Känner att jag behöver skriva något som blir en motvikt till det förra inlägget.

Igår var en skitdag och jag ville sälja alla barn på Blocket för femtio öre styck. Men de dagarna hör ju ändå till undantagen. Mina barn är visserligen allihop oplanerade, alla utom en, men de är här för att jag valt att ha dem här.

Det finns så mycket klyschor om att ha barn.

"Det är det bästa som har hänt mig!"

"Hela mitt liv förändrades!"

"Barn är meningen med livet!"

För en del är det inte det bästa som har hänt, för en del förändras livet till det sämre när de får barn. Jag hoppas de är få, men jag vet att de finns.

Så de där klyschorna kan gärna få ligga och samla damm någonstans. Alla vill inte ha barn! Jag ville inte ha barn, möjligtvis kanske ett, men bara kanske.

Men när jag fick det, så gav det verkligen mersmak, för mig.

Den kärlek jag känner till mina barn är så otroligt stark och går inte att jämföra med någon annan slags kärlek. Ju fler barn, desto mer sådan underbar kärlek. Hjärtat växer för varje barn! Det är den kärleken som gör det så värt att ta allt det negativa, som faktiskt kommer som ett brev på posten när man skaffar dem...

Den kärlek jag får från mina barn är också totalt olik all annan slags kärlek. Den är, precis som min kärlek till dem, självklar. Kan inte tas död på. Den är spontan och alldeles, alldeles underbar. Jag älskar mina barn och mina barn älskar mig, oavsett hur vi beter oss och oavsett våra handlingar. Till skillnad från kärleken mellan vuxna partners och mig och mina vänner.

Det ger också mersmak att tillverka något som är en del av mig själv. Som liknar mig; utseendemässigt och personlighetsmässigt. Men som samtidigt är en helt egen person med helt egna sidor, som man får upptäcka allt eftersom, följa och forma. Det är en ynnest att få ge sina barn en bra barndom och härliga minnen. En gåva att få forma dem till bra människor som blir bra vuxna. Det är jobbigt, men spännande på något sätt. En tuff men samtidigt rolig utmaning.

Jag ser fram emot att få upptäcka hur just mina barn blir. Vad de kommer att intressera sig för, vilken slags musik de kommer att gilla, vad de kommer att vilja arbeta med, hur de kommer att vara med andra människor och så vidare.

Detta gör skitdagar som igår mer än värda jobbet!

 

privat

4 juli 2010 15:28

Ja ena dagen vill jag ta en unge och slå den andra med för dom kan konsten att gå en på nerverna och känner man sig bara lite ur gängorna själv så är det som om dom blir sjuresor värre..eller det kanske bara är för att min egen toleransnivå är lägre dessa dar...Men jag Älskar dom över allt och som du skriver kärleken till äns egna barn går inte att jämföra med något annat...dom föds med egna personligheter men vi har förmånen att ta vara på deras egenskaper och förstärka det som är bra och försöka tona ner det mindre bra;-)

http://www.frittframm.blogg.se

 

Bitterfittan

4 juli 2010 21:01

Vad fint skrivet! För det är ju precis så man känner. Hur jävligt den än må kännas ibland så när man väl gått och lagt sig för kvällen så finns det inget i världen som skulle kunna bytas ut mot de små sovande barnen man delar luft med.

http://nobimbosallowed.bloggplatsen.se

 

Tessan

4 juli 2010 21:27

Riktigt bra skrivet (båda inläggen). Kan inte annat än att hålla med.

Ha en riktigt trevlig sommar.

http://mittlivmedfoto.bloggagratis.se

 

Åsa

4 juli 2010 22:42

haha slå den ena med den andra - exakt så!!! :-))
Tack för kommentarerna!

http://xecute.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...