....som sagt... idag är jag en zombie...

Har ingen lust och ork att göra något som helst.

Orkar inte ens tänka på att göra något som helst.

Men alla barn är hemma så att gå och lägga sig, det är uteslutet.

Alltså bloggar jag: Jag sitter på en stol och behöver inte anstränga hjärnan med viktigheter.

Att blogga är den perfekta sysselsättningen som alternativ till sängläge i sömnmode.

Jaha, måste jag ha något att skriva om också?

Meh! Då blev det ju plötsligt inte så lätt och behagligt och opåfrestande längre...

Eeehh... jaha... *tänka tänka* hmm... jag såg att både en f.d kollega till mig och en nuvarande kollega  nu "gillar" min f.d fellow klassförälders sida på facebook. Denna f.d klassförälder är nu ordförande i kommunstyrelsen. Jag har hört massor om henne - så är det ju på mindre orter, där alla vet allt om alla. Dvs alla som har bott på den mindre orten sedan de tittade ut mellan sina mammors ben, och som härstammar med minst fem generationer från orten. Dvs nästan alla som bor där.

Jag funderade en stund på om jag också skulle "gilla" hennes officiella facebooksida.

Men nej, jag surfade vidare utan att ha tryckt på den magiska knappen.

Hon är, tycker jag, en alldeles för präktig person som måste synas och höras på alla föräldramöten och promt poängtera hur insatt hon är och hur engagerad hon är i precis allt.

Jodå, så att eeehh...

Det har varit stopp i rören till diskhoarna och till diskmaskinen i tre dagar. Till sist kom en stor gul tankbil som slamsög hela skiten, så nu fungerar det igen. Men det genererade en smutsig disk av enorma proportioner, som jag delvis diskade i en sänglåda i duschen. Det var jobbigt. Och nu orkar jag inte bry mig om disk eller annat i den vägen alls. Så diskberget växer fint och frodas, igen.

Visst... så är det... jajamensan...

Tänker på min vän som har migrän idag men ändå måste jobba. Och sedan ta hand om sina barn utan att ha avlastning från en partner/pappa till barnen. Med migrän och trötthet.

På en annan vän (som jag iofs bara har träffat en gång irl men verkligen gillar) som har cancer och dessutom en liten pojke, som hon måste vara borta ifrån en hel del pga sjukdomen.

Samtidigt som jag sitter här och bara är lite snorig och som förmodligen får hem pappan ikväll. Jo, jag skäms lite. Faktiskt. Jag borde ta en Treo och skärpa till mig, klippa mig och skaffa ett till jobb!

Blablabla... frukostbuffén på köksbordet blir besökt med jämna mellanrum; barnen får för en gångs skull äta framför Bolibompa, och får för en gångs skull äta med avbrott. Alltså äta lite, titta en stund, äta lite mer, titta en stund, komma på att de nog vill ha lite mer... förhoppningsvis är de klara med frukosten innan det är dags för lunch!   

Vanligtvis har jag rätt bra rutiner på kvällarna när det är dags att lägga alla de fyra barnen:

Först äter vi kvällsmat tillsammans.

Sedan är det dags att borsta tänderna på G, E och M.

Under tiden duschar N ifall det behövs.

När jag läser saga för G, E och M borstar N tänderna.

När sagan är slut kryper G och M ner i sina sängar i samma rum och vi sätter på godnattmusik-CD.

Sedan går jag med E till hans säng i mitt sovrum (han är en liten kille som har väldigt svårt att släppa taget och släppa in sömnen...) och stoppar om honom.

Sedan går jag upp till N och lägger mig bredvid honom och pratar och använder "jag-är-bra-boken". Efter det får han läsa ett tag. Ibland läser vi saga innan vi börjar prata.

När allt detta är klart, börjar rundgången:

Gå runt till alla barn, ett i taget, och sitta en stund och smeka. Gå till den som ropar. Se till att den som gick på toaletten gick tillbaka till sin säng på en gång efteråt och inte började leka med något eller gick in till ett syskon.

Hämta vatten till den som ropar att den är törstig.

Runt, runt, tills alla till sist har somnat.

M somnar alltid först. Hon älskar sin säng och sin "mammas kudde".

Sedan somnar G. Motvilligt... E är som sagt en pojke som absolut inte vill sova, så det tar sin tid innan han tystnar och somnar in. Sist somnar N, till radiomusik för han har tydligen ärvt sin morfars gener. Morfar sover med radion på hela nätterna.

Ganska ofta har jag själv somnat bredvid någon innan N har somnat. Jag går annars och lägger mig så fort det visar sig att jag inte behöver gå till något barn mer. Så fort jag vet att jag kan lägga mig ner utan att behöva gå upp igen inom tio minuter, så svischar jag till min säng.

Ja, så ser det ut de flesta kvällar.

Men när ett barn har diarré och jag är förkyld med  nässelutslag och inte orkar upprätthålla alla delar av rutinerna en kväll, då blir det kaos på mindre än fem röda....

Så var det i går kväll.

Typiskt nog har pappan varit frånvarande alla kvällar hela veckan på grund av sitt jobb.

Idag är jag en zombie. Det betyder förmodligen att jag inte orkar köra alla delar av godnattrutinerna ikväll heller - men då är det skit samma, för det är LÖRDAG imorgon och DET GÖR INGET om några barn somnade senare, för de måste inte gå upp tidigt! Tjohoo!