Det är frågan jag ställer mig när jag minns mina tonår.

Inte en enda gång uttalade jag de klassiska tonårstjejsorden "mamma jag bara måste haaaa en sån där tröja!!!"

Nu undrar jag varför. Varför jag aldrig kom på tanken att säga åt min mamma att jag faktiskt behövde lite snyggare käder...

De få gånger vi åkte och köpte lite kläder till mig var det på hennes initiativ. Ibland fick jag kläder som jag inte själv varit med och valt. Säger no more.   

Inledningsvis bar jag mest mammas flanellskjorta eller en sweatshirt med tryck från ridlägret på.

Nedan: skolfotot från sjuan då jag till och med körde båda, samtidigt... plus ett örhänge och blålila glitterläppsalva.   

I åttan började jag lida på allvar av min look som inte blev bättre av mammas inköp.

Men en dag, när jag skulle få ett par nya vinterskor, hittade vi reakläder. Jag fick välja ett par byxor och en tröja och lyckades hitta grejer som jag tyckte såg okej ut. Jämfört med det lilla jag redan hade i garderoben var det fantastiskt snygga kläder!

Så jag hade de där kläderna. Jämt.

Alltså, jag menar verkligen hela tiden. Varenda skoldag.

Men vi hade ju både tvättmaskin och torktumlare, så det var ju inte som om att jag gick omkring i smutsiga kläder.

Fast det kunde ju inte resten av skolan veta, de utgick väl från att jag bodde i kläderna utan att tvätta dem. Åtminstone alla i min klass trodde det (fast det visste jag ju inte då. Det fick jag inte veta förrän jag var 25 år...)

Det var första gången på åratal som jag kände mig normalt och någorlunda okej klädd i skolan. Jag minns fortfarande känslan!

Det jag inte minns är att min mamma satte frågetecken vid att jag hade de här kläderna precis varenda skoldag. Konstigt, kan tyckas, att hon inte reagerade. Men de som kände min mamma tycker nog inte det är märkligt alls.   

Att man bör duscha varje dag så fort man träder in i tonåren var inte heller information som jag fick av mamma. Det lärde jag mig en morgon på skolbussen, när jag lyssnade på vad de coolare eleverna (som alltid satt längst bak i bussen) pratade om; hur ofta de duschade. Då gick det upp ett ljus.   

Herregud, hemma var det inte ens någon som sade till oss barn/tonåringar att duscha av oss när vi hade badat!

I nian blev lidandet värre. Jag var ju kär i alla möjliga men samtidigt typ fulast på skolan. Kommer ihåg ett par byxor som jag hittade på Rättviksmarknaden och som var skitsnygga, men på mig... med mitt hopplösa hår, pojkaktiga kropp helt utan byst.... suck.

Ja, varför blev jag aldrig så där tonårsbrudig och krävde en massa kläder och prylar?

Jag vet faktiskt inte! Det är ju rätt konstigt. Idag skulle jag säkert ha fått en diagnos....

 

martin

20 februari 2012 16:57

därför att du är en rock'n'roller! simple as that.

Xecute

20 februari 2012 18:57

*lightbulb moment*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...