Det är märkligt så fort man glömmer.

Till exempel har jag fött fyra barn. Trots att det gjorde förbannat ont redan första gången  - och det var med all sorts bedövning som finns! De resterande tre har smitit ut så snabbt att det inte hunnits med att bedöva. VARJE gång jag stått där på knä och krystat, har jag tänkt om jag överlever det här och inte går i två bitar, ska jag aldrig mer föda barn!".

Det är samma sak med utflykter. Efter varje utflykt bestämmer jag mig för att inte göra om det. Men tydligen glömmer jag väldigt snabbt och gör samma misstag om och om och om igen...

Det tar flera timmar att komma iväg, när vi ska hitta på något allihop. Man måste ju tajma in med mattiderna, så att man inte släpar iväg barn som blir hungriga inom en timme, och man måste också packa och klä på alla och sig själv. Jag vet, det låter inte så himla jobbigt, men det är det. Ofta är det inte bara mina egna fyra barn som ska med, utan en eller två vänner till dem också.

När vi väl kommer iväg är det full fart, hög volym och inga bromsar...

Det är springande barn, skrikande (av glädje eller ilska) barn, barn som ramlar och slår sig, barn som ropar och klättrar, man ska ha ögonen på alla överallt samtidigt.

Barn som blir kissnödiga och barn som blir törstiga och hungriga. Barn som blir kladdiga och smutsiga och får sand i munnen. Barn som retas och bråkar och leker och stojar.

Jag har koll, jag är på, jag är med, jag är koncentrerad. Jag springer, servar, dukar fram, tvättar av munnar, håller reda på, ropar, förmanar, lyssnar. Baxar in och ut ur bilen. Står i köer, fixar sittplatser, ser till att ingen blir påkörd eller drunknar.

När vi kommer hem är jag fullständigt och helt galet slutkörd. Huvudet är på väg att trilla av, öronen är borta för längesedan. Och jag tänker, "det här var sista gången".

Men det blir så klart aldrig sista gången. För det är ju så fantastiskt underbart att se sina barn ha roligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...