För första gången på länge klickade jag på en blogg i rampljuset. Nu är jag upprörd, men inte av de vanliga anledningarna jag brukar bli upprörd över när jag har gjort det.

Jag hamnade på en blogg om ett förhållande på upphällningen, där mannen beter sig som en mansgris från 50-talet.

Jo, det är ju lite av en hjärtefråga det där... jag vill att alla människor ska älska sig själva, respektera sig själva. Inte låta sig behandlas som dörrmattor eller hembiträden, vare sig av partners, vänner eller vilka det än må vara.

Jag har många olika slags förhållanden i bagaget. En del långa, en del korta.

En sak har jag lärt mig: man kan aldrig förändra en annan människa. Man kan bara förändra sig själv.

Ett förhållande handlar om att kompromissa, men bara till en viss gräns.

Man ska inte behöva förändra sin personlighet. Om ens partner inte älskar ens personlighet, vad gör personen då i förhållandet? Väntar på att man ska ändra sig? I så fall, vad föll partnern för hos en till att börja med?

Man ska inte bli behandlad med förakt, man ska inte bli behandlad sämre än man behandlar sina bästa vänner.

Man ska bli bemött med respekt, förståelse och kärlek i ett kärleksförhållande!

Man ska känna sig trygg, förstådd, älskad. Man ska veta och känna att när hela världen är emot en, då finns partnerns varma famn och förstående lyssnande därhemma och väntar.

Ingen ska nöja sig med näst bäst.

Särskilt inte om man har barn - barn lär av vad de ser och hör, och barn som växer upp i familjer där en av parterna behandlar den andra nedlåtande, föraktfullt, som ett hembiträde, lär sig att det är okej.

Det måste ju vara okej eftersom föräldrarna lever så...

 

Sveamareng

23 januari 2012 18:11

Just ja, undrar fortfarande vad det var som var intressant hos mig själv. Eller om det handlade om att stjäla från någon annan för att bevisa att det gick.
Eller så var förpackningen mer lockande än det explosiva innehållet,, den förklaringen gillar jag bäst!

http://sveamareng.sveamareng.se

Xecute

24 januari 2012 10:05

Det finns många män som dras till starka, smarta, snygga kvinnor, men när de väl har fått dem på kroken inte riktigt klarar av allt det där, utan måste kväva det för att själva kunna känna sig bra; låg manlig självkänsla alltså... :-(

 

filoZophie

23 januari 2012 23:55

Brabo brabo *står och apploderar*. Som (nästan alltid;)) har du så rätt i så mycket. Att böja sig och börja förändra för att tillfredsställa någon annan slutar bara m ed att man förlorar sig själv.
Bamsekramen

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

Xecute

24 januari 2012 10:04

*rodnar klädsamt* tackar! Såna där kunskaper är ju bara en av fördelarna som kommer med ålder och erfarenhet... ;-)) Någon nytta ska jag väl ha av att ha gått igenom en radda förhållanden! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...