I kväll hade jag lite problem med mina fyra barn, som vägrade somna.

Okej, tioåringen är oskyldig, han fick faktiskt lägga sig lite senare. Men de andra tre... suck! Det tog nästan tre timmar av prat, bus, bråk och tjafs innan de somnade!

Samtidigt, på Facebook, såg jag att en jag känner också hade problem, med sin ettårige pojke som vägrade somna.

Det fick mig att minnas hur det var en gång för längesedan...

Tioåringen har alltid varit en envis liten rackare. Även när han inte var tio år, utan fyra månader.

När han var fyra månader, tyckte min barnmorska att jag skulle sluta med att låta honom somna vid bröstet när han ätit färdigt. Jag skulle lära honom att somna utan tutte och mjölk.

Okej, fine, säger hon det så...

Jag började väcka honom eller helt enkelt inte låta honom somna, för att sedan försiktigt lägga ner honom i sin vagga som stod bredvid min säng.

Det gillade han inte!

Jag låg där halva nätterna (kändes det som i alla fall) med ena armen utsträckt, som gungade vaggan, och pratade tröttsluddrigt med den lille skrikande gossen.   

Han somnade till sist, men det tog alltid lång tid.

Barnmorskan trodde att det berodde på att han kände lukten av mina mjölktuttar.

Okej, han får sova i sitt rum. (När jag började med det hade han blivit sex månader.)

Jag bodde i en minipytteetta, fast med ett minipytterum förutom det större minipyttiga rummet. Det var hans. Där fick han somna, i sin spjälsäng.

Fast han skrek förstås. Inte av otrygghet, mind you, utan av vrede över att inte få somna hos mig, eller snarare, inte få somna hos tuttarna (som ni förstår, så har jag helt otroligt fantastiska tuttar).

Varje kväll fick jag gå in och ut ur det där rummet, varannan minut (bokstavligt alltså). Jag pratade dessutom nästan konstant så att han inte skulle känna sig otrygg. Att se något program på TV, läsa en bok eller ta en dusch var bara att glömma.

Jag har sparat lapparna. Jag skrev på lappar vilken tid jag lade honom och alla klockslag (varannan - var fjärde minut) jag gick in dit. För att jag blev så trött i huvudet att jag inte kunde komma ihåg det, varken när det höll på eller när han väl somnade, och för att  kunna upptäcka en eventuell förändring till det bättre.

De där lapparna avslöjar att han höll på i minst två timmar varje kväll.

Varje kväll.

Från att han var fyra månader (då jag flyttade över honom från vaggan vid min säng till spjälsängen i hans rum efter barnmorskans råd...) till att han var över tre år.

"Might be time for a dream"... ha.. ha.. ha..

Vi flyttade tillbaka till Sverige (från Köpenhamn) några månader efter hans ettårsdag.

Han fortsatte envist skrika på kvällarna, vägrade släppa taget om vakenheten, vägrade sova. Han skrek och jag gick in och ut, alternativt var i köket utanför hans rum och sjöng och pratade.

Jag provade allt.

Allt.

En kväll ringde det på dörren. Det var grannen som bodde vägg-i-vägg med min sons rum. Hon undrade varför han skrek så mycket.

Jag förklarade varför (med en plastpåse på huvudet eftersom jag höll på att färga håret samtidigt).

Det trodde jag var det sista jag hörde av den grannen.

Men icke.

Hon anmälde mig till socialtjänsten.

Kul.

I anmälan stod det alla möjliga konstiga saker, som t ex att jag drog på musik väldigt högt när han skrek. Det gjorde jag verkligen inte!

Det visade sig senare att hon själv blivit anmäld, och jag fick veta att det är ganska vanligt att folk som blivit anmälda själva anmäler någon annan.

Hon gav dessutom bort sin egen son (som var i samma ålder som min) senare, till ett lesbiskt par där det redan fanns barn. Inte för att det spelar någon roll att de var lesbiska,men saken är den att de var jättejättejättekonstiga. (Tror jag ska skriva om dem någon gång.) Och vem fan ger bort sin unge mot en hund?!?!?

Men det var ett sidospår....

Jag blev utredd angående min lämplighet som förälder, och klarade denna besiktning med glans...

Men han fortsatte skrika på kvällarna. I timmar. Fram tills han var mellan två och tre år. Där någonstans slutade han!

Däremot började han med andra saker; det skulle krånglas, hämtas vatten, kissas (utan att vara kissnödig) och så vidare. Så kvällarna fortsatte vara oändligt långa. Ända tills han var i fyraårsåldern.

Min älskade N, fyra år.

Sade jag att jag var ensamstående med honom fram tills han var tre och ett halvt?

Oändligt långa kvällar.

Att jag nästan alltid bar över honom till min säng när jag själv gick och lade mig, så att han sov hos mig hela nätterna och vaknade hos mig, hjälpte inte. Det gjorde jag nämligen nästan varje natt i två år.

Som sagt... långa, långa kvällar...

Så här i efterhand, med fler barn och större erfarenhet, vet jag att jag inte skulle ha lyssnat på den där barnmorskan. Skit samma om ungen somnar vid bröstet! Skit samma om man sover med sitt barn i flera år!

Rätt som det är, är de tonåringar och man får inte ens kramas...

Ja, rätt som det är, är de tio år och man får bara kramas när inte någon ser, och absolut inte pussas!    

Gissa om de andra barnen fick somna hos tuttarna om de ville?   

Ingen av de andra kommer i närheten av min äldsta sons insomningssvårigheter! Tvärtom, alla andra har älskat sina sängar, velat gå och lägga sig av egen vilja! Nu är de ju inte lika envisa som min äldsta pojke. Han är till exempel också långsint, det är inte de andra tre. Alla är självklart helt olika personligheter - men jag tror ändå, att det har med saken att göra att jag lät de andra bestämma mer när de var bebisar. Att jag lät deras behov styra.

Särskilt den sista, min yngsta dotter, har älskat att somna vid bröstet. Minns alla gånger jag vaknade mitt i natten och upptäckte att hon fortfarande sög på bröstet, i sömnen... aj...    

Hon somnar utan problem nu, om hon är trött alltså.   

Nu ska jag gå och lägga mig... det lär komma in ett och annat barn inatt och väcka mig igen. Men det gör inget. Tiden går så fort... snart får jag ha sängen för mig själv och då lär jag sakna känslan av små varma kroppar bredvid min!   

 

Gubbfan

5 augusti 2010 09:19

Du har mer rätt än du anar.
Man skall låta barnen somna hos sig.
De blir tryggare och självständigare som vuxna då.

Angående den danska barnmorskan/barnavårdstanten:
man brukar säga att språket styr tanken, tanken styr språket.

http://Gubbfan.bloggagratis.se

 

susanna55

5 augusti 2010 11:03

Jag känner igen...
Avskyr alla experter, man måste följa sin egen känsla och kunskap om vad som fungerar hos just en själv och det egna barnet. Jag kämpade på ensam precis som du, med en unge som absolut inte somnade utan min kropp intill sig. Problemet för mig, var aldrig hans behov, utan mina mäns behov av att ha mig ensam med sig själv i sängen. Nu har inte jag haft "en massa män", utan nu talat jag om seriösa förhållanden som jag försökte bygga upp. Fick ständigt råd av omgivningen, men följde ett enda, konsekvent, att sitta vid sängen läsa saga, och sjunga, sedan sitta kvar till han somnade,,,varje kväll, i sex år,,,men det funkade inte ändå. Så fort jag reste mig, vaknade han, överkänslig som han var för ljud. Ändå hade jag flytta honom från egna sängen, till min dubbelsäng, och där fick han stanna tills han själv flyttade in till sitt rum,,men det tog några år, sömnen fick vi dock på köpet, någorlunda i alla fall. Dock är vi bägge lättväckta av nauren, men herregud så trött som man var på den tiden! Hoppas du fick lite sömn själv till slut..

http://susanna55.bloggplatsen.se

 

nicholas, grannpöjken

5 augusti 2010 13:29

jag förstår honom, finns inget bättre än att somna vid en tutte!

 

Cecilia

5 augusti 2010 18:10

Ja, det är bara tråkigt att dom ska uppmana till något som är så hemskt. :/ Man är bara ond om man vill att någon annan ska bli sjuk

http://ceciliadarling.bloggplatsen.se

 

Tony Belly

4 oktober 2010 01:30

Guaranty Trust LÅN PLC

Har du försökt att få lån från bankerna utan framgång? Stort behov av pengar för att få ut av skulden? Behöver pengar för expansion eller etablering av ett eget företag?.
Vi ger hårda pengar lån och alla andra typer av lån, med en ränta på mellan 3% - 5%.
Vi beviljar lån Nation Wide, från 1,000.00 till 100 miljoner USD / pund / euro.
Vi finansierar 100% och med en belåningsgrad på 75% -85% vid förvärv av egendom, svara på detta e-mail: gtloans01@london.com

Vi erbjuder följande typer av hårda pengar lån:
Hårda pengar Lån, kredit,
Kommersiella hårda pengar lån
Personliga hårda pengar lån
Business hårda pengar lån
Investeringar hårda pengar lån
Utveckling hårda pengar lån
Förvärv-Lån Equipment Leasing
Lån till nystartade företag Kommersiella Fastigheter Lån
Inventering Lån utan säkerhet Lån
Byggnadskreditivräntor
Kundreskontra Lån krediter
Factoring Warehouse Finansiering
Maskiner Lån
Rörelsekapitallån Flooring Lines
Jordbrukslån, Internationella lån
Inköpsorder Finansiering: nästan alla typer Lån
E.T.C ..

Vid intresse kontakta oss via e-post: gtloans01@london.com

Hälsningar
Tony Belly

Xecute

4 oktober 2010 21:08

Nog för att jag fått massor av masskommentarer.. men detta tar priset hittills! Snacka om OSERIÖST! Helt SJUKT! Det här är verkligen något lurt. Undrar hur många människor de lyckas lura............... :-(

 

Sara

15 augusti 2011 20:29

Länge sedan du skrev detta inlägg men jag testar ändå. Blev väldigt hjälpt och konstigt nog kanske uppmuntrad av att läsa, att fler kan ha problem med bebis som skriker vid sovdags. Min son är fyra månader nu, jag är också ensamstående. Skulle vilja ha kontakt med dig, maila mig gärna på sara-maria@msn.com.

Xecute

2 oktober 2011 16:39

Tack! Jag har slutat använda msn för länge sedan, men jag mailar dig på den adress du just angav. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...