Idag har jag gått omkring hela dagen och känt mig som en supermamma, som världens bästa förälder! Det är ju inte varje dag. Precis som de flesta föräldrar är jag också oerhört självkritisk när det kommer till mitt föräldraskap.

Men igår kväll. Ojoj. Först ut var G, min sjuåriga dotter. Vi låg och myste med varandra i "stora sängen" efter godnattsagan.

"Mamma, när jag tänker på dig känns det som om att mitt hjärta ska flyga iväg, för jag älskar dig så mycket".

Snacka om att MITT hjärta smälte! G är världsbäst på att uttrycka sina kärleksfulla känslor och vi talar om för varandra varje dag att vi älskar varandra. Men det här var verkligen så extraspeciellt fint!

Sedan gick jag ner och godnattkramade minstingarna igen. Lilla E, pojken som är fem år gammal, är också en väldigt kärleksfull krabat. Igår var han extra kärleksfull och ville inte släppa mig. Hans små armar satt stenhårt runt min rygg och han sade "jag älskar dig så mycket så jag nästan döööör".

Mitt hjärta smälte IGEN!

Och så lilla M, flickan på fyra år. "Mamma du är bäst i hela världen!".

Ja, det var en bra kväll för min självkänsla på föräldraskapsområdet. Mina fina barn!   

Just nu, när jag skriver detta, sitter jag i en röd soffa i barnrummet (som är avdelat till tre rum). M ligger i sin säng och deklarerar att "jag vill inte bo längre i den här familjen. Jag vill bo i stan. Jag hatar den här familjen".

Ja, man får skynda sig att njuta när man kan - rätt som det är är man världens sämsta förälder igen....  (varför hon inte vill bo här vet jag inte riktigt. Hon var på bra humör för fem minuter sedan...)

//Åker bergochdalbana

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...