Imorse träffade jag på en gravid förälder när jag lämnade M på dagis.

Hon pratade med några andra mammor om ultraljudet hon nyss varit på.

När jag hörde dem prata kändes det som om det har gått ungefär hundra år sedan jag själv var gravid och uppslukad av bebisrörelser, kroppssymptom, ultraljud, namn och förlossningstankar.

Fastän det bara är snart fyra år sedan.

Det känns som att det där med graviditet och bebisar hör till en annan värld, en värld som jag inte är intresserad av längre.

För att nå den känslan krävdes fyra graviditeter med tillhörande fyra bebisar...

Min lillasyster fick en dotter för ett halvår sedan, jag smälter som smör i solen varje gång jag får hålla den lilla pluppen och borra in näsan i bebisdoften - men jag blir inte sugen på att få en egen bebis.

Ibland kan jag önska att jag hade fått nog efter två barn...    

Men bara ibland.

Herregud, jag börjar faktiskt bli gammal! Visserligen födde Madonna barn efter att hon fyllt fyrtio, och en bekant till mig fick sin andra dotter när hon var just 40 år. Men bara tanken på att börja om en femte gång med vakna nätter, blöjbyten och trotsåldrar - nej tack.

Barn, oavsett ålder, är fantastiska! Nu ska jag njuta ohejdat av att se mina fyra växa, utvecklas och visa alla olika delar av sina personligheter! Jag är nyfiken på vad de kommer att vilja jobba med, vilken slags musik de kommer att gilla, vad de kommer att ägna sig åt som hobby på fritiden och hur de kommer att se ut som vuxna!