Nej tack, helst inte.

Jag är förälder, inte kompis.

Om jag skulle hjälpa mina barn att leka jämt och ständigt - hur skulle de då ha lärt sig att sysselsätta sig själva?

För många år sedan (ungefär tusen), när jag hade bara ett barn, gällde samma sak. Då hade jag en väninna, med en dotter i samma ålder som min son. Hon hade lekt, konstant, med ungen sedan hemkomsten från BB. "Det är ju så roligt!"

Ja visst är det kul att gulla och leka med små bebisar. Men bebisar växer... 

När våra barn fortfarande var mellan ett och två år, tyckte väninnan fortfarande att det var kul att leka med dottern  (tydligen hade hon en massa tid till det också, vilket fortfarande förbryllar mig...  )

Men sedan.

"Jag blir galen, hon är på mig hela tiden! Jag får ingenting gjort, jag måste leka med henne, hon kan inte leka själv alls!"

Ja, ja. Som man sår får man skörda. 

Det verkar som om ganska många föräldrar har fått den felaktiga uppfattningen att man måste leka med sina barn. Går omkring med dåligt samvete för att de inte leker tillräckligt mycket, tillräckligt ofta. Alternativt faktiskt sysselsätter barnen hela tiden. Undrar hur Sverige skulle se ut idag om den uppfattningen hade funnits längre bak i tiden. Undrar hur långt vi hade kommit i vår utveckling. Ingen hade ju haft tid till annat än att leka med sina barn, för att de inte, huga huga, skulle ha TRÅKIGT!

Nu kanske någon tycker synd om mina barn, för att jag inte leker med dem.

Fast jag gör massor av saker som barnen tycker är roliga, som jag kan göra samtidigt som jag håller på med annat.

Till exempel händer det inte sällan att jag klär ut mig, när barnen också gör det. Det tycker de är megaroligt. Det räcker att jag går omkring och ser ut som en Drottning, jag behöver inte engagera mig fullständigt och lägga ner allt annat jag ska göra. Det går jättebra att diska i drottningkläder.

Musik är en annan lätt grej. Man kan dansa runt i lägenheten istället för att gå dit man ska, och på vägen till och från tvättmaskinen ta ett snurrvarv med någon av de mindre invånarna.

Lite bus på väg mellan "måstena"

Jag bygger gärna upp kojor som barnen kan leka med, eller sätter ihop en fantastiskt snillrik tågbana - som de sedan leker med, utan mig. Men självklart har jag en kommunikation med dem under tiden de leker, om de vill det.

Ofta håller jag på i köket medan barnen leker i lekrummet. Och får ropa ganska högt för att de ska höra vad jag säger när jag "är med och leker" meddelst prat. Men det fungerar jättebra. "Mamma, jag bakar en tårta till dig!" "Åh vad gott, jag är riktigt hungrig"......

De leker själva. Men jag var bjuden på snabblunch.

Det jag vill få fram är att det finns ett sätt att slippa leka utan att vara totalt frånvarande, ett sätt som ger barnen kontakt och bekräftelse men samtidigt inte är jättetrist och tar eoner av tid (vuxna har de facto en hel del "måsten", trots att jag är emot uttrycket och försöker hålla nere dessa). Men som framför allt inte handikappar barnens egen lekförmåga totalt.

Det  roligaste och lättaste sättet (enligt mig) att vara med barnen utan att leka är att gå omkring och sjunga. Den som vill sjunger med. Det är något de verkligen tycker är kul.   

Små barn måste man ju leka med till viss del. Man måste sitta ner en stund då och då för att hjälpa dem träna motorik med klossarna till exempel. Men att sitta där hela tiden, det är att göra barnen en stor björntjänst. Ju mer de får leka för sig själva, ju mer utvecklas förstås deras egen fantasi och påhittighet.  

Ett par snygga skor, så är han nöjd

Även små barn kan ha jätteroligt för sig själva. De kan sitta hur länge som helst med sina favoritgrejer och det är inte ett dugg synd om dem för att de inte har en uttråkad, lidande förälder bredvid sig...

 

filoZophie

21 oktober 2011 19:03

Det är en ren fröjd att du är tillbaka.. även om jag höll på att sätta rödvinet i halsen när jag läste ditt upplägg i rampljuset... nej nej, snällt är för tråkiga flickor och du är allt annat än :)
Jag leker också med mina barn, eller rättare sagt de leker och jag sitter jämte och gör annat och mina barn är självständiga individer som gillar läget vilket det nu må vara.
Ha en mysig helg vännen.
Bamsekramen

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

Xecute

21 oktober 2011 19:53

Mja, jag måste bli lite mildare i den här offentliga bloggen... så det kan hända att du sätter vinet i halsen en annan gång när du läser ett extra äppelkäckt inlägg! ;-))
Klokt av dig, förstås (nu är jag inne på barnlek) och vet du vad - jag har precis flyttat mitt skrivbord med alla tillbehör ner till lekrummet... :D
Kram!

 

elinos

21 oktober 2011 19:03

jag håller med dig. Man behöver inte sitta och leka med dom hela tiden. Min dotter är dock bara ett år men kan ändå sitta i timtal och leka själv fast jag sitter förstås en stund varje dag och leker också så att hon lär sig hur man leker med sakerna. ha det bra!

mvh

http://elinos.bloggplatsen.se

Xecute

21 oktober 2011 19:52

Klokt!
Och detsamma till dig :-)

 

Bea

22 oktober 2011 09:56

Ibland, vid högtidliga tillfällen sätter jag mig ner och verkligen LEKER med killarna. Skittråkigt, om du frågar mig. Fantastiskt, om du frågar dem. Men saken är att jag behöver inte leka med dem. De vet hur man kör tågbana och bygger med lego. Det de däremot faktiskt har behövt lära sig är "låtsaslekar"; alltså peka i luften på fantasitroll, låtsas öppna fantasidörrar, dricka luftsaft eller köra fantasibil, typ "åh vilka snygga bilar som står där borta. Det står på skylten att barn får provköra på racingbanan. VI går dit och väljer bil och tävlar mot varandra"
(vad jag däremot hellre gör (för att JAG, hrrrm, tycker att det är roligt) med dem är ritar eller spelar spel samtidigt som jag dricker kaffe, går i skogen, cyklar, spelar fotboll och liknande. Att introducera barn i lekar och att stå för hela underhållningen är två vilt skilda saker. Så nixpix, jag leker icke med mina barn.

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Xecute

22 oktober 2011 11:06

Ja men precis, man introducerar! Tack! Så är det ju!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...