Varje år samma förvirring; när är det egentligen Halloween?!?

Nu vet jag, efter ihärdigt googlande av så många källor som möjligt. Det är alltid den 31:a oktober i Sverige.

Önskar jag slapp behöva veta - det är en slemmigt kommersiell, amerikansk högtid som jag verkligen inte behöver så här på senhösten, när det snart är dags för december. Tyvärr går den inte att undvika med barn i huset, men jag drar en gräns; jag kommer aldrig någonsin köpa ett enda Halloweenpynt, eller baka eller laga någon speciell mat, eller ha något slags kalas.

Barnen får klä ut sig och knacka på dörrar. Vi pysslar vårt pynt. Det räcker.

För snart är det som sagt december, med två barnfödelsedagar, två vuxenfödelsedagar, Lucia, julpyssel i diverse skolklasser, julafton och nyårsafton.

Familjen Xecute i Halloweeentappning

Som sagt, pysslar det gör vi i alla fall. Med råge. Den här familjen älskar att pyssla! Här pysslas nästan varje dag, en eller flera tillsammans. Igår vältrade vi oss i pyssel hela dagen, i bästa skräckstämning. För vi har humor också. Kanske inte en humor som alla människor tål, men vi har i alla fall roligt. (Jag är fortfarande sugen på att sätta en halloweenpumpakruka på min mammas grav - hon hade också en skön humor och skulle ha uppskattat uppståndelsen.)

 

Monica

31 oktober 2011 19:32

Vad roligt att ni gör ert eget pynt.
Själv älskar jag Halloween, trots att jag är vuxen. Jag väljer att blunda för den slemmiga kommersiella biten. Det är något med Halloween som jag är väldigt svag för, det är väl kanske detta med alla häxor och troll och roliga monster som får mig att känna mig som ett barn igen. Sedan får man ju inte glömma att det är okej att stoppa i sig godis på Halloween;)

http://katt-drottningen.bloggplatsen.se

Xecute

3 november 2011 10:45

Jag gillade Halloween mer när det bara var jag som vuxenfestade! ;-))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...