För femtioelfte gången bara den här månaden har jag råkat ut för detta igen.

Stötte på en fellow dagismamma vid affären tidigare idag.

"Imorgon börjar semestern, ska bli jätteskönt!" sade jag (för att ha något att säga, har nada gemensamt med denna präktiga människa).

"Så du har börjat jobba nu alltså?" säger präktomänniskan.

Jag bet ihop, faktiskt. Men det hjälpte inte hela vägen. Lite "råkade" sippra ut...

"Hehe, jag jobbar ju dygnet runt hela tiden, så det ska bli jätteskönt att F är hemma fem veckor så att jag också får lite ledigt... *ser trevlig ut men kokar inombords*

Det är inte första gången just denna kvinna frågar om jag börjat arbeta. Faktiskt kommer den frågan generellt upp inom ett par minuter när man måste stå och kallprata med henne.

Samma sak är det med flera andra som jag är ytligt bekant med.

Och nej, jag tror inte att det handlar om att de inte vet vad de ska säga. Dessa människor är allihop dels jättebra på kallprat, dels verkar älska att kallprata om dittan och dattan och vädret och barnen och blablabla med alla möjliga.

Nej, de ger bara ansikten åt den här grymt irriterande inställningen som tyvärr härskar i Sverige: Du Är Ditt Arbete.

Ta till exempel kvällstidningarna. De är inte bara åldersfixerade på ett sätt som är svårt att hitta i andra länder, utan de är också fixerade vid vilka jobb folk har.

"Det säger Anna, 36, sekreterare". Det räcker liksom inte med bara "Anna" eller möjligtvis "Anna från Karlstad".

Man är vad man gör. I mycket högre grad här, än i de flesta andra länder.

Och om man nu,som jag, inte har en specifik arbetsplats som slutar på "AB", så blir folk i gemen osäkra. Det känns läskigt att det inte finns ett fack till oss som inte jobbar. Inte undra på att det är en sådan enorm katastrof att bli arbetslös (och jag menar inte ekonomiskt nu)!

Ännu värre är det, när folk fortsätter envisas; med följdfrågor.

"Nehej, du har inte börjat jobba än...vad ska du göra sedan då? Vad har du tänkt dig?"

Då har det faktiskt "råkat" hända att jag svarat "mjae... alltså jag tänkte inte söka jobb... vi klarar oss ju så bra på bara en lön..."

FNISS! Gissa hur de reagerar då? De blir helt ställda!!!

(Med tanke på att jag varit "föräldraledig" - ett idiotiskt ord - i snart sex år, så borde folk kanske ha lärt sig att inte ställa just dessa frågor till just mig? Men icke.)

Sedan är det en annan aspekt av saken som också gör att jag blir just så förbannad:

Folk, till och med de som själva har barn och varit föräldralediga ett tag (oftast max ett år, men ändå), FATTAR INTE hur TUFFT det är!

DET stör mig!

Det här är by fucking far det tuffaste, stressigaste, mest slitiga jobb jag någonsin haft!

Jag har jobbat som reporter, och då under långa perioder ensam med totalansvar för en redaktion och att två helsidor skulle fyllas. Stressigt!!!

Jag har jobbat som skogsbrukare (fysiskt jäkligt hårt jobb.)

Jag har jobbat på Skogsvårdsstyrelsen (jag gick och gick och gick, uppför berg och nerför berg, flera fucking mil om dagen och vi pratar inte stigar direkt.)

Som dagispersonal både i Sverige och Danmark.

Inom äldreomsorgen (stressigt!).

Jag har jobbat i en korvkiosk (bara en dag, jag stod inte ut längre än så......)

Sålt glass på Ströget till folk jag inte fattade vad de sade (tyskar) och utan att kunna räkna i huvudet... (grät när jag kom hem varje kväll och svor att inte gå dit nästa dag..)

Jag har städat hotellrum (stress; deadlines på när rummen måste vara klara).

Jag har jobbat som lantbrukare (ganska nice ur stressynpunkt...)

Jag har sorterat post på de stora Stockholmsterminalerna Tomteboda och Klara när det var högsäsong...

Fick fan mer cred när jag städade och sorterade post, än jag får när jag utför detta tunga jobb! Och ja, det gör mig riktigt, riktigt, riktigt sur!

Men missförstå mig inte nu; jag har helt och hållet självmant varit gravid med, fött och tagit hand om mina fyra underbara barn på heltid i snart sex år. Tycker bara att jag skulle få liiiiteeee mer cred för det också... 

 

Ewa

23 juli 2010 21:44

Föräldrarledig bör tolkas som att man är ledig (från sitt vanliga arbete) för att vara just förälder.

Alla som har barn VET att man är allt annat än ledig när man är förälder....

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Bea

25 juli 2010 09:08

Det är ju inte precis så att man ligger och drar sig i sängen och går ut och käkar lunch som "hemmaförälder". TVÄRTOM!
När jag nu äntligen efter arbetslösheten börjat jobba igen känner jag mig som en fri och energisk människa. Varför? Jo, för jag får gå¨till jobbet och vila upp mig!!!! Jag får träffavuxet folk, ingen förväntar sig full service, lunch, underhållning, mellanmål, kvällsmat, bad eller tandborstningshjälp. Och ingen ber mig heller att läsa högt för dem.
Att vara hemmaförälder är bland det tuffaste man kan vara. Jäkligt surt bara att det inte är sjukpenning- och pensionsgrundande..

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Eva

26 juli 2010 11:10

Hej!
Håller me föregående skrivare o dig! Man är inte ledig när man är barn o för lite betalt är de oxå! Visst vi har ju satt oss i denna "situation" men om vi inte gör de så dör vi ju ut!
Håller me dig om sminket o vikten oxå!!! HERRE GUD hur man "ska" se ut idag! De enda ja sminkar mig me är maskara, ser så trött ut annars, men ja går många dagar utan maskara oxå! O i mys kläder när ja handlar mjölk! Visst..ja bor i en liten by i dalarna men ändå. Jag har en dotter o ja vill inte att hon växer upp i dagen samhälle men tyvärr så kommer hon ju göra de! Lr tyvärr ska ja ju inte säga men hon kommer att göra de.
Du har en bra blogg o ja kommer nog att kika in här fler ggr...
Ha en bra dag!
//Eva

http://fen.bloggplatsen.se

 

Havanna

26 juli 2010 19:10

Måste erkänna att jag känner mig lite kluven. Jag skulle förmodligen reagera likadant om jag träffade på någon som varit hemma så länge med sina barn. Jag vill dock betona att jag till fullo förstår att det är jobbigt att ta hand om fyra barn (skulle förmodligen inte ens klara av ett) men för mig handlar det om vikten av att jobba och försörja sig. Jag ser en trend hos yngre tjejer som tycker att det är helt ok att stanna hemma och sluta jobba när de får barn. Men vad ska de göra sedan? Barn växer ju upp och om de har skaffat sig en utbildning och ett jobb kan de ju inte vara borta hur länge som helst från arbetsmarknaden. Det är väl bra om man lever i en relation där man klarar det ekonomiskt men ett äktenskap innebär ju inte nödvändigtvis ett livslångt ekonomiskt oberoende. Vad händer om mannen och därmed pengarna försvinner?

http://tankarfraninsidan.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...