Jag gillar Comfort. Inte den här, men den gröna. Den doftar underbart.

Barnens pappa ringer från ICA Nära.

Jag räknar upp vad han ska handla.

"..och sköljmedel, den gröna du vet, som vi brukar ha."

"Ja, okej..." svarar han.

Han kommer hem. Packar upp ur kassarna. Två fina flaskor gröna sköljmedel.

Märke: ICA. Luktar apa.

Ja, det är ett litet, litet, pyttelitet problem. Men jag lever i en liten, liten, pytteliten värld. I min värld är det viktigt med sköljmedel. I min värld finns inga livsavgörande beslut. Jag beslutar hur våra kläder ska lukta. Jag beslutar vad vi ska äta.

Det är viktigt med rengöringsmedel. Tvättmedel.

Ingen dör eller misshandlas i min vardag. Jag lever i den lilla världen.

OCH JAG VILL HA COMFORTS GRÖNA TVÄTTMEDEL!!!!!!

Känner du också Jante? Be honom gå och dö varje gång han dyker upp i ditt huvud!

"Men är det du nu igen?!? Gå och DÖÖÖÖ din jävel!"

Sådär.

*harkel harkel*

JAG ÄR BÄST! JAG ÄR STÖRST! JAG ÄR VACKRAST! JAG ÄR SMARTAST! JAG ÄR PERFEKT!!!!!!!

Fyra barn tar mycket tid.
Väldigt, väldigt mycket tid!
De genererar en hel mängd extrauppgifter.
De spiller, kladdar, slår sig.
De klättrar, välter, drar fram grejer.
De använder sängkläder till kojor,
tar med leksaker till alla hörn av huset.
Leksaker i skor, i skåp, i lådor.
Mängden disk efter en måltid för fem eller fler ger rena diskberget. Flera gånger om dagen.
En tom tvättkorg blir full på bara en dag.
Barnen behöver vara ute - varje dag. Minst en timme.
Det måste handlas. Lagas mat.
Gå till dagis. Gå tillbaka.
Byta blöjor.
Duscha och bada barn.
Lägga barn - fyra stycken.

•*¨*•. ¸.•*¨*•¸•*¨*•.¸.•*¨*•

Men jag har tid till mig.
Jag prioriterar.
Disken är inte nummer ett.
Det är barnen och jag.
Här är det rent, men nästan alltid stökigt!
Jag har nämligen så mycket intressant och roligt att ägna mig åt, när inte barnen behöver mig eller jag behöver dem.

Jag plockar undan när jag orkar, hinner och har lust.
Jag städar inte om jag absolut inte vill.
Jag är en glad mamma.
Jag har tid till barnen och till mig.
Jag prioriterar.

•*¨*•.¸.•*¨*•¸•*¨*•.¸.•*¨*•

Om bara några år är min minsta dotter så gammal att hon inte längre spiller, kladdar och kraschar saker.
Om bara några år kommer det se snyggt ut längre än två minuter efter att jag städat färdigt.
Om bara några år kommer vårt hem inte vara ett kaos längre.

Då tror jag faktiskt att jag kommer att sakna mina SMÅ barn.
Inte minnas hur stökigt det alltid var.
Och jag vet att mina barn inte kommer att minnas mig som mamman som alltid städade och aldrig hade tid.

•*¨*•.¸.•*¨*•¸•*¨*•.¸.•*¨*•

Prioritera dig själv först - annars kommer allt annat i livet förr eller senare misslyckas.

"Jag har inte tid" - det är en mycket dålig ursäkt.
Ingen människa har mer eller mindre tid. Alla lever vi i 24-timmarsdygn.

Prioritera!

Det finns de som växer upp utan nämnvärda problem. I kärnfamiljen där mamma och pappa storhandlar en gång i veckan, åker till ett annat land på semester varje år, har husvagn och aldrig bråkar. Där mamma och pappa delar ut veckopeng, ser till att läxorna blir gjorda, betalar körkortet, fixar lägenhet och sedan, när de har träffat en lagom man som de varit tillsammans med i ett passande antal år så att det är dags för barnbarn, är barnvakter både gärna och ofta.

Sådana människor har jag väldigt svårt att känna respekt inför. Ursäkta mig, men den bakgrunden gör de flesta, enligt min erfarenhet, både bortskämda, trångsynta och överkänsliga. Är du uppväxt på det sättet säger jag bara en sak; kom inte till mig och klaga. Lika lite som jag tål bortskämda snorungar, lika lite tål jag bortskämda vuxna!

Jag har träffat väldigt många som är eller har varit tunga missbrukare, alla med flera saker gemensamt; de är inte det minsta snobbiga, behandlar alla människor lika – oavsett vilken status personen har enligt det övriga samhället. Och de uppskattar även de små sakerna i livet.

Det gör inte en vanlig medelsvensson med husvagn och nytt kök överst på måste-ha-listan. En bortskämd medelsvensson fjäskar för och ser upp till överklassen och ser ner på arbetarklassens white trash och kan inte nöja sig med annat än det som ser bäst ut i grannarnas ögon.

Egentligen är det synd om människor som inte har fått några rejäla käftsmällar av livet. De går genom det med sina bortskämdhetsglasögon på och missar därmed en massa lycka, upplevelser och människor.

Egentligen är det synd om dem, men jag tycker inte synd om dem. Jag ser faktiskt ner på dem. Vuxna som inte har mer livserfarenhet än så kan aldrig få min fulla respekt.

Jag uppskattar till fullo att ha råd att köpa en Fanta bara så där, helt spontant. Jag uppskattar att vara frisk både fysiskt och psykiskt. Jag blir inte knäckt av livets motgångar, för jag vet att jag överlever allt och lite till. Jag vet att det värsta inte är ifall grannen tycker att min familj eller min trädgård inte är perfekt. Det värsta är inte att ha en jättegammal mobil och en jättegammal bil. Jag vet att det värsta inte är om jag förlorar alla inkomster och måste flytta. Jag vet vad det värsta är och därför njuter jag desto mer av livet, av snöstormar, solsken och regn. 

”Det som inte dödar, det härdar”. Det gör också en människa mer ödmjuk, mer storsint, mer förstående och ger en stor dos tolerans. Faktiskt borde alla människor få käftsmällar av livet åtminstone ett par gånger. Det skulle göra världen till en trevligare plats.

Hej och välkomna till dagens lektion. Vi ska tala lite om det fantastiska fenomen som kallas X. Eller ex, om man så vill. De allra flesta har ett eller flera i livets bagage, den där ryggsäcken som bara blir tyngre och tyngre. Framför allt X:en kan väga en hel del. Det beror på vilken typ av X det är man går och kånkar på.

Det finns nämligen tre sorters manliga X: Lättvikt, medelvikt och tungvikt. (eftersom jag inte har någon direkt och personlig erfarenhet av kvinnliga X lämnar jag det ämnet åt någon hugad manlig skribent.)

Vi tar och går igenom dem en i taget.

Lättviktsexet är den absolut behagligaste sorten. De är medgörliga och ganska ofta riktigt timida varelser som inte tvekar att lyda order, även den om att försvinna och aldrig mer visa sig i närheten av planeten Jorden. Är det vad man vill, så hoppar de snällt på nästa raket till Mars. Vill man vara vän så går det också bra. Som vän fixar och trixar de gärna med allt man begär, till exempel den rostiga förgasaren. Dessa X är behändiga, men tyvärr beror detta oftast på att de fortfarande hyser en öm låga och ett hopp om att Ni skall bliva ett igen. Och det förstås, hur kul är det att ha en sådan mjäkig polare egentligen?

Medelviktsexet är det mer stuns i. Man bollar inte med honom hur som helst, han skaffar sig snabbt ett eget liv men är schysst och ställer upp när det verkligen behövs. Ett sådant X som det är helt okej att ha barn med. Ber man honom att fara och flyga är man bra dum, för här finns den potentiella superbästisen som man kan prata om allt med – även de senaste erövringarnas för- och nackdelar. Som han kommenterar med expertens kunskap om hur du fungerar och vad du behöver. Naturligtvis gör du samma sak för honom när det är aktuellt.

Men sedan kommer tungviktaren. Exet med stort X.

Han kan förpesta ditt liv på många olika sätt och i hur många år som helst – särskilt när det är barn med i bilden. Han drar sig inte för utpressning. Han drar sig inte för att manipulera eller förnedra dig (till exempel genom att sprida osanna historier om dig i er gemensamma bekantskapskrets, gärna om hur dålig du är som mamma.) Han drar sig inte för någonting alls, men vill samtidigt inte ha tillbaka dig heller, han vill bara hämnas för att du gjorde slut och knäckte hans manliga stolthet. Och alla medel är tillåtna. Även argument som ”om du låter vår dotter träffa din nye man tänker jag aldrig mer träffa henne, då förlorar hon sin pappa. Det vill du väl inte?”

Det finns många undertyper av tungviktaren. Tyvärr vet man aldrig i förväg hur mannen i ens liv kommer att fungera som X - det kan handla om rent schizoida drag inom den människa du just nu älskar. Den mest vänliga, förstående man kan förvandlas till ett missunnsamt monster.

Lösningen är djävulskt enkel: Låt bli att inleda förhållanden med män. Skaffa katt i stället. Män är ändå i grund och botten till för avel. Känner du att du behöver hålla maskineriet igång innan det är dags för barntillverkning, finns det alltid möjligheter till det utan att du behöver bli flickvän eller fru. När klockan i magen börjar ticka, hitta en lämplig man, gör ett barn och återgå snabbt till katten. Ta varken namn eller telefonnummer. Ni äro skepp som mötas i natten. Jollen som kommer om nio månader är du kapabel att klara själv.

Ämnet ”Hur lär man katten att massera och laga mat” studerar vi närmare nästa lektion. Nu ska jag göra rent i kattlådan.

Slut för idag, tack för idag.

Somliga hus försöker gömma

Det faktum att det finns barn, tyvärr.

Men här skyltas det öppet

Och spåren ser du både här och där.

För det finns massor av fläckar

Med små fingrar utav fett

Smulor under bordet

Och leksaker spridda, rätt och slätt.

Men barnen skrattade och lekte

Vi sjöng, läste och satte oss ner.

Om nu inte silvret skiner

Så skiner deras ögon desto mer.

För blir jag tvungen att välja

Mellan barnen och att damma;

Visst vill jag ha ett vackert hem,

Men främst vill jag vara mamma.

Rättvik är ett samhälle. Inte särskilt stort. Väldigt likt andra mindre samhällen på många sätt, men har några egenheter. Omgivningarna, naturen, bygden och bebyggelsen är andlöst vackra. Men...

Furu.

Överallt denna furu. Dessa paneler, på väggar, i tak. Furu.

Jag har en väldigt god vän som bor i Rättvik, som tycker att jag borde flytta tillbaka.

Men det går inte. Tyvärr, men det är omöjligt att hitta ett hus som inte är klätt invändigt i furu....

Ja, se här. Det går ju inte! Att börja varje dag böjd över en hink är inte vad jag kallar livskvalitet...

Till träpanelerna tycker Rättvikarna om att dekorera med amerikanska flaggor och jakttroféer, kombinerat med en i övrigt rustik inredning.

En annan liten egenhet hos Rättviks invånare är förkärleken för raggarbilar. Eldflames, plyschklädsel, porrbelysning, tärningar och Wunderbaums.

Till det en schysst väst, gärna i läder, och varför inte en cowboyhatt också.  

Det finns fler problem när man ska flytta till Rättvik: Om man inte har Rättvikskt påbrå som går tillbaka till 1200-talet, kan man aldrig bli helt och hållet accepterad.

Man kommer alltid vara en utböling. En främmande som egentligen inte har där att göra.

Även Äkta Rättvikare som syndat genom att flytta därifrån en tid för att sedan återvända, kan drabbas av fördömelse.

Jag minns en barndomsvän som var hemma i Rättvik en semester, och på den enda krogen fick kommentaren "vafan gör du här, du bor ju inte här längre!" Nej, man får inte flytta därifrån, man ska helst vara född, uppväxt och boende för alltid i Rättvik. På sin höjd kan man ta en tripp till Falun eller Mora ibland.

Traditionerna är starka, på gott och ont. Både dialekten, språket och dräktanvändandet lever och har hälsan. Det är bra. Trevligt. Folkmusikens mecka.

Traditionen att skvallra om allt och alla, att lägga sig i, fördöma, vara trångsynt och inskränkt lever också och har hälsan, tyvärr.

Så nej, jag kommer aldrig att flytta tillbaka. Men fira midsommar i Rättvik, absolut! Det gäller bara att ta ett djupt andetag och stålsätta sig först...

Plockar upp nallar från hallgolvet och lägger dem i nallelådan - samtidigt river tvååringen ut alla klossar ur klosslådan.
Går runt och samlar ihop utspridda klädesplagg som ska till tvättkorgen - samtidigt bär treåringen ut sitt täcke och sin kudde till vardagsrummet .
Rensar på byrån i hallen som alltid blir uppsamlingsplats för smått och gott som ska vidare - samtidigt hör jag att treåringen förflyttat sig till badrummet där han häller ut innehållet i några korgar .
Lägger tillbaka allt i korgarna och lyfter ut treåring - då hämtar tvååringen badrumspallarna för att addera dem till inredningen i vardagsrummet.
Börjar röja i köket - under tiden har treåringen begett sig tillbaka till badrummet och hällt ut korgarnas innehåll igen, hoppsan. Glömde visst stänga dörren ordentligt.
Lyfter ut treåring, lägger tillbaka innehållet i korgarna - tvååring på väg till köket. Nioåring berättar om hur Mario krossade Bowser.
Går på toaletten. Hör tvååring riva ut grejer ur kökslådor. Femåring sjunger väldigt, väldigt högt.
Lägger tillbaks bestick, grytunderlägg och smörpapper - tvååring kommer släpande med täcket och hämtar sedan pallarna för att istället leka cirkus i köket.
Sorterar tvätt. Nioåring och femåring bråkar så hårstråna ryker om att någon av dem sagt bajskorv till den andra.
Tvååring upptäckte att dörren till sovrummet inte var helt och hållet stängd. Femåring ropar: "Maaaammaaaa, hon häller ut vatten i stora sängen!"
Tar hand om blöt säng. Femåring skriker "Mamma han tar mina saaaaaakeeeeeer!!!!!"
Fortsätter sortera tvätt. Treåring river ner pappas hög med rena kläder på golvet för han vill klättra just där jag lagt dem.
Lägger tillbaka ren tvätt. Treåring och tvååring hoppar som galningar i stora sängen - ingen idé att bädda.
Tvååring river ut fler grejer i lekrummet. Går knappt att ta sig fram med de rena kläderna till garderoberna.
Börjar plocka undan i lekrummet. Tvååring vill vara med och häller snabbt ut det jag lagt i låda. Ger upp efter en stund.
Fortsätter med köket. Jaha nu bråkar de. Måste gå ifrån.
Fortsätter med köket. Jaha nu slog sig tvååringen. Måste gå ifrån.
Struntar i att städa färdigt i köket, vill sätta mig fem minuter och läsa tidningen på internet.
Efter två minuter framför skärmen vill  femåringen ha klänning och "guldskor" istället för det hon har på sig. NUUUU!!
Vill inte låsa upp stora kistan med utklädningskläder, vill läsa ifred. Försöker ignorera JÄTTEARG femåring som står bredvid och skriker.
Ber nioåring leka med treåring.
Tvååring har rivit ut alla böcker från de nedersta bokhyllorna, nu är hon på toaletten och river ut små bitar av toalettpappret för att sedan stoppa dem i munnen.
Byter kläder på femåring.
Dansar med femåring.
Dansar med tvååring.
Nioåring sitter i soffan och skrattar åt oss.
Det är inte ett dugg mindre stökigt i huset än  imorse.
Kanske går bättre imorgon. Eller om tio år.

Matdags.

-brer en smörgås åt tvååring, skär kanter.
-brer smörgås åt treåring och femåring.
-brer smörgås åt mig.
-brer ny smörgås åt tvååring för hon kastade sin på det inte alltför rena golvet.
-hämtar juice åt alla.
-brer ny smörgås åt treåring.
-häller i juice åt mig.
-brer en ny jävla macka åt tvååring.
-äter en tugga på min macka.
-brer en ny macka åt femåring.
-torkar juice från tvååring, bord och golv.
-brer en till mackjävel.
-plockar upp mackor från golvet.
-tar en tugga av min macka.
-dukar av bordet .
-bråkar med treåring om var limpan ska vara.
-vickar ur juicen på bordet.
-ser prickar framför ögonen.
-slipar kniven till barnens pappa kommer hem.
-ställer in limpan i förrådet.
-häller ut det sista av juicen i pappans finskor.