Hur kommer det sig att jag vid ettiden i natt satt klarvaken i tredje andningen och designade av hjärtans lust, men nu på morgonen är ett vandrande lik?

Det borde vara tvärtom.

Jag borde skutta ur sängen redan inne i åtminstone andra andningen, virvla runt och göra iordning barnen full av energi och hjärtans lust.

Vid ettiden på natten borde jag sova.

Det är nog det att det är så LUGNT vid ettiden på natten.

Jag är så I FRED.

Inga ljud, ingen som ropar. Ingen som ramlar.

Då fylls jag av klarvakenhet, för plötsligt får jag koncentrera mig på det roliga - i mer än fem minuter i taget.

Det är det svårt att släppa taget om.

Tur att jag jobbar hemma.

Jag behöver i alla fall inte stressa på morgnarna.

Mobben ringer 07:00 - då flyttar jag mig från min säng till 9-åringens, kryper ner och mysväcker honom i en kvart. Kramas, gosar.

Det är en av de bästa stunderna på dagen!