Ajm gåing kräjsy.

Äntligen bor jag på landet med stort L. Äntligen kan jag ha djur! Eller... wait... glömde visst att den andra vuxna personen som bor här är superallergisk mot allt med päls...

Det känns riktigt märkligt att bo på landet helt utan djur. Skitkonstigt. Var är katterna, hundarna, getterna, kaninerna, hönsen, marsvinen, var är ankorna, grisarna, shetlandsponnyn, var är tuppen som gal varje morgon och vart ska jag plocka nykläckta ägg?!?!?

Ok, jag är väl lite orättvis, för det är ju faktiskt inte helt och hållet djurlöst här.

Just nu håller jag på med projekt städa förrådet (som sitter ihop med resten av huset) och där finns det faktiskt massor av djur. Spindlar mest, men även andra kryp av okända arter. Inomhus har vi ett stort käng bananflugekickers samt en hel del gröna, flygande insekter som sitter där de satt sig, typ forever, och som jag inte anar vad de är för något.

Men jag vill ha djur med mer päls/fjädrar än så.

En gång frågade ett av mina barn; "när pappa dör, kan vi ha djur då?"

Han kanske inte behöver dö, direkt. Det kanske räcker med att övertala honom att åtminstone prova om det går att kombinera djur + rejäla doser allergimedicin.

Å andra sidan, om det inte fungerar, då måste vi ju göra oss av med de djur vi skaffat. Hmmm..... nä.

Men visst, vi kommer inte dela hus för alltid. När det är dags att skaffa varsitt boende - då kommer varelser med päls vara de första som flyttar in i mitt!

Nä, nu måste jag tillbaks till förrådet och de husdjur vi faktiskt har.