eller vill du att den åker vidare? Ska vi hjälpa dem på plats istället? Sådana saker har kommit till vår dörr, finns framför våra näsor och tydliggör vad vi tycker och tänker. När den ena står i källaren och samlar ihop kläder och leksaker att skänka till flyktingförläggningen i närheten, medan den andra håller på att krypa ur skinnet för att de kommit hit och sitter vid köksbordet och författar en arg insändare till lokaltidningen - hur blir stämningen därhemma då?


Hur funkar det när man sitter och skummar igenom dagens SvD och vräker ur sig en irriterad kommentar om det senaste idiotiska utspelet från sittande regering - och ens stora kärlek brinner för just den regeringens visioner? Kan man ens gå till barnens utveclingssamtal tillsammans, om man ser totalt olika på skolans roll, lärarnas uppgifter och skolmiljön? Jag menar, de som tycker att Jan Björklund gör under för skolan har ju en helt annan syn på hur det ska vara, än de som tycker att han är helt fel ute och borde isoleras på en öde ö innan han förstör fler barn för resten av livet. Och det måste ju smitta av på hur man ser på sina egna barn och deras skolgång. Hur nöjd eller missnöjd man är med deras skola, hur man tycker att lärarna ska bete sig, hur man tycker att lektionerna ska gå till. Ska det vara disciplin, raka led och samma metoder för alla, eller ska barnen undervisas på udda platser, sittandes på kuddar och helt individanpassat?




 



Själv var jag en gång i tiden sambo med en Moderat. Vi bodde i Djursholm i flera år. Varje morgon tog jag tuben till Hornstull och gick resten av vägen till Långholmen där jag pluggade fack och politik på en väldigt röd LO-skola. (Om det regnade lånade jag ibland min svärmors stora parably. Vitt med stora, blå M på. Av den enkla anlendingen att fanatiker av alla slag irriterar mig. Även de som röstar som jag. Lite humor och självdistans, tack!)

Sedan gifte jag mig och skaffade barn med en Folkpartist.  Så jo, personligen tror jag att man kan ha ett förhållande även om man röstar på olika färger -  så länge det  inte är två extremer som möts. Gudrun Schyman och Carl Bildt skulle nog få svårt att respektera varandras olika åsikter om de mot förmodan skulle kära ner sig i varandra och mina mörkrödaste vänner skulle aldrig ens tänka tanken att bli ihop med någon som var det minsta lilla ljusblå.

Men visst kräver det ändå mer än att leva med någon som är exakt likadan som en själv, även om man inte är "extrem". Och det kräver att man inte föraktar den andres sätt att se på saker och ting hur olikt det än är ens eget, hur fel man än tycker att den andre har.  För då blir det kanske, som någon skrev, lite svårt med sexlivet - för att inte tala om den egna självrespekten.




   Carl <3 Gudrun = Sant?





Av Xecute - 11 augusti 2015 10:07

Överviktiga barn och ungdomar. Överallt.

Eftersom Sverige alltid går åt samma håll som USA, lär även vår befolkning snart bestå av två tredjedelar gravt överviktiga och därmed sjuka och handikappade barn, som blir sjuka och handikappade vuxna människor. Med en livslängd långt under förra generationens. Det är tragisk både för individerna och samhället. Så dystert och deprimerande att jag skulle behöva lite uppåttjack idag efter att ha sett dokumentären "Fed Up"...



 




Missförstå mig inte. Den är riktigt svinbra. Den sätter livsmedelsjättarna och hela matindustrin under ytterst skarpt ljus, som avslöjar alla sjukliga lögner och den totala avsaknaden av moral och etik.

Men eftersom, åtminstone än så länge, dessa livsmedelsjättar och deras lobbyister har en makt som överstiger politikernas, kommer det ta många år till innan vi faktiskt fattar att socker är de nya cigaretterna. Dvs, vi vägrar tro att socker är så farligt,  och vi lyssnar på livsmedelsindustrins argument - inte läkarnas och vetenskapsmännens argument. Precis som det var med tobak. Den som på sextiotalet kom och varnade för cigaretternas koppling till cancer blev totalt överkörd. Medan reklamen på TV visade entusiastiska, hälsosamma människor med cigg i munnen.

Nu visas glada barn som kramar Ronald McDonald och lyckligt dricker sin Coca Cola.

Det spelar tydligen ingen roll att "hälsotrenden" går nästan spikrakt uppåt, för fetmaepidemin följer samma kurva. Tack vare allt socker, i all mat. Och tack vare att för många väljer att slå dövörat till minsta lilla information om att socker är ett gift, en drog.

En drog som dödar flest människor i ett antal länder i världen. Som dödar fler människor än svält, sjukdomar etc.




 





Se gärna filmen. Ta en titt på de kokainberoende mössen som utan att tänka två gånger bytte kokainet mot socker. Vars sockerabstinens var värre än kokainabstinensen.

Titta gärna på den stackars tolvåriga tjejen på 108 kilo, vars mamma gav henne "bra mat"; jordnötssmör, bröd, flingor, sylt, i lightproduktform. "För det är det ju inget fett i". Flickan tränade, åt och grät. "Jag gör allt, men inget händer på vågen". Hennes beräknade livslängd är inte lång. Lyssna på förfärande fakta om rapporter från WHO som livsmedelsjättarna lyckades stoppa tack vare sina pengar.



     Flickan från filmen. Tolv år, handikappad av fetma.



De flesta vuxna människor i Sverige fattar ändå sambandet mellan sockrade produkter och fetma, jag vägrar bara tro annat efter alla år av information! Men okej, även om det inte finns en kunskap om det, väljer man som vuxen fortfarande själv vad man stoppar gaffeln i. Få överviktiga vuxna som blivit det i just vuxen ålder är totalt oförstående till orsakerna.  Men överviktiga barn, det är en annan sak. De väljer inte själva vad de äter.

En pappa, till en pojke som genomgick en gbp redan som femtonåring,  suckade och konstaterade att det var ju inget att göra något åt, det här ätandet av kakor och godis. Han gick ju upp och smygåt på nätterna om han blev förbjuden.

?!?

För att det fanns hemma, din imbecilla idiot!!  

För många fattar för lite. För många vill inte själva ge upp slisket. För många sätter sockret före barnen. Mamman till flickan på bilden ovan satt och grät för att det var så svårt att välja mellan chokladen och att hjälpa sin dotter.

Men socker var inte beroendeframkallande, nej.............





 




Det allra mest intressanta i filmen var att väldigt många smala människor - både barn, tonåringar och vuxna - är fetmadrabbade på insidan och därmed löper lika stor risk för diabetes, hjärt-kärlsjukdomar osv. En liten kille på ungefär sju år, var normalviktig. Men hans fettprocent slog nästan i taket. Inte så konstigt när man äter flingor till frukost och  dricker kolsyrade drycker eller saft varje dag.

Det inre fettet är lika farligt som det som syns, och äter man skit får man skit. Vare sig det hamnar på utsidan eller insidan!


Det är dessutom "en riktigt fet" klassfråga. Det är inte högutbildade, ekonomiskt välbeställda människor från Djursholm och Östermalm som trampar omkring med 120 kg extra. Det är möjligt att det förekommer, men det är i så fall ytterst ovanligt.

Nej, det här är de lågutbildades problem. Och är man lågutbildad är man inte särskilt benägen att ta till sig långa vetenskapliga rapporter om sockrets påverkan på barn eller ens läsa en vanlig artikel om saken i en dagstidning. Detta medan högutbildade människor jobbar skiten ur sig för att få de lågutbildade att sluta mata ungarna med cola och hamburgare flera gånger i veckan. Hur ska de nå dem?





 




Jag ser inte mycket hopp för mänskligheten. Det enda jag kan göra är att ge mina egna barn så goda förutsättningar som möjligt, så bra mat som möjligt. Det går ju sådär. Sockret är ta mig fan överallt.

Men kanske, om sisådär femtio år, har vi insett. Då kanske vi tänker om sockret, som vi gör nu om cigaretter; "Hur kunde vi vara så dumma att vi trodde cigaretter var bra?" Då kanske sockret omges av samma restriktioner som tobaken gör nu. Kanske. Jag hoppas verkligen det.



"The film is a call to action: watching Big Food lobbyists fight, sabotage and misdirect any attempts to provide our kids with better food while being reminded that there are kids younger than ten dropping dead from heart attacks creates a significant condemnation of our current system. "Fed Up" is a glossy package that gets its warnings across loud and clear: we need to change what we eat."




Av Xecute - 19 juli 2015 09:55

...du lyckades med din PR-kupp. Du fick massor av uppmärksamhet. Ditt namn flödar över hela nätet. Fanns det någon som inte visste vem du var innan du reste dig ur soffan, så vet de det nu. Yo, niggah, all hoes n´bitches know your name.

Nej just nej, nigger var fel, men hora och bitch var rätt. Förlåt.

I varje fall var det viktigaste att du fick synas och höras riktigt ordentligt, om du så skulle kliva över lik. En äkta uppmärksamhetshora.


"Artisten var under torsdagsmorgonen gäst i programmet men gjorde klart redan från början att han inte var på plats för att diskutera det han var inbjuden för" - Expressen.

Say no more...

Hade jag suttit i soffan hade jag rest mig när DU kom in. Eftersom DU är en patetisk "gangsta-wannabee" som ohejdat använder ordet neger/nigger och andra kränkande ord.

Att TV4 fegt dansar efter din pipa gör inte saken bättre. Det finns många fler, bättre och seriösare sätt att stå upp mot rasism än detta. Särskilt för ett stort TV-bolag.


Snälla mediesverige. Sluta huka för minsta antydan till rasismanklagelser. Skaffa lite jävla stake - och granska Adam Tensta också....


Läs gärna "Adam Tensta personifierar dubbelhyckleriet".  


Av Xecute - 29 juni 2015 19:14






 


      



Ja, jag vet. Man ska göra som alla andra, göra om sin profilbild på Facebook till en regnbågsfärgad sådan. Man ska visa sitt stöd för homosexuellas rätt att gifta sig.

Om man inte har en regnbåge framför ansiktet är man nog emot. Man kanske till och med är medlem i Westboro babtist church?


Jag är emot.

Att göra som precis alla andra.

Det känns som att det finns bättre och mer konstruktiva sätt att hjälpa htb-rörelsen än detta. Det här är ungefär lika effektivt som när femtioelvatusen brudar lägger upp konstiga "hemliga" statusar till förmån för cancerforskningen.

Det funkar bättre att skänka pengar............... just sayi´n....


I övrigt är jag 200% för allas lika värde och rättigheter.

Det var på tiden att världens mest inflytelserika land hoppade på tåget. Hurra!

Av Xecute - 25 juni 2015 13:53

Alla intressen och livsstilar är inte lika "politiskt korrekta".

Självklart beror det ofta på i vilket sammanhang man befinner sig; till exempel är det oerhört pk att dricka hembränt i baksätet på en raggarbil, om man är omgiven av likasinnade. Men det är verkligen inte pk att, iförd fulvästen, hala fram dunken och snacka motorkraft hos gamla amerikanare på finfesten med champagne och fransk kulturfilmsprat.

Men sedan finns det sådant som verkar vara mer övergripande aningen- eller.


Det här funderar jag på eftersom jag har ett ”pk-problem" - både med mina intressen och mitt beroende.

Dels har kost, hälsa och träning intresserat mig sedan jag var 11 år och hittade en hel hög I Form-tidningar hemma hos pappa i Köpenhamn. (Gjorde genast en klippbok vars övningar jag utförde regelbundet på höskullen hemma :-)) . Dels är jag sockerberoende. Riktigt ordentligt.


Nu har jag lyckats sluta med socker, efter många års kamp till och från. Aldrig tidigare har jag fått bort det helt och hållet från min kropp vilket var en riktigt tuff uppgift.  Det ger nämligen lika starka effekter i abstinensväg när man slutar helt med det, som nikotin, alkohol och t o m mildare former av heroin. Fruktansvärda abstinensbesvär. Jag låg fullständigt utslagen i dagar och led hemska kval en vecka, innan det värsta var över.

("En tripp till helvetet t/r" )


När jag gjorde det, slutade med socker alltså, och började äta väldigt grönt och väldigt sunt (som tillägg till att jag redan rör på mig rätt mycket) upptäckte jag något: Hade jag t ex slutat snusa istället, och beskrivit mitt helvete och beklagat mig offentligt, hade jag förmodligen fått massor av pepp och påhejning. Att sluta med socker och därmed äta och leva hälsosamt genererar inte riktigt samma effekter.

Ett intressant fenomen! Varför är det ena pk men inte det andra?

Tittar man i sociala medier, läser bloggar, tweets och annat från oprofessionella skribenter, är det lätt att hitta fler som upplever detta. Man hittar också många som dessutom måste stå ut med otaliga negativa kommentarer.


Så varför är den ena livsstilen pk men inte den andra? Varför är det inte särskilt socialt accepterat att öppet se ner på "den genomsnittlige svennens" val av livsstil, t. ex när hen lägger upp foton på sin chipspåse eller citatbilder om hur löjligt det är att träna?

Men så mycket mer accepterat att kommentera negativt (eller osynliggöra) när det gäller människor som tar hand om sig själva och sin hälsa?



Notera att  jag inte pratar om gravt överviktiga människor nu, på något sätt. Jag jämför inte den sociala acceptansen med 140-kiloskillens som dagligen drabbas av omgivningens öppna förakt. Samhällets/medias syn på överviktiga och deras karaktärer osv är helt åt helvete.

Jag syftar på det här märkliga lagom-fenomenet:


Man får inte vara för osund/överviktig.

Men det är inte heller pk att vara för sund.



Några exempel saxade från internet:

"Det värsta jag vet är folk som hackar på en för att man är dedikerad och hängiven sin hälsa.
Är det bara jag som stöter på den här vågen av förakt från icketränande? Man ska tydligen skämmas för att man tränar och vill förbättra sig själv. Hyckleri."


"Hörde en intressant sak om det här med hån hit och dit på radion. De pratade lite om att det är mer socialt accepterat att supa två dagar i veckan än att träna varje dag. Det tycker jag är sjukt - istället för att klanka ner på de som tränar borde man ge positiva kommentarer.
Jag har varit med om det rätt mycket, att jag får negativa kommentarer, och ibland kokar jag inuti."


"Har haft lite diskussioner här hemma om att vi som tränar mycket och äter hälsosamt får höra en hel del negativa kommentarer. En del tycker det är extremt, överdrivet och att man måste ju leva lite också. Man hör väldigt sällan någon kommentera någon som äter skräpmat. Det är i mina ögon värre. Särskilt när man lär sina barn att äta en kost som innehåller lika mycket socker som godis. Det tycker jag rent av är elakt mot det barnet. Man föds knappast med ett sockersug…

Samma observation har jag gjort på sociala medier. Det verkar som att det är helt ok att kommentera en vältränad person med negativa kommentarer. Som ” nä fy vad mycket muskler, vad äckligt” osv. Skulle någon skriva något likvärdigt om en överviktig person skulle det bli ett himla liv. Tror man att muskler gör den personen fri från känslor? Tror man inte att den personen kan bli lika sårad? Har man inget positivt att säga, var hellre tyst."


 

Ungefär så, ja. Det är jättesuperokej att sitta på stamställets uteservering med sin starköl och sina saltade, rostade nötter, och fälla syrliga, nedlåtande kommentarer om någon hurtig person springer förbi i sina färgglada, blanka tights.

Att mula schips med vännerna och haussa sitt ”livsnjutande” i jämförelse med de fanatiska bladätarnas stackars tillvaro.

Om den som springer förbi skulle stanna upp och börja tweeta ifrågasättande vari livsnjutandet ligger och kommentera kroggästernas val av livsstil, skulle det inte vara lika pk alls.

Det skulle nog bli en så kallad Twitterstorm...


"Ska du verkligen äta det där godiset?" "Borde du inte börja träna lite?" "Du måste gilla sprutor, så mycket socker som du stoppar i dig. Du skullle kanske satsa på en karriär som narkoman istället för diabetiker?" - sådant skriver man normalt inte till en person som lägger upp en bild på fredagsmyzet.

"Ska du träna nu igen? Vad du var hurtig då..." "Ta en kaka föffan, ingen har dött av lite socker!" "Äter du gräs också?!" - vanliga kommentarer till de som tar hand om sig själva. Precis som menande blickar, suckar och andra inte-så-hemliga signaler om vad man anser.


Statusar och bilder som handlar om att dricka vin, öl, äta gott (och så en bild på mat som får kroppen att vilja lägga sig och dö istället för att behöva ta hand om skiten), sitta still i soffan, länkar till artiklar om vad som helst spånigt bara det inte handlar om hälsa – de får massvis av ”gilla”.

Statusar och bilder som handlar om att man varit på ett träningspass av något slag, ätit något gott (en tallrik med mat som kroppen jublar över att få), länkar till artiklar om matens och rörelsens påverkan på kroppen – not so much. Det här gäller som sagt inte bara mig, men även andra som delar det här intresset och som jag har möjlighet att iaktta i sociala medier.


Möjligtvis är det okej att träna och äta sunt, om man egentligen inte vill. (Helst ska någon läkare ha sagt åt dig att du måste. Eller vem som helst annan inom sjukvården.) Klaga gärna lagom mycket på hur jobbigt det är och hur tråkigt det är att behöva hoppa över eftermiddagsfikat. Då är det bra. Och träna inte för ofta! Minsta möjliga insats, bara precis så att det kan räknas som regelbundet. Bli lagom vältränad - men absolut inte deffad. Då är du jätteduktig i omvärldens ögon och kan bada i "gillanden".


Men varför? Varför är det finare att missköta sin kropp och sitt psyke, än att ta hand om dem? Varför är det mer socialt accepterat att leva på nästan enbart processad mat, utan minsta grönsak till, än att äta hälsosamt? Varför är det fult att tycka om att träna mycket?

Jag fortsätter "forska" i det här fenomenet, men utan något större hopp om att hitta några ordentliga svar...



Av Xecute - 9 november 2012 09:57

"Starta din egen modeshop med Mylovebasket, genom att blogga om produkterna du gillar, har köpt eller vill köpa"

Så står det framför min näsa just nu, när jag skriver.

Finns det inte modebloggar så det räcker?

Tänk om alla dessa shopaholics skulle lägga precis lika mycket tid, tankar och engagemang på bara liiiteeee viktigare saker - vilken skillnad det skulle kunna göra!





 






Tänk om samma tid, tankar och engagemang lades på att motverka mobbing i skolorna där bloggerskorna går (för det är ju framför allt tonårsbrudar som tror att de är modeorakel). Eller rasism i samma skolor. Tänk om alla pengar som läggs på shopping av (fula) modekläder istället användes till att motverka barnfattigdomen i Sverige. Till att stödja kvinnofridskämparna i Sverige. Cancerforskningen. Utvecklandet av produkter inom skönhets- och modeindustrin som INTE skadar vare sig djur eller människor.


Det värsta med mode är att det likriktar. Jag är medveten om att modet har blivit mer tillåtande, spänner över fler stilar, men det är inte vad jag ser när jag går omkring. Jag ser tonårstjejer och unga vuxna som ser exakt likadana ut.

Det finns några olika grupperingar, men inom dessa ser alla exakt likadana ut. Och nåde den som sticker ut! På fel sätt.


Dålig självkänsla och låg självkärlek kan man inte vare sig shoppa bort eller modeblogga bort. Det är extremt kortvariga kickar av falsk bekräftelse. Långnäsa!

Så varför inte  strunta i att åka till Det Stora Shoppingcentret idag. Strunta i att köpa prylar och kläder du inte behöver. Använd tiden och pengarna till att skaffa ett par fadderbarn och plantera några träd i den skövlade regnskogen istället. 


Det var inte alls det här jag skulle skriva när jag loggade in.. tack, jävla puckade idiotreklam för att det ska skapas ännu fler helt värdelösa, meningslösa modebloggar. Tack. Not.




Av Xecute - 14 januari 2012 10:08

I sex år bodde vi i ett totalt homogent samhälle. Jag tycker det är hemskt!

Förmodligen är jag en av få som är ett fan av det heterogena samhället. Förmodligen är en av anledningarna till att det är populärt att flytta till detta samhälle just att det är totalt homogent.





Alla är vita. Alla är medelklass. Alla är (offentligt i alla fall) heterosexuella. Alla har trädgård. Alla grillar på sommaren. Alla pojkar spelar fotboll på rasterna. Alla män tar en öl vid grillen, alla kvinnor fixar salladen med ett glas vitt vin i köket. Alla fredagsmyser med tacos. Alla ryser vid tanken på att tvingas bo i Vivalla/Tensta/Rosengård. Eller vilken annan plats som helst, som är heterogen.



Här frodas fördomar och inskränkthet. Här frodas rädslan för att sticka ut, vara annorlunda, få blickarna på sig. Här härskar ordet lagom.




"Lagom är att skaka hand
när man vill knulla.
Lagom är att bita sig i läppen
när man helst vill ge en snyting.
Lagom kryper när tåget kommer.
Lagom marcherar i lotta-kåren
och skjuter fienden med en ärtbössa.
Lagom lyfter på kjolen
för att visa dom nya fina yllebyxorna.
Lagom drar upp väckarklockan
för att få tiden att gå.
Lagom sover med öppna ögon framför televisionen,
som visar en lagom tråkig film
om ett lagom förälskat par
som blir lagom förskräckta
när den lagom arge maken tar dom på bar gärning.
Lagom klipper tånaglarna en gång i veckan
och tvättar sina kalsonger regelbundet
i en förträfflig känsla av lagom samhällsduglighet.
Lagom är att pressa ihop skinkorna
när man vill fjärta.
Lagom är en måttfull skådespelare
som talar om för den lagom intresserade publiken
hur det lagom dramatiska slutet kommer att bli
redan i den lagom intresseväckande början.
Lagom lämnar hastigt en olycksplats
med nedböjt huvud
av rädsla att det som är lagom ska ha förolyckats.
Lagom blandar sig inte i andras affärer -
inte ens om livet står på spel.
Lagom är en barrikad av modeuniformer som väntar på
sina lagom modiga soldater
för att dra ut i ett krig som försvarar det som är lagom.
Lagom rör aldrig vid verkligheten
ty Lagom kläcks bara i föreställningen om den lagom
riktiga livsstilen och bär sin farliga illusion genom
det lagom trygga livet.
Lagom är en klibbig skum sak som sätter sig överallt
där männsikan försöker spränga sina murar
för att träda ut i det goda varma kaos
som öppnar blicken och hjärtat in mot universum.


PS. Ordet "lagom" finns bara på svenska."
/Sun Axelsson


Det finns många åsikter om de negativa effekterna av att växa upp i mångkulturella områden.

Jag tror, med bestämdhet, att det är värre att växa upp i samhällen som detta. Det ger en större rädsla och osäkerhet inför allt som är annorlunda. En större oförståelse, stor risk för inskränkthet, för rasism, för intolerans gentemot andra grupper av människor som inte är vita, heterosexuella medelsvenssons.


Käre Gud! Kan du inte ta och byta ut hälften av detta samhälles invånare mot stora, högljudda familjer från diverse medelhavsländer, blanda i ett gäng muslimer som ser konstiga ut, slänga in minst tio homosexuella par och singlar där åtminstone några är transor också, och gärna några riktiga överklassare, adel kanske, på det? Det skulle bli lite roligare så. Lite mer mänskligt! Amen.



Av Xecute - 30 oktober 2011 11:41

I Jan Björklund-land rätt nu:




 



Men det här är större än skolans attityder mot elever. Precis samma attityd gäller hur man ska se ut, hur man ska bete sig och hur man ska leva i största allmänhet.

För det spelar ingen roll vilka förutsättningar en enskild individ har - man ska vara och se ut på ett enda sätt om man ska anses som riktigt lyckad i Sverige.  Trist och fantasilöst men framför allt farligt.

Det har visserligen blivit pk att hävda motsatsen, att man inte alls tycker att det bara finns en enda väg att gå, ett enda sätt att se ut på och så vidare. Men det är bara blahablaha, bara skitsnack. De allra flesta tror egentligen inte på sig själva när de säger det.



Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok


Skapa flashcards