För tio år sedan kände jag plötsligt för att storrengöra överallt hemma. Sådär riktigt superordentligt.

Riva ut allting ur alla lådor och skåp, krypa in under allting... tvätta fönster, väggar, lister... en sådan storstädning.

Jag hade städat hela dagen, det var kväll. Hela lägenheten var upp- och nervänd. Det var smutstvätt i stora högar överallt. Jag stod på en pall och skurade köksskåp inuti så att skurvattnet stänkte över hela mig, när det hände.

Jag kissade plötsligt på mig.

Det kändes lite... konstigt. Att bara kissa på sig så där, helt utan förvarning. Väldigt blött blev det också.

Funderade en stund, där jag stod på pallen med disktrasan i handen, liksom fastfrusen i en rörelse.

Jag hoppades att jag hade kissat på mig. Jag ville ha kissat på mig. För då kunde jag ju bara byta kläder, ta en snabbdusch och sedan städa färdigt.

Det andra alternativet skulle innebära att jag inte skulle kunna slutföra jobbet.

Det andra alternativet var att det var vattnet som hade gått. Fostervattnet alltså. (Tre och en halv vecka innan det beräknade förlossningsdatumet...)

Suck. Så otroligt dålig timing! Sjävklart ringde jag till sjukhuset och självklart sade de åt mig att jag måste komma dit.

Åååhhh.... kul att föda barn och sedan komma hem till en oavslutad jätteröra...   

Jag fixade till mig så gott det gick och ringde efter en taxi. Tyvärr tänkte jag inte så långt som att vattnet kunde fortsätta rinna ut, så det var rätt blött i taxin efter att jag lämnade den.

På sjukhuset (Rigshospitalet/"Riget" i Köpenhamn) konstaterade de att det inte var särskilt bråttom, och att jag skulle komma tillbaka igen vid sextiden på morgonen nästa dag.   

Fast nu hade jag liksom tappat mitt flow... tänkte först åka hem och städa färdigt, men sedan började jag bli lite nervös. Shit, jag ska föda barn imorgon och det är ju snart! För vid det laget var det rätt sent på kvällen.

Så jag åkte hem till det blivande barnets pappa istället.

"Okej, i morgon ska jag föda, så nu behöver jag lite hjälp här."

Han fick hjälpa mig att raka benen, hämta mat, ringa blivande farmodern som skulle ta hand om den jättetvätt som väntade hemma, och jag sov över hos honom eftersom vi ändå skulle iväg tidigt nästa morgon.

Värkarna startade vid femtiden. Aj.

Vi åkte in, jag skrek lite då och då i taxin vilket gjorde chauffören ganska nervös över att kanske behöva förlösa ett barn på jobbet.

Men sedan lugnade han sig därinne i magen. Kanske för att jag fick en massa trevliga droger? Ett tag var jag så hög att jag for upp ur sängen med alla sladdar på  mig och började dansa med stången som sladdarna var kopplade till.

När han väl ville ut framåt eftermiddagen gjorde all bedövning att jag inte kände krystvärkarna tillräckligt mycket, så de fick dra ut killen med sugklocka. (Han såg ut som ett conehead i en vecka efter.)

Men ut kom han till sist. Och det var idag, för tio år sedan!   

Min finaste N!

 

Martina

3 augusti 2010 11:45

GRATTIS till 10åringen =)

http://habanero.bloggplatsen.se

 

Bea

3 augusti 2010 20:02

Typiskt Xecute att dra igång en storstädning timmarna före förlossning...

Själv låg jag och funderade när värkarna för äldste sonen kom igång under fredagsnatten över hur jag skulle pussla ihop det hela med att föda barn och samtidigt skjutsa min far till plåtslagaren på lördagmorgonen. Snacka om prioriteringsförmåga. Tvingade t.o.m min exman ut från förlossningsrummet för att ringa hem till mina föräldrar och meddela att pappa fick hitta annan skjuts för att hämta sin bil. Suck, sicket pucko jag var!

Stor kram till fina gossen!!! Och kram till fantastiska mamman! Synd att ni inte kunde komma förra helgen. Men, men, snart.... Som vi brukar säga. ;)

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Ninnej

3 augusti 2010 22:50

HAHA! Oj som jag skrattade. Du skriver verkligen fantastiskt! Grattis till 10-åringen :) Kramar

http://ninnej.bloggplatsen.se

 

Xecute

4 augusti 2010 11:12

Tack!
Bea - jag ska nog lägga till det här också i texten; han kom ju 3½ vecka innan BF, så jag trodde ju att jag hade god tid på mig.. :-))
och jag känner igen det där med priorieringarna. De kan bli lite konstiga när det är dags. Minst sagt!

http://xecute.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...