Om jag hittar den person som uppfann det obligatoriska "fredagsmyset" kommer han/hon ligga extremt risigt till.

Jag avskyr fredagsmys!

Jag avskyr inte att mysa med mina barn.

Inte extra trevliga, kärleksfulla kvällar tillsammans.

MEN JAG HATAR FREDAGSMYS!

När jag var liten, på 70 -och 80-talen, fanns inte det begreppet (vad jag vet fanns det inte på 90-talet heller). Då och då lät mamma och pappa mig vara uppe längre, äta gott och mysa tillsammans med dem.

Det kändes speciellt och kom oftast som en liten överraskning. "Woa, får jag mysa med er ikväll!" Underbart.

Men nu. Nu är det ett jädra krav. Det ska fredagsmysas.

Oavsett hur situationen ser ut ska det fredagsmysas.

På fredagskvällen förstås.

Den förbannade idioten som hittade på detta dikterade inte bara vad och hur, utan även när.

 "Alla" fredagsmyser nämligen, det pratas om det i skolan till och med. "Vad ska ni göra ikväll, det är ju fredagsmys". "Vad gjorde ni på fredagsmyset?". Mina barns kompisar pratar om det, lärare frågar barnen om det...

Självklart älskar jag mina barn, självklart tycker jag om att mysa tillsammans med dem.

Men jag har fyra stycken. Två av dem är relativt små.

En typisk fredagkväll:

Middagen avklarad som tidigast vid halv sju - barnens pappa brukar laga maten och han är gullig men en tidsoptimist. Sedan ska det duschas, borstas tänder på och läggas två eller tre mindre barn. Som väl lagda är busiga ett bra tag. Far upp ur sina sängar i tid och otid. "Mamma, jag måste kissa." "Jag är törstig." Mamma, kan du kooommaaaaaaa!!!" multiplicerat med 100.

När det väl har blivit lugnt och det går att sitta ner utan att behöva resa sig varannan minut, är klockan oftast närmare halv nio. Ofta mer.

Vid det laget är det heller inte ovanligt att barnens pappa har råkat somna någonstans av misstag. Han är vanligtvis helt och hållet totalt slutkörd på fredagskvällarna nämligen.

Det gäller även mig. Jag somnar inte sällan strax efter att barnen somnat - oavsett om det är fredag eller tisdag.

Men det ska mysas lik förbannat! För det ska man ju nu för tiden.

Man får inte välja själv när det passar för alla i familjen - när vi vuxna, eller åtminstone en av oss, orkar och har lust. Nej nej. Det ska mysas.

Fredagsmyset är inte alls speciellt för barnen längre. Det är något självklart, som ska inträffa en gång i veckan. Inget som uppskattas på samma sätt som jag uppskattade det som barn.

Däremot blir det jädrigt jobbigt när det inte går att fredagsmysa. Eller lördagsmysa, eller ha myskväll överhuvudtaget den veckan.

Arga, besvikna, ledsna barn som tycker att jag är hemsk. Tack så jävla mycket till den IDIOT som uppfann det IDIOTISKA fredagsmyset!

Så här tycker Årets Mama om fredagsmys:

"Jäkla hysteri kring det där myset. Vad är mys?
Och hur blev det dagsbestämt? Grr!

Hos oss har vi söndagsmys. dvs vi ägnar de tidigare så tråkiga
söndagseftermiddagarna åt att strunta i "måsten" och bara ha kul
ihop. Vi kollar barnfilmer hyrda från statoil, spelar spel eller playstation
ihop. Vi käkar pizza, hamburgare eller annat som barnen gillar och som inte tar
tid från dem att istället ägnas åt matlagning och disk. Min äldste som bara är
FEM har redan lärt sig på dagis att man ska ha fredagsmys. Men jag är ärlig och
säger: NEJ! På fredagar har mamma mammatid. Då är det min tur att kunna vara
uppe och vara ensam och se på "mamma-TV" och ta det lugnt." han
är helt införstådd med att vuxna behöver tid för sig själv - och är inte på
något sätt förolämpad över detta. Tids nog är de tonåringar och ockuperar
huset. Men fram tills dess vill jag ha fredagsmys ENSAM!"

Instämmer till fullo! OCH ska införa sådant skönt söndagsmys istället, asap. Men inte varje söndag. Varannan får det bli. Så att vi kan fortsätta med söndagsutflykterna också. Det klubbar jag NU!