Började promenera i måndags. Fast det föll ihop redan igår, när fler barn blev sjuka.

Suck.

Jag ser fram emot en tid när det går att starta upp saker som också kan fullföljas utan avbrott. Fritidsintressen, träning, jobb, socialt umgänge...

Jag ser också fram emot en tid när jag kan sätta på Nyhetsmorgon på TV när jag vaknar, istället för Bolibompa.

När jag kan anmäla mig till roliga kurser för att jag vet att jag inte kommer missa minst hälften.

Jodå, jag är på toppenhumör... absolut...    

Magsjukan verkar vara över. Till förmån för förkylning med hög feber hos tre av barnen...

Det bådar inte gott inför lördag. Då ska jag och N sitta på ett tåg i mer än fem timmar. Det blir inte roligt om någon av oss är sjuka! Alltså får just vi inte bli sjuka. Hör du det, Du däruppe?

Vi ska till Köpenhamn, N ska hälsa på sin biopappa som han inte träffat på ett och ett halvt år. Jag följer med ner och åker hem igen på söndag. Visst, han kan åka tåg själv, men på vintern går det inte att lita på SJ överhuvudtaget. Tågstopp, krångel, you name it. Mamma följer med och levererar gossen säkert, punkt slut.

Mamma passar också på att träffa sin egen pappa.

Min pappa som också bor i Köpenhamn, N:s morfar. Vi öppnar med att sova hos morfar båda två. Det blir mysigt!

Nu ropar ett feberbarn. "Törstiiiiiig!"