Idag har jag gått omkring hela dagen och känt mig som en supermamma, som världens bästa förälder! Det är ju inte varje dag. Precis som de flesta föräldrar är jag också oerhört självkritisk när det kommer till mitt föräldraskap.

Men igår kväll. Ojoj. Först ut var G, min sjuåriga dotter. Vi låg och myste med varandra i "stora sängen" efter godnattsagan.

"Mamma, när jag tänker på dig känns det som om att mitt hjärta ska flyga iväg, för jag älskar dig så mycket".

Snacka om att MITT hjärta smälte! G är världsbäst på att uttrycka sina kärleksfulla känslor och vi talar om för varandra varje dag att vi älskar varandra. Men det här var verkligen så extraspeciellt fint!

Sedan gick jag ner och godnattkramade minstingarna igen. Lilla E, pojken som är fem år gammal, är också en väldigt kärleksfull krabat. Igår var han extra kärleksfull och ville inte släppa mig. Hans små armar satt stenhårt runt min rygg och han sade "jag älskar dig så mycket så jag nästan döööör".

Mitt hjärta smälte IGEN!

Och så lilla M, flickan på fyra år. "Mamma du är bäst i hela världen!".

Ja, det var en bra kväll för min självkänsla på föräldraskapsområdet. Mina fina barn!   

Just nu, när jag skriver detta, sitter jag i en röd soffa i barnrummet (som är avdelat till tre rum). M ligger i sin säng och deklarerar att "jag vill inte bo längre i den här familjen. Jag vill bo i stan. Jag hatar den här familjen".

Ja, man får skynda sig att njuta när man kan - rätt som det är är man världens sämsta förälder igen....  (varför hon inte vill bo här vet jag inte riktigt. Hon var på bra humör för fem minuter sedan...)

//Åker bergochdalbana