....som sagt... idag är jag en zombie...

Har ingen lust och ork att göra något som helst.

Orkar inte ens tänka på att göra något som helst.

Men alla barn är hemma så att gå och lägga sig, det är uteslutet.

Alltså bloggar jag: Jag sitter på en stol och behöver inte anstränga hjärnan med viktigheter.

Att blogga är den perfekta sysselsättningen som alternativ till sängläge i sömnmode.

Jaha, måste jag ha något att skriva om också?

Meh! Då blev det ju plötsligt inte så lätt och behagligt och opåfrestande längre...

Eeehh... jaha... *tänka tänka* hmm... jag såg att både en f.d kollega till mig och en nuvarande kollega  nu "gillar" min f.d fellow klassförälders sida på facebook. Denna f.d klassförälder är nu ordförande i kommunstyrelsen. Jag har hört massor om henne - så är det ju på mindre orter, där alla vet allt om alla. Dvs alla som har bott på den mindre orten sedan de tittade ut mellan sina mammors ben, och som härstammar med minst fem generationer från orten. Dvs nästan alla som bor där.

Jag funderade en stund på om jag också skulle "gilla" hennes officiella facebooksida.

Men nej, jag surfade vidare utan att ha tryckt på den magiska knappen.

Hon är, tycker jag, en alldeles för präktig person som måste synas och höras på alla föräldramöten och promt poängtera hur insatt hon är och hur engagerad hon är i precis allt.

Jodå, så att eeehh...

Det har varit stopp i rören till diskhoarna och till diskmaskinen i tre dagar. Till sist kom en stor gul tankbil som slamsög hela skiten, så nu fungerar det igen. Men det genererade en smutsig disk av enorma proportioner, som jag delvis diskade i en sänglåda i duschen. Det var jobbigt. Och nu orkar jag inte bry mig om disk eller annat i den vägen alls. Så diskberget växer fint och frodas, igen.

Visst... så är det... jajamensan...

Tänker på min vän som har migrän idag men ändå måste jobba. Och sedan ta hand om sina barn utan att ha avlastning från en partner/pappa till barnen. Med migrän och trötthet.

På en annan vän (som jag iofs bara har träffat en gång irl men verkligen gillar) som har cancer och dessutom en liten pojke, som hon måste vara borta ifrån en hel del pga sjukdomen.

Samtidigt som jag sitter här och bara är lite snorig och som förmodligen får hem pappan ikväll. Jo, jag skäms lite. Faktiskt. Jag borde ta en Treo och skärpa till mig, klippa mig och skaffa ett till jobb!

Blablabla... frukostbuffén på köksbordet blir besökt med jämna mellanrum; barnen får för en gångs skull äta framför Bolibompa, och får för en gångs skull äta med avbrott. Alltså äta lite, titta en stund, äta lite mer, titta en stund, komma på att de nog vill ha lite mer... förhoppningsvis är de klara med frukosten innan det är dags för lunch!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...