Läste rieslings eminenta blogg igår, om barn och djur som måste dö. Genast vällde alla möjliga bilder fram, minnen av alla djur jag växt upp med. Djur som också dog. Förr eller senare. Naturligt eller onaturligt....

Jag är djurvän. Nej, jag är DJURVÄN!!

Men det är inte en motsats till att vara en krass realist.

Får man förmånen att växa upp med djur omkring sig, lär man sig många viktiga saker. Man lär sig att ta ansvar för ett annat liv. Man lär sig omtanke. Man lär sig att "man föds och man dör". Att döden ingår i livet.

En kväll när jag var tio år, tyckte jag att min hamster också skulle få se ett avsnitt av "Familjen Macahans". Oj, det var ett väldigt spännande avsnitt. Satt med min lilla gulliga hamster som gosade in sig i min mage.

När signaturmelodin i slutet av avsnittet började, tittade jag ner på min hamster igen. Fast han var inte där längre. Hoppsan.

Jag letade förstås, och hittade först huvudet under ett bord, kroppen låg på bottenvåningen. Sade jag att vi hade katt också?

Alla vet ju att en död kropp är det inte synd om. I alla fall vet jag det. Min lillebror var däremot inte helt med på de noterna när han var liten. Han blev alldeles ifrån sig när jag suttade iväg den döda hamstern Gunde Svan ut i skogen. Det hjälpte inte hur jag än försökte förklara att det bara var en tom död kropp, och att Gunde Svans fina själ hade flugit till hamsterhimlen.

En gång när jag var ensam hemma, i slutet av tonåren, var en höna sjuk. Mamma sa åt mig att ha extra koll på henne. Så det hade jag. Ganska snart insåg jag att denna höna verkligen led, stackaren! Jag bestämde mig för att befria henne från lidandet, trots att det kändes väldigt tungt och sorgligt. Men ett snabbt, hårt hugg med yxan på rätt ställe skulle ju bara vara en välgärning.

Så jag hämtade yxan, hönan och satte igång. Har ni försökt hålla nere en hysterisk och sjuk höna någon gång?

Till sist kände jag mig säker på att jag skulle kunna slå till och klara det. Pang.

Eeh.... okej, det blev som ett hack, men inte mer. Ingen död höna. Väldigt levande sjuk höna. Måttade igen, med ännu större kraft. Men inte fan gick yxan igenom då heller. Det slutade med att jag förtvivlat hackade mig igenom tills huvudet rullade av. Stackars höna!!! När mamma kom hem gick hon och hämtade den riktiga yxan. Det jag hade använt såg iofs ut lite som en yxa, men det var något helt annat och mycket slöare....

Ja så var det grisarna. Ett par av dem var döpta efter mig och min pojkvän. Eftersom vi bara hade två grisar i taget blev de väldigt gulliga och keliga och tama på alla sätt. Jättemysiga!

Men grisarna skulle ju förstås bli skinka. Sånt är livet. Så grisen som jag gosat med så många gånger, fick jag också skålla bort håret på i ett badkar utomhus. Det såg ut som om den döda grisen låg och njöt på ett spa...

Det finns ungefär tusen fler anekdoter om djur men jag ger mig för den här gången.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...