Direktlänk till inlägg 18 februari 2010
Sådan mor, sådan son.
Året är 1982. I ett kök sitter nioåriga jag vid bordet, med näsan djupt inne i ett Asterix-album.
Mamma kommer farande nerför trappan från övervåningen.
"Herregud, det brinner ju nästan!"
Nioåriga jag tittar upp. Hela köket är fyllt av rök från stekpannan på spisen.
Ojdå, det märkte jag inte. Mamma märkte det däremot - uppe på andra våningen.
Året är 2010. På en krok utanför klassrummet hänger en väska full av blöta badkläder. Väskan är tung.
N, min äldsta son, har burit väskan på ryggen till skolan i snöstorm. Det hade han inte behövt, eller rättare sagt, den hade inte behövt vara så tung. Om han kommit ihåg att ta ur de blöta badkläderna från gårdagen.
Badhuset för en vecka sedan: Vi går och byter om, jag och flicksen i damernas, Noah i herrarnas omklädningsrum. Plötsligt kommer en personal in och frågar efter N:s mamma.
Han har inga kläder. De är borta. Allihop. Han är säker på att han lade dem i skåp 59 eller 60.
Jag åker hem och hämtar nya kläder till honom, hela kittet. Från mössa och kalsonger till stövlar. Det blev en liten extratur på tre mil, mörk kväll med hungriga trötta barn bak i bilen, medan Noah väntade i badhusets reception.
Dagen efter ringde telefonen. "Vi har hittat pojkens kläder".
De låg på ett helt annat ställe, i en helt annan del av omklädningsrummet. Inte där N var säker på att han varit.
N glömmer det mesta. Varannan gång blir ytterkläderna kvar hemma hos hans kompisar. Tar han med sig något annat blir det förmodligen också kvar.
Klassisk fråga: "Men N, var har du jackan?"
Klassiskt svar: "Eeh... jag vet inte..."
När min son har glömt något viktigt får han gå och hämta det. Har han glömt det i skolan får han gå tillbaka dit.
Men ofta hitttar han inte det han letar efter.
I måndags försvann hans gympapåse. "Har du letat efter den?" "Jaaa såklart! Men jag hittar den inte."
Jag frågade samma sak i tisdags efter skolan. I onsdags efter skolan. Idag är det torsdag.
Efter att jag lämnat av G på dagis, som ligger på skolområdet, kikade jag in genom glasdörren till matsalen. Det första jag ser hängandes på en krok är.. ta-daaa - gympapåsen.
Den som var omöjlig att hitta. Helt borta.
Min tankspridda, glömska, förvirrade och högt
älskade äldsta son!
♥♥♥♥
2014-01-22
Och ja, nu har jag fått förklaringen till hans extrema tankspriddhet; ADD och lätt autism. Betyder det att jag också har den diagnosen? ;-)))
Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom) Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...
Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita. Jag försökte förklara livet...
Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren. "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
|||
|