Släng bort det där illaluktande, mögliga, dåliga mammasamvetet!

Mammor måste inte vara perfekta.

Mammor måste inte baka bullar.

Barnen måste inte ha sju olika aktiviteter.

Mammor får glömma att packa matsäcken till dagisutflykten.

Mammor får komma för sent till dagis/fritidshämtning.

Mammor måste inte tillfredsställa barnets behov inom två sekunder!

Mammor FÅR SÄGA NEJ!

Mammor får sätta GRÄNSER!

Mammor får låta en skrikande unge ligga på golvet i affären och lugnt handla vidare.

Mammor får ta den skrikande ungen under armen och bära ut, utan att be om ursäkt inför någon.

Mammor behöver inte städa jämt!

Allvarligt, dör hela familjen om disken står kvar medan ni spelar ett spel tillsammans istället? Stannar jorden om dammtussarna bygger höghus? Ett skitigt handfat betyder, tro det eller ej, att du är en BRA mamma!

Barn behöver en mamma som pratar med dem, inte en stressad Ajax-tornado!

MAMMOR ÄR INTE VIKTIGAST FÖR BARN!

Sluta känn dig så förbannat behövd dygnet runt! Sluta tyck synd om dig, mamma-martyren... Mammor behöver sina barn mer än det omvända! Barn vill även ha pappa, släktingar, kompisarnas föräldrar, barnvakten, dagisfröken.... barn längtar efter fler än bara dig, barn BEHÖVER fler än bara dig!

Mammor får ha ett eget liv.

Mammor BÖR ha ett eget liv!

Vad lär du dina barn genom att inte prioritera dig själv? Tänk på det.

Barn kräver inte att vuxna ska offra allt för dem!

INGEN vuxen har tackat sin mamma för att hon "gav upp allt" för dem.

MÅNGA barn är glada när deras mamma är glad.

En glad mamma blir man om man också ger sig själv tid, tycker att man själv är viktig.

Mammor måste inte ge sina barn alla senaste prylar.

Mammor måste inte ta med sina barn till femtioelva olika nöjesparker, semesterorter med mera.

Det finns barn som växer upp under otroligt knappa omständigheter, utan vare sig resor, stort hus, fin bil - men som får KÄRLEK. Och som mår så väldigt mycket bättre än de barn som blir överösta med prylar, prylar, prylar, men har föräldrar som aldrig har tid för dem (förmodligen för att de städar hela tiden...).

Mammor behöver inte laga trerätters hemlagat varje dag!

Du blir inte en bättre mamma för att du står där och desperat mosar grönsakspuré istället för att ge din unge en barnmatsburk!

Du blir inte heller en sämre mamma för att du serverar blodpudding eller korv med bröd.

Skit i alla måsten, borden, skit i hur det "ska vara"!

Krama dina barn istället. Se dem. Lyssna till dem. Var med dem. Gör det enkelt för dig. Släpp kraven på både dig, hemmet och dem!

Gode Gud, vad jag HATAR curlingföräldrar!

Om det vore så att deras oförmåga som föräldrar enbart gick ut över dem själva, skulle jag inte bry mig. MEN. Så väl är det tyvärr inte.

Nu har jag stött på så många exempel av den här sorten, att jag kan konstatera att de flesta som curlar sina ungar till att bli små MONSTER oftast har ett barn, inte fler. Men jag känner till några få curlare som har två barn.

Whatever. Det är för jävligt att dessa inkapabla idioter överhuvudtaget får skaffa barn.

Idag har jag haft ett curlat monster hemma, för att leka med min äldsta dotter. Båda tjejerna är fem år.

Curlingmonstret är ganska humorbefriat – något hon har gemensamt med alla andra monster jag träffat. Hon har också en jä%&%gt irriterande ovana att börja gråta om hon inte får som hon vill. Fungerar uppenbarligen hemma. Uppenbarligen tycks det synd om monstret när hon gråter = hon får sin vilja igenom. Det här med att börja tjuta är också en gemensam nämnare för curlingbarn.

Den här specifika lilla tjejen avslutade sin dag hos oss med en riktigt snygg uppvisning.

Hon kommer till mig och säger att hon vill hem, för hon saknar sin pappa. (Excuse me, men det är ju löjligt. Hon träffar sina föräldrar varje dag, de är inte skilda och har henne varannan vecka…) Hon får alltså ringa hem och be sin mamma hämta. Tjejerna fortsätter leka fram tills mamman kommer.

När mamman anländer blir monstret plötsligt sur och tvär. Inte heller ovanligt bland dessa små monster. Först ska hon inte ha tröjan under overallen, trots att det är femtioelva minusgrader ute. Till sist lyckas mamman få på tröjan… Hon ska inte klä på sig själv – mamman försöker vädja, i mild, bevekande ton, men det slutar med att hon klär på FEMÅRINGEN. Jag lyckas faktiskt hålla god min och inte lägga mig i. Men när ungj#¤5eln vägrar ta på sig sin ANDRA sko får jag nog. Jag går fram och talar om för det lilla monstret att antingen har hon två skor och får gå hem till sin pappa, eller så får hon stanna kvar. Mamman står där och ser väldigt obekväm ut.

Jag sätter mig på huk och tvingar på ung#¤%#eln skon. Hon drar av sig den igen. Jag sätter på den igen och talar om att jag snart blir riktigt arg på henne, att man inte beter sig på detta sätt. Mamman bara står där, mesig, utan ett uns auktoriet.  Monstret börjar förstår gråta. Jag talar om att det där inte biter på mig, för jag vet att hon inte är ledsen utan arg.

För att försöka göra denna historia kortare så hoppar jag över till att de till sist går.

Fast… det är en unge som vrålskriker utanför vår ytterdörr. I en kvart.

Till sist går jag ut och frågar mamman om jag ska hjälpa till. Det visar sig att monstret har bestämt sig för att mamman ska bära henne hem, hon ska INTE ta på sig den andra skon – som hon tagit av igen så att hon står med en bar fot i snön.

Jag blir tvärförbannad. Jag säger till ungen att antingen kommer hon in igen och så får hennes mamma gå hem en stund, ELLER så tar hon på sig skon. Jag talar om att hon beter sig som en bäbis.

När ungen ser att jag tar på mig skorna för att gå ut och bära in henne – DÅ följer hon med mamman. Med en stövel.

Vilken jä#¤#a SATUNGE! Vilka totalt inkompetenta, värdelösa föräldrar som har lyckats få ett från början neutralt barn att bli ett sådant olidligt monster!

Det finns tyvärr fler exempel från min omgivning. Ungen som vägrar låta mamman åka hemifrån utan att ställa till SCENER. Som vägrar sova hos mormor, hos farmor, hemma hos PAPPA (!!!!) när mamman ska bort. Vad gör föräldrarna? Ja, de låter ungen styra förstås.  Bara ETT exempel från just den curlingfamiljen.

Ja, skyll er för faaaaan själva!

Men det är inte kul när det drabbar också mig och mina barn.

Jag har liksom egna fyra ungar att uppfostra, jag har liksom lite annat att hålla på med än att få små monster att bete sig normalt när de är hos oss.

Fy FAN för curlingföräldrar!!!!!!!!!!!!!!

Sitter här framför datorn och skrattar fortfarande högt, fastän det snart har gått en timme...

Historien: Vi har ganska nyligen köpt en stor platt-TV. Den är jättefin, men otroligt opraktisk; den går inte att använda utan fjärrkontroll. Det går att sätta på den. Inget mer. Inte välja kanaler, ställa in ljud eller något annat.

Men det gör ju ingeting egentligen eftersom det följde med en fin fjärrkontroll vid köpet.

Fast... den försvann. Den har försvunnit flera gånger tidigare, men jag har alltid lyckats hitta den efter en stunds letande.

Men till sist försvann den verkligen. Tro mig, jag vände upp och ner på hela huset. Jag letade PRECIS ÖVERALLT.

Ingen fjärrkontroll.

Trots att jag är vis sedan tidigare och vet ganska bra hur mina mindre barn tänker. Jag letade ÖVERALLT. Även i dockskåp, i kylen, under badkaret.

Ingen fjärrkontroll.

Efter en vecka utan köpte barnens pappa en ny på Clas Ohlsons.

Det har gått en vecka till. Min syster och hennes pojkvän hälsar på här idag.

De är båda två musiker, spelmän, och plockade genast ner våra diverse instrument från väggarna där de hänger.

Plötsligt hör jag min syster ropa på mig.

"Hallå! Det ligger MASSOR av saker i gitarren!"

Jag döööööööör av skratt!!!!!!!!!!!

Där låg några strumpor, lite leksaker...

OCH FJÄRRKONTROLLEN!

Sådan mor, sådan son.

Året är 1982. I ett kök sitter nioåriga jag vid bordet, med näsan djupt inne i ett Asterix-album.

Mamma kommer farande nerför trappan från övervåningen.

"Herregud, det brinner ju nästan!"

Nioåriga jag tittar upp. Hela köket är fyllt av rök från stekpannan på spisen.

Ojdå, det märkte jag inte. Mamma märkte det däremot - uppe på andra våningen.

Året är 2010. På en krok utanför klassrummet hänger en väska full av blöta badkläder. Väskan är tung.

N, min äldsta son, har burit väskan på ryggen till skolan i snöstorm. Det hade han inte behövt, eller rättare sagt, den hade inte behövt vara så tung. Om han kommit ihåg att ta ur de blöta badkläderna från gårdagen.

Badhuset för en vecka sedan: Vi går och byter om, jag och flicksen i damernas, Noah i herrarnas omklädningsrum. Plötsligt kommer en personal in och frågar efter N:s mamma.

Han har inga kläder. De är borta. Allihop. Han är säker på att han lade dem i skåp 59 eller 60.

Jag åker hem och hämtar nya kläder till honom, hela kittet. Från mössa och kalsonger till stövlar. Det blev en liten extratur på tre mil, mörk kväll med hungriga trötta barn bak i bilen, medan Noah väntade i badhusets reception.

Dagen efter ringde telefonen. "Vi har hittat pojkens kläder".

De låg på ett helt annat ställe, i en helt annan del av omklädningsrummet. Inte där N var säker på att han varit.

N glömmer det mesta. Varannan gång blir ytterkläderna kvar hemma hos hans kompisar. Tar han med sig något annat blir det förmodligen också kvar.

Klassisk fråga: "Men N, var har du jackan?"

Klassiskt svar: "Eeh... jag vet inte..."

När min son har glömt något viktigt får han gå och hämta det. Har han glömt det i skolan får han gå tillbaka dit.

Men ofta hitttar han inte det han letar efter.

I måndags försvann hans gympapåse. "Har du letat efter den?" "Jaaa såklart! Men jag hittar den inte."

Jag frågade samma sak i tisdags efter skolan. I onsdags efter skolan. Idag är det torsdag.

Efter att jag lämnat av G på dagis, som ligger på skolområdet, kikade jag in genom glasdörren till matsalen. Det första jag ser hängandes på en krok är.. ta-daaa - gympapåsen.

Den som var omöjlig att hitta. Helt borta.

Min tankspridda, glömska, förvirrade och högt      

älskade äldsta son!

♥♥♥♥

2014-01-22

Och ja, nu har jag fått förklaringen till hans extrema tankspriddhet; ADD och lätt autism. Betyder det att jag också har den diagnosen? ;-)))

Fyra barn tar mycket tid.
Väldigt, väldigt mycket tid!
De genererar en hel mängd extrauppgifter.
De spiller, kladdar, slår sig.
De klättrar, välter, drar fram grejer.
De använder sängkläder till kojor,
tar med leksaker till alla hörn av huset.
Leksaker i skor, i skåp, i lådor.
Mängden disk efter en måltid för fem eller fler ger rena diskberget. Flera gånger om dagen.
En tom tvättkorg blir full på bara en dag.
Barnen behöver vara ute - varje dag. Minst en timme.
Det måste handlas. Lagas mat.
Gå till dagis. Gå tillbaka.
Byta blöjor.
Duscha och bada barn.
Lägga barn - fyra stycken.

•*¨*•. ¸.•*¨*•¸•*¨*•.¸.•*¨*•

Men jag har tid till mig.
Jag prioriterar.
Disken är inte nummer ett.
Det är barnen och jag.
Här är det rent, men nästan alltid stökigt!
Jag har nämligen så mycket intressant och roligt att ägna mig åt, när inte barnen behöver mig eller jag behöver dem.

Jag plockar undan när jag orkar, hinner och har lust.
Jag städar inte om jag absolut inte vill.
Jag är en glad mamma.
Jag har tid till barnen och till mig.
Jag prioriterar.

•*¨*•.¸.•*¨*•¸•*¨*•.¸.•*¨*•

Om bara några år är min minsta dotter så gammal att hon inte längre spiller, kladdar och kraschar saker.
Om bara några år kommer det se snyggt ut längre än två minuter efter att jag städat färdigt.
Om bara några år kommer vårt hem inte vara ett kaos längre.

Då tror jag faktiskt att jag kommer att sakna mina SMÅ barn.
Inte minnas hur stökigt det alltid var.
Och jag vet att mina barn inte kommer att minnas mig som mamman som alltid städade och aldrig hade tid.

•*¨*•.¸.•*¨*•¸•*¨*•.¸.•*¨*•

Prioritera dig själv först - annars kommer allt annat i livet förr eller senare misslyckas.

"Jag har inte tid" - det är en mycket dålig ursäkt.
Ingen människa har mer eller mindre tid. Alla lever vi i 24-timmarsdygn.

Prioritera!

Somliga hus försöker gömma

Det faktum att det finns barn, tyvärr.

Men här skyltas det öppet

Och spåren ser du både här och där.

För det finns massor av fläckar

Med små fingrar utav fett

Smulor under bordet

Och leksaker spridda, rätt och slätt.

Men barnen skrattade och lekte

Vi sjöng, läste och satte oss ner.

Om nu inte silvret skiner

Så skiner deras ögon desto mer.

För blir jag tvungen att välja

Mellan barnen och att damma;

Visst vill jag ha ett vackert hem,

Men främst vill jag vara mamma.

Plockar upp nallar från hallgolvet och lägger dem i nallelådan - samtidigt river tvååringen ut alla klossar ur klosslådan.
Går runt och samlar ihop utspridda klädesplagg som ska till tvättkorgen - samtidigt bär treåringen ut sitt täcke och sin kudde till vardagsrummet .
Rensar på byrån i hallen som alltid blir uppsamlingsplats för smått och gott som ska vidare - samtidigt hör jag att treåringen förflyttat sig till badrummet där han häller ut innehållet i några korgar .
Lägger tillbaka allt i korgarna och lyfter ut treåring - då hämtar tvååringen badrumspallarna för att addera dem till inredningen i vardagsrummet.
Börjar röja i köket - under tiden har treåringen begett sig tillbaka till badrummet och hällt ut korgarnas innehåll igen, hoppsan. Glömde visst stänga dörren ordentligt.
Lyfter ut treåring, lägger tillbaka innehållet i korgarna - tvååring på väg till köket. Nioåring berättar om hur Mario krossade Bowser.
Går på toaletten. Hör tvååring riva ut grejer ur kökslådor. Femåring sjunger väldigt, väldigt högt.
Lägger tillbaks bestick, grytunderlägg och smörpapper - tvååring kommer släpande med täcket och hämtar sedan pallarna för att istället leka cirkus i köket.
Sorterar tvätt. Nioåring och femåring bråkar så hårstråna ryker om att någon av dem sagt bajskorv till den andra.
Tvååring upptäckte att dörren till sovrummet inte var helt och hållet stängd. Femåring ropar: "Maaaammaaaa, hon häller ut vatten i stora sängen!"
Tar hand om blöt säng. Femåring skriker "Mamma han tar mina saaaaaakeeeeeer!!!!!"
Fortsätter sortera tvätt. Treåring river ner pappas hög med rena kläder på golvet för han vill klättra just där jag lagt dem.
Lägger tillbaka ren tvätt. Treåring och tvååring hoppar som galningar i stora sängen - ingen idé att bädda.
Tvååring river ut fler grejer i lekrummet. Går knappt att ta sig fram med de rena kläderna till garderoberna.
Börjar plocka undan i lekrummet. Tvååring vill vara med och häller snabbt ut det jag lagt i låda. Ger upp efter en stund.
Fortsätter med köket. Jaha nu bråkar de. Måste gå ifrån.
Fortsätter med köket. Jaha nu slog sig tvååringen. Måste gå ifrån.
Struntar i att städa färdigt i köket, vill sätta mig fem minuter och läsa tidningen på internet.
Efter två minuter framför skärmen vill  femåringen ha klänning och "guldskor" istället för det hon har på sig. NUUUU!!
Vill inte låsa upp stora kistan med utklädningskläder, vill läsa ifred. Försöker ignorera JÄTTEARG femåring som står bredvid och skriker.
Ber nioåring leka med treåring.
Tvååring har rivit ut alla böcker från de nedersta bokhyllorna, nu är hon på toaletten och river ut små bitar av toalettpappret för att sedan stoppa dem i munnen.
Byter kläder på femåring.
Dansar med femåring.
Dansar med tvååring.
Nioåring sitter i soffan och skrattar åt oss.
Det är inte ett dugg mindre stökigt i huset än  imorse.
Kanske går bättre imorgon. Eller om tio år.

Matdags.

-brer en smörgås åt tvååring, skär kanter.
-brer smörgås åt treåring och femåring.
-brer smörgås åt mig.
-brer ny smörgås åt tvååring för hon kastade sin på det inte alltför rena golvet.
-hämtar juice åt alla.
-brer ny smörgås åt treåring.
-häller i juice åt mig.
-brer en ny jävla macka åt tvååring.
-äter en tugga på min macka.
-brer en ny macka åt femåring.
-torkar juice från tvååring, bord och golv.
-brer en till mackjävel.
-plockar upp mackor från golvet.
-tar en tugga av min macka.
-dukar av bordet .
-bråkar med treåring om var limpan ska vara.
-vickar ur juicen på bordet.
-ser prickar framför ögonen.
-slipar kniven till barnens pappa kommer hem.
-ställer in limpan i förrådet.
-häller ut det sista av juicen i pappans finskor.

- Du inte kan minnas när du senast sov mer än sex timmar i sträck.
- Du njuter av en lång sovmorgon till 8:00.
- Du hittar durkslaget i toalettstolen.
- Du varje gång som du går ut för att köpa nya kläder till dig själv istället kommer hem med pyjamasar med små grodor på i storlek 60.
- Du lyssnar fascinerat med halvöppen mun när folk pratar om aktuella biofilmer, teaterpjäser, nya romaner och annat du aldrig hört talas om.
- Du inte längre kräver att det du har på dig ska vara rent. Inte SÅ fläckigt duger bra.
- Du tycker att Sempers aprikospuré är riktigt god.
- Du börjar använda ändelsen -is på det mesta. Dagis, mellis, gullis, sötis och absurda självkonstruerade avarter som tröjis, parkis, vovvis och sängis.
- Din senaste litterära upplevelse är Max Balja och din näst senaste Max Potta.
- Du råkar kalla din partner för pappa.
- Du vill skicka lönnmördare på barnet som gjorde sönder ditt barns leksak så att det började gråta.
- Du har bara tid att raka det ena benet.
- Du gömmer dig på badrummet för att få vara ifred.
- Barnet kräks, och du fångar det i händerna.
- Du skaffar en barnvakt då du och din man inte varit ute ensamma på evigheter, och sedan tillbringar du halva kvällen med prata om dem och ringer och kollar att det går bra.
- Du använder ditt eget saliv till att tvätta ditt barn i ansiktet.
- Du har inte hjärta att ge bort bebiskläderna, det är så slutgiltigt att barnet blivit stort då.