Sitter i en alldeles för skön, röd soffa.

En soffa som har varit med om en hel del, jag önskar den kunde tala!

En del vet jag om och tänker på med värme, men det mesta den skulle kunna berätta skulle säkert vara kul att höra. Eller få mig att vilja rengöra den femton gånger till.   

Den kommer från min lillasysters gamla lägenhet... från min lillasysters lite vildare liv - nu är hon gift och mamma.

Röda soffans nya uppgift är att vara barnsoffa i barn-TV-rummet. Röda soffans vilda liv är alltså också över. I alla fall det vuxenvilda livet. Det kommer säkert att gå vilt till i soffan även framöver, men bara på ett barnvänligt sätt.

Nu har jag suttit här i över en timme och bara... ja, suttit. Den är farlig! Jag skulle egentligen ha gjort en massa andra saker, men den släpper inte taget. Barnen börjar bli hungriga, jag börjar bli hungrig, men det hjälps inte. Soffan är för skön. Och det är skönt varmt under rumpan vid det här laget. Rumpvärme ftw. Aaahhh.... nice. Om jag blundar kan jag låtsas att jag sitter i en lägenhet och är unkis utan barn och snart ska iväg på krogen med ett gäng polare.   

På tal om perfektionshetsen på Facebook (tyckte nämligen jag hörde någon nämna den just precis nu)...