Trodde jag drabbats av kräksjukan som resten av gänget här hemma legat däckade i, en i taget, under veckan.

Men nä.

Jag är tydligen bara gammal.

Drack en cider igår. En (1) cider. Visserligen en 7,0:a, men jag hävde den inte direkt, tvärtom. Sippade lite då och då under fredagkvällens lopp medan jag pysslade med de ombytta barnrummen.

Idag mådde jag som en metalrockare efter en big fourkonsert 1984...

Sprängande huvudvärk som Ipren bara gjorde värre, illamående, flimrig... tvungen att lägga mig och sova efter att ha varit uppe och fixat frukost åt barnen. Körde upp pappan istället och begravde mig under täcket, säker på att ha fått kräksjukan

Men när jag vaknade igen var allt frid och fröjd.

Fnys!!!!

Okej, min kropp är alltså 87 år, men mentalt ligger jag i alla fall på 19 år.   

Nu är det lördagkväll och på Facebook kan jag läsa vad alla människor hittar på, de som har ett liv.

Själv tvingas jag titta på melodifestivalen, för nu har G upptäckt genom kompisar att det minsann går... och jag tänker INTE smyga i mig lite alkohol för att döva tristessen! För då lär jag väl ligga däckad halva dagen imorgon igen...

Imorgon ska det bakas bakelser, vilket jag aldrig någonsin tidigare gett mig på. Också det är sjuåringens "fel" - hon har en prinsessbok där det ingår recept som hon i åratal velat att vi ska ge oss på.

För flera veckor lovade jag att okej, vi kan väl göra sådana där till lilla M:s kalas.

Nu ångrar jag det löftet. Jag avskyr ju att baka och laga mat! Men jag får stå mitt kast och har laddat med alla femtioelva ingredienser.

Kalas imorgon alltså. Men inget megabarnkalas, bara lite släkt som kommer med presenter och fikar. Fast jag lär få vara barnstandin och leka lekar så det står härliga till, för det har lilla M deklarerat att hon ska ha. Det ska vara blindbock och hela havet stormar och gud vet allt. När man blivit fyra år har man väldigt bestämda åsikter!