Imorse träffade jag på en gravid förälder när jag lämnade M på dagis.

Hon pratade med några andra mammor om ultraljudet hon nyss varit på.

När jag hörde dem prata kändes det som om det har gått ungefär hundra år sedan jag själv var gravid och uppslukad av bebisrörelser, kroppssymptom, ultraljud, namn och förlossningstankar.

Fastän det bara är snart fyra år sedan.

Det känns som att det där med graviditet och bebisar hör till en annan värld, en värld som jag inte är intresserad av längre.

För att nå den känslan krävdes fyra graviditeter med tillhörande fyra bebisar...

Min lillasyster fick en dotter för ett halvår sedan, jag smälter som smör i solen varje gång jag får hålla den lilla pluppen och borra in näsan i bebisdoften - men jag blir inte sugen på att få en egen bebis.

Ibland kan jag önska att jag hade fått nog efter två barn...    

Men bara ibland.

Herregud, jag börjar faktiskt bli gammal! Visserligen födde Madonna barn efter att hon fyllt fyrtio, och en bekant till mig fick sin andra dotter när hon var just 40 år. Men bara tanken på att börja om en femte gång med vakna nätter, blöjbyten och trotsåldrar - nej tack.

Barn, oavsett ålder, är fantastiska! Nu ska jag njuta ohejdat av att se mina fyra växa, utvecklas och visa alla olika delar av sina personligheter! Jag är nyfiken på vad de kommer att vilja jobba med, vilken slags musik de kommer att gilla, vad de kommer att ägna sig åt som hobby på fritiden och hur de kommer att se ut som vuxna!

 

bitterhalvan

16 november 2011 13:11

har samma känsla, jag är klar med den där bebis grejen... bra skrivet....
http://bitterhalvan.bloggplatsen.se

Xecute

16 november 2011 13:22

Tack! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...