Rättvik är ett samhälle. Inte särskilt stort. Väldigt likt andra mindre samhällen på många sätt, men har några egenheter. Omgivningarna, naturen, bygden och bebyggelsen är andlöst vackra. Men...

Furu.

Överallt denna furu. Dessa paneler, på väggar, i tak. Furu.

Jag har en väldigt god vän som bor i Rättvik, som tycker att jag borde flytta tillbaka.

Men det går inte. Tyvärr, men det är omöjligt att hitta ett hus som inte är klätt invändigt i furu....

Ja, se här. Det går ju inte! Att börja varje dag böjd över en hink är inte vad jag kallar livskvalitet...

Till träpanelerna tycker Rättvikarna om att dekorera med amerikanska flaggor och jakttroféer, kombinerat med en i övrigt rustik inredning.

En annan liten egenhet hos Rättviks invånare är förkärleken för raggarbilar. Eldflames, plyschklädsel, porrbelysning, tärningar och Wunderbaums.

Till det en schysst väst, gärna i läder, och varför inte en cowboyhatt också.  

Det finns fler problem när man ska flytta till Rättvik: Om man inte har Rättvikskt påbrå som går tillbaka till 1200-talet, kan man aldrig bli helt och hållet accepterad.

Man kommer alltid vara en utböling. En främmande som egentligen inte har där att göra.

Även Äkta Rättvikare som syndat genom att flytta därifrån en tid för att sedan återvända, kan drabbas av fördömelse.

Jag minns en barndomsvän som var hemma i Rättvik en semester, och på den enda krogen fick kommentaren "vafan gör du här, du bor ju inte här längre!" Nej, man får inte flytta därifrån, man ska helst vara född, uppväxt och boende för alltid i Rättvik. På sin höjd kan man ta en tripp till Falun eller Mora ibland.

Traditionerna är starka, på gott och ont. Både dialekten, språket och dräktanvändandet lever och har hälsan. Det är bra. Trevligt. Folkmusikens mecka.

Traditionen att skvallra om allt och alla, att lägga sig i, fördöma, vara trångsynt och inskränkt lever också och har hälsan, tyvärr.

Så nej, jag kommer aldrig att flytta tillbaka. Men fira midsommar i Rättvik, absolut! Det gäller bara att ta ett djupt andetag och stålsätta sig först...