Gissa vem som är mamman utan koll?

Moi!

Trots alla olika system jag använder för att minnas allt, spricker det.

Åttaåriga dottern har läsläxa varje dag. Hon ska läsa några sidor, högt, för en vuxen, i sin läsebok. Sedan ska den vuxna (= jag) skriva ner detta i ett häfte. Datum, tid, antal sidor, vilka sidor och en kommentar om läsningen. Varje dag.

Sist jag kom ihåg att göra det var i slutet av april.

Att min dotter läser jättemycket ändå, det syns ju inte i det där häftet. Det står inget om att hon läser godnattsaga för sina syskon flera gånger i veckan, eller att hon läser andra böcker än just läseboken flera gånger i veckan. Och så vidare.

Idag var jag med henne i skolan och satt där och skämdes en aning, när det var dags för fröken att förhöra läsläxan...

.

Sedan är det skoldagböckerna. Det är en slags läxor det också, som två av barnen ska ha med sig varje måndag. Jag har alltså minst tre dagar på mig att komma ihåg att få dem gjorda. Att titta i dem, kommentera, se till att barnen gör den lilla uppgiften som finns. Jodå, så att eehh... det blir ju gjort i tid i alla fall två av tio gånger. De andra åtta gångerna får vi göra det snabbt som attan på måndag morgon.

Läxboken, den är spännande. OM den följer med min dotter hem, så är steg ett avklarat. Steg två är att hon talar om för mig att hon har fått en ny läxa i den. Där faller det. Alltid. Det är enbart när jag råkar komma ihåg att hon har en läxbok och att jag borde titta i den, som det blir gjort. Inte sällan hittar jag en ogjord läxa där.

Äldsta sonen... ojoj. Han har inte så ofta "vanliga" läxor. Han ska helst gå in på internet och göra lite grejer där, varje dag eller i varje fall flera dagar i veckan. Typ glosträning, multiplikation och sådant. Om han gör det frivilligt utan att jag säger till? Inte direkt. Om jag säger till? Inte direkt. När det väl kommer en mer vanlig läxa, så har han inte en aning. Men han har ju, i och med autismen, en ursäkt. Jag däremot, har ingen sådan ursäkt.

Är det något extra som händer i skolan, utöver de fasta komihågsakerna varje vecka, då kan ni ger er sjutton på att jag missar det. Utflykter där matsäck och annat krävs. Friluftsdagar där barnen ska ha pulkor/skridskor/matsäck. Aaarrgghhh!

Jag är inte föräldern som dyker upp med söta korgar med filtar, fika och små ljuslyktor i, direkt. Det är jag som får panikåka bort till ICA och handla något snabbt, för att sedan ge barnet i en plastkasse. Med svetten lackande och stressad blick.

Hur det ska bli när ALLA fyra barnen har läxor (istället för som nu; "bara" tre...), det vägrar jag tänka på just nu.

Familjeliv............................

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...