Det finns de som växer upp utan nämnvärda problem. I kärnfamiljen där mamma och pappa storhandlar en gång i veckan, åker till ett annat land på semester varje år, har husvagn och aldrig bråkar. Där mamma och pappa delar ut veckopeng, ser till att läxorna blir gjorda, betalar körkortet, fixar lägenhet och sedan, när de har träffat en lagom man som de varit tillsammans med i ett passande antal år så att det är dags för barnbarn, är barnvakter både gärna och ofta.

Sådana människor har jag väldigt svårt att känna respekt inför. Ursäkta mig, men den bakgrunden gör de flesta, enligt min erfarenhet, både bortskämda, trångsynta och överkänsliga. Är du uppväxt på det sättet säger jag bara en sak; kom inte till mig och klaga. Lika lite som jag tål bortskämda snorungar, lika lite tål jag bortskämda vuxna!

Jag har träffat väldigt många som är eller har varit tunga missbrukare, alla med flera saker gemensamt; de är inte det minsta snobbiga, behandlar alla människor lika – oavsett vilken status personen har enligt det övriga samhället. Och de uppskattar även de små sakerna i livet.

Det gör inte en vanlig medelsvensson med husvagn och nytt kök överst på måste-ha-listan. En bortskämd medelsvensson fjäskar för och ser upp till överklassen och ser ner på arbetarklassens white trash och kan inte nöja sig med annat än det som ser bäst ut i grannarnas ögon.

Egentligen är det synd om människor som inte har fått några rejäla käftsmällar av livet. De går genom det med sina bortskämdhetsglasögon på och missar därmed en massa lycka, upplevelser och människor.

Egentligen är det synd om dem, men jag tycker inte synd om dem. Jag ser faktiskt ner på dem. Vuxna som inte har mer livserfarenhet än så kan aldrig få min fulla respekt.

Jag uppskattar till fullo att ha råd att köpa en Fanta bara så där, helt spontant. Jag uppskattar att vara frisk både fysiskt och psykiskt. Jag blir inte knäckt av livets motgångar, för jag vet att jag överlever allt och lite till. Jag vet att det värsta inte är ifall grannen tycker att min familj eller min trädgård inte är perfekt. Det värsta är inte att ha en jättegammal mobil och en jättegammal bil. Jag vet att det värsta inte är om jag förlorar alla inkomster och måste flytta. Jag vet vad det värsta är och därför njuter jag desto mer av livet, av snöstormar, solsken och regn. 

”Det som inte dödar, det härdar”. Det gör också en människa mer ödmjuk, mer storsint, mer förstående och ger en stor dos tolerans. Faktiskt borde alla människor få käftsmällar av livet åtminstone ett par gånger. Det skulle göra världen till en trevligare plats.

 

Bea

12 februari 2010 11:53

Jag både håller med och inte håller med. För självklart önskar jag att hela världen kunde få sväva omkring på rosa moln. Att hela livet var ett lyckorus. Att det inte fanns barn som fick bevittna krig, våld, psykningar, missbruk, svälta etc etc. Så nej, jag önskar inte alla en käftsmäll.

MEN jag håller med om att det är så många som inte har perspektiv på tillvaron. Som gnäller över fullständiga bagateller, förstorar upp problem som knappast existerar. Och som inte har någon förståelse för människan utanför normen och som lätt överseende och illa dolt nedlåtande behandlar dem med någon slags tolerans istället för acceptans.
Jag är vansinnigt trött på alla som gnäller över att de inte har pengar och som tar hela familjen lycklig på en tre veckors semester till Thailand. De som gnäller över att det alltid är så mycket - trots att de lever i parförhållande med ett (i bästa fall två) friska barn.
De som sitter med tillräckligt många anställningsår bakom sig för att tryggt och spydigt kunna hävda att det finns jobb för alla - det gäller bara att lägga manken till.
Sen är jag trött på väldigt många andra också. Men jag får väl skriva en egen blogg istället för att utnyttja din sida till min roman.
Du är tuff, rolig och är frispråkig. Me like! A lot! Älskar dina bloggar!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Karita

12 februari 2010 20:55

Jag håller med dig lite iallafall. Att klaga på små saker är så onödigt för det finns värre saker. Men alla har sin egen verklighet och bekymmer. Det som anses små för vissa är stora för andra och tvärtom.
Det gör inte människan sämre än någon annan. Det är svårt att sätta sig in i situationer som man aldrig har upplevt.

Kommer att fortsätta läsa din blogg. verkar väldigt intressant.

http://www.wheretheheartis.blogg.se

 

Åsa

14 februari 2010 19:46

Bea, självklart håller jag med dig. Världen borde vara perfekt! Och självklart vill jag inte "på riktigt" att folk ska drabbas av hemska olyckor. Men som du skriver, att alla ska ha perspektiv.

Tack Karita! *glad*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...