Jag har många och starka åsikter, men det jag brinner mest för är bland annat utseende; att alla människor borde tycka om sig själva oavsett hur de ser ut. Men framför allt att alla människor borde lära sig att slappna av när det gäller sina utseenden!

 2005

Ibland när jag pratar om det här med andra, får jag kommentarer som går ut på att det är lätt för mig att säga, som själv ser bra ut.

Och det gör jag. Ja, jag är till och med skitsnygg ibland! Men inte alltid. Precis som alla andra.

Men framför allt har jag varit riktigt ful. Been there done that.

  11 år; 1985.

Nyhedsskolan årskurs 4:

Killarna jagar tjejerna för att försöka pussa dem. Tjejerna låtsas som att de blir arga, men fnittrar förtjust….

En kille börjar jaga mig! Wow!  Men när han når fram, puttar han till mig istället, så att jag far i backen ordentligt. Sedan skrattar både han och några andra. Hånskrattar.

”Trodde du att vi ville pussa dig? Du som är så ful!”

13 år; 1986. Mammas flanellskjorta.

Rättviksskolans högstadie 1986-1989:

”Fy faaan vad ful du är!”

”Ha ha, där kommer hon, så jävla ful!”

Trust me, jag befann mig allra längst ner i hierarkin. Jag var nämligen inte bara ful, jag var också jätteblyg och rätt udda överhuvudtaget.  Inte sällan var det på just mitt skåp det satt snusloskor eller tuggummin.

Ja, så där fortsatte det ända tills jag började gymnasiet. I en annan stad, tack och lov. Där ingen visste att jag var ”hon den där konstiga tjejen”. 

   Lyssnar på musik. 30 år; 2003

Trots att jag blev mobbad för framför allt mitt utseende under största delen av barndomen och tonåren, fick jag aldrig några direkta komplex. Tack och lov var jag redan då intelligent...   

Men - klart jag var ledsen! Klart jag var sårad! Det här resulterade i att jag skolkade massor - faktiskt redan från fjärde klass - som i sin tur resulterade i att jag inte kunde komma in på de gymnasielinjer jag egentligen ville på grund av för dåliga betyg. Det har med andra ord påverkat mitt liv på många, djupa sätt.

Klart jag var knäckt!

Men jag stod inte och hatade min spegelbild eller annat i den stilen. Faktiskt inte. Inte ens har jag någonsin hatat mina pyttesmå bröst, som var, är och alltid kommer att vara, i miniformat. Tvärtom så gillar jag dem rätt mycket. De är både snygga och väldigt praktiska! (Och så slipper jag bli raggad på av alla bröstfixerade puckon...)

Jag har alltså varit riktigt ful, och under en kortare period även överviktig. Jag har också varit riktigt snygg och gjort en del jobb som modell för underkläder bland annat. Jag får ofta höra att jag ser bra ut.

 Minstingen och jag.

Ja, det gör jag tamejtusan! Förmodligen framför allt för att jag har självkänsla. Kan skratta åt mig själv, och älskar mig själv och min kropp. Det är hundra gånger mer attraktivt än plastig perfektion a´la Silvstedt. Så ja. Även de (flesta) dagar när jag inte byter om från de fläckiga mysbyxorna eller ens borstar håret. Då är jag visserligen inte snygg i ordets utseendemässiga bemärkelse, men fortfarande tusen gånger mer "hot" än Linda Rosing. ;-) Självkänsla ftw!

//Xecute - 40-årig fyrabarnsmorsa

 

Bea

24 februari 2010 18:02

jag tycker iofs att du är rasande söt på dina gamla klassfoton också. Fast nu är jag iofs vuxen och har ett annat perspektiv än krassa barn har....

Men visst har ALLA något. Ett lysande exempel är när jag nyutexaminerad började jobba på en småbarnsavdelning på en förskola och i början föll för de "klassiskt söta" barnen. Men efter ett par veckor kunde jag inte längre avgöra vem som var (enl normen) söt eller inte. ALLA har ju någonting man fäster sig vid och tycker om så när man bara sett igenom ytan finns det skönhet överallt. Låter kanske som en klyscha, men ack så sann den klyschan är!!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Bea

24 februari 2010 18:04

Btw UNDERBART med kombinationen självförtroende och självdistans. I löööve.

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Bea

24 februari 2010 18:07

jag igen...
Men samtidigt gråter jag lite inombords över behandlingen du utsattes för. Måtte mitt äldsta barn ALDRIG ALDRIG ALDRIG bli en mobbare. OCh måtte han ALLTID ALLTID ALLTID försvara sin lillebror som tyvärr löper risk att utsättas för mobbing.

Jag föraktar mobbare och spottar inombords på alla jävla snorungar som tillåter sig själva att rasera ett annat barns tillvaro. Blir arg så jag kokar!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Xecute

24 februari 2010 19:03

Klyschor är ju klyschor just för att de är sanna!
Tycker iofs inte heller att jag är direkt ful på de gamla bilderna, nu som vuxen. Men den looken på åttiotalet, när det var långt, blont och permanentat hår som gällde, i kombination med massa smink och dessutom stenhårt vad gällde kläder (fanns ju inte så många olika stilar då, särskilt inte i Rättvik...) - alltså, LOL!!!! Jag såg ju ut som en kille! Blev tagen för det också, flera gånger! :-)))
Däremot kan jag ärligt säga att jag verkligen är riktigt FUL på flera av vuxenbilderna, men det är ju bara att garva åt!
Håller med dig helt om att alla blir fina efter ett tags bekantskap - förutom de som är fula och hemska människor; de blir fulare. Och de som är jättesöta men hemska människor; de blir också fulare! ;-)
Och tack!!

 

Veronica

24 februari 2010 20:56

Tycker jag absolut att du ska göra, vi hade det riktigt mysigt...

http://wonkis.bloggplatsen.se

 

Börje Salming (Mats)

24 februari 2010 22:13

Ha-ha-ha, så jävla finemangt, jag lyfter på hatten och bugar, tamejfanken.

 

Xecute

25 februari 2010 01:05

*niger, klädsamt rodnande, tillbaka* :-)

http://xecute.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...