Byfånar brukar kunna urskiljas ur mängden på cirka två sekunder. De brukar både synas, höras och luktas på lång väg.

Det samhälle vi flyttade ifrån i år var begåvat med inte mindre än två av den sorten. Den ena stank så det knappt gick att stå i samma kö i affären, hur långt ifrån man än befann sig. Den andra cyklade omkring med gul keps och pratade med allt och alla som andades. Den som luktade värst bodde i ett förfallet (alltså riktigt förfallet, med trasiga fönsterrutor och delvis sviktande tak) hus bredvid skolan. Ett riktigt ödehus, bortsett från att det alltså inte var öde.

Här i det "nya" samhället verkar det inte finnas några! Konstigt! Jag trodde det var närmast olagligt att ett samhälle inte har åtminstone en.

Det finns i alla fall ett gäng udda figurer, men de är väl kamouflerade.

ICA Supermarket öppnar klockan nio varje morgon, och jag brukar ofta åka dit direkt efter att jag lämnat av alla barnen på skolan/dagis. Jag brukar få vänta fem-tio minuter innan de öppnar, för det är ju ingen idé att åka hem emellan. Så jag sitter där i bilen och filosoferar och tittar på andra som också väntar på att affären ska öppna.

I början reagerade jag inte på männen som oftast var där före mig och väntade. Men efter ett tag noterade jag att de inte bara kom väldigt tidigt och väntade, frivilligt, utan ofta inte alls skulle handla i affären. Nej, de går in och sätter sig vid borden som står vid tipset, sitter där och tjålar med varandra. Det är inte ovanligt att jag har glömt att handla något på morgonen så att jag tar en till vända efter hämtningen av barn på skola/dagis - och då brukar de sitta kvar där. Eller utanför.  

Ibland kommer bara en eller två ur gänget och då pratar de med vem som helst som råkar gå förbi. Eller förresten, inte vem som helst. De har aldrig börjat prata med mig, för jag är ju ny och okänd. Men personalen på ICA får prata, och kunder som uppenbart är stammisar och infödingar. Oftast lite äldre.

Jag är sååå nyfiken på det här gänget av män! Jag vill veta allt om dem! Varför de hamnade där på stolarna vid tipset och resten av deras livshistorier. Vad hände? Varför hände det? Och vad ska jag kalla dem? Man måste ju stoppa ner alla människor i fack, och de här personerna platsar inte riktigt i byfånefacket.

Men inte i facket för Svennebananer heller. Ett mysterium! Som i Sysselstad!

 

Mats

25 november 2011 11:16

Det där är inte så ovanligt. Minns att jag såg en film när jag gick på högskolan som handlade om ett gäng pensionärer som hängde på på Domus här i Örebro varje dag. Nu skulle deras tillhåll vid trapporna försvinna för man skulle göra galleria av allt. Ledningen ville ha bort dem då de "var i vägen". Vad det egentligen handlar om, är att det där är pensionärer som oftast lever ensamma, med låg pension, som utövar social kontakt med likasinnade. De umgås, de hänger. De utan familj, utan någon förening eller kyrka. Vi om några år, med andra ord.

Xecute

26 november 2011 02:12

Det är jag helt med på, min mormor var en av dem, jag minns faktiskt det där stället på Domus. Men de här snubbarna är inte pensionärer, fast det är klart, de kan ju vara förtidspensionärer förstås. Ok, vart ska vi hänga då? Jag vägrar hänga på en ICA utan ens ett fik!!! :p

 

Bea

27 november 2011 07:42

Spelgubbarna? De arbetslösa, sjukskrivna, pensnionerade männen som vägrar sitta hemma och bli soffpotatisar (och istället blir det på Coops - eller i detta fall ICAs - speldel)?
Det är definitivt inte min grej. För det första gillar jag inte spel och för det andra kan jag inget om varken tips eller trav. Men jag förstår grejen. Deras fruar (där sådana finns) träffas säkert mer planerat, och mer sällan, och tar en fika hos varandra eller pratar i telefon. Gubbarna träffas vid spelhaket? Även om man inte ska spela. Viktigt i alla fall tycker jag. (Särskilt om man går dit UTAN att spela bort inkomsten. :))

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Xecute

27 november 2011 23:08

Aha! Nu förstår jag också grejen! Pöss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...