Sitter och pillar med Wordpress och lyssnar samtidigt på Annika Östbergs sommarprogram.

Klump i magen.

Varm i ögonen.

Samtidigt med Annikas ord som hamrar in i mina öron via hörlurarna, ser jag egna bilder.

Egna bilder av vad heroin gör med människor. Av vad denna vita djävul kan få människor att utsätta sina barn för.

Annika klarade inte av att sluta. Klarade inte av ta hand om sin egen son! Han dog när hon satt fängslad. Påkörd.

Annika är bara en i mängden av heroinister som inte klarar av att ta hand om sina egna barn. Mitt hjärta värker för varenda barn till dessa missbrukare!

Mitt hjärta värker även för mitt eget barn.

Vad jag än gör, kan jag aldrig ändra det förflutna.

Aldrig någonsin kommer jag kunna förlåta den heroinist som kanske gav mitt barn men för livet.

Droger, oavsett vilka, är grymma.

Men hur synd jag än kan tycka att det är om de som fastnar i droger, så kan jag inte annat än närmast hata alla de föräldrar som utsätter sina barn för sitt missbruk.

Det finns inga ursäkter för att inte klara av att sluta missbruka om man väljer att skaffa barn.

Jag har träffat många, många missbrukare. De flesta av dem heroinister.

Jag har pratat med dem. Hört deras livshistorier. Umgåtts med dem.

De flesta bär på tragiska, trasiga barndomsminnen.

De flesta har överlevt olika slags övergrepp.

Det är fruktansvärt, det är hjärtslitande, att lyssna till de här berättelserna!

Men väljer man att skaffa barn, spelar ingenting någon roll.

Barn är ett val; man kan välja abort.

Jag tycker synd om Annika Östberg. Också.

Men hon valde att skaffa barn innan hon tagit sig ur heroinets klor.

Jättebra att hon fått "ett nytt liv".

Det kommer däremot hennes son, Sven, aldrig få. Den lille pojken med de blå ögonen och det tjocka håret.

Här är grymt intressant läsning om den svenska USA-bilden och Annika Östberg...

Tack till Mats för tipset!

Woaaa, TACK för denna,  Riesling! *jätteglad*

• Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
• Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
• Ge Awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder och länka till dem.
• Skriva 7 intressanta saker om dig själv.

Jag ger vidare denna Award till alla bloggare jag länkar till plus alla andra jag läser och gillar!   

Sju" intressanta" saker om mig:

1) Jag talar flytande danska.

2) Jag har ögonfobi, båtfobi, flygfobi, inte-se-botten-när-jag-badar-fobi, sjögräsfobi och idiotfobi. Nä, kanske inte det sista, men nästan.

3) Jag har varit inne i Kumlabunkern flera gånger. En av gångerna satt ett helt gäng interner och försökte låtsas som om att de inte tittade på mig under 40 minuter. (Inte för att jag är så jäkla snygg, men de ser ju knappt några tjejer live överhuvudtaget...)

4) En period hängde jag på "Grottan" i Sthlm med mina Gothpolare. Då brukade jag ha en svart peruk och kedjor runt halsen, lång läderrock och lite annat sådant där gulligt. (Inte på dagarna, bara när vi gick dit alltså..)

5) Jag satt ofta i biblioteket på rasterna i högstadiet och läste Shakespeare och Dostojevskij (Jag ljuger inte, det är sant). Dvs, jag var en bokmal, ända fram till 1997.

6) Från att jag föddes fram till nu har jag flyttat 31 gånger. Gått i fyra olika grundskolor och tre olika gymnasieskolor.

7) Jag är superöverkänslig. Det händer fortfarande att jag kommer att tänka på Bobby när jag ska somna, och då blir jag alldeles gråtmild med klump i magen och dessutom sömnlös minst en extra timme. Törs knappt läsa nyhetstidningar längre, och jag kan knappt se film. Det händer alltid sorgliga saker i filmer! T ex när Arnold sjunker ner i smältande lava och säger Hasta la vista. *snyft* Ja, jag blir ledsen av allt hemskt som har med barn och djur att göra. Aj.. nu fick jag en klump i magen igen...