Snart ska jag åka till Trollhättan. Där finns min allra bästa vän i hela vida världen.

Där finns också en annan vän, som jag tyvärr inte känner lika bra men tycker mycket om. En riktigt cool tjej - little miss red - som har cancer.

Livet är så orättvist. En ung människa med en treårig son får cancer i hela jäkla kroppen. Så otroligt fel av livet!

Men hon kämpar. Och det är värt guld. För hjärnan vet faktiskt inte skillnad på tro och sanning. Det man tror och tänker, det anser hjärnan vara sant, och ger sin respons därefter. Det finns människor som lyckats mer eller mindre tänka sig friska från allvarliga sjukdomar. Så varför inte little miss red?

Det finns andra som har cancer, som inte kämpar lika hårt. Som ger upp och blir martyrer direkt. Som tar till bedövningsmedel som bara gör sjukdomen värre. Inte du, miss Red. För du har hjärna och en massa styrka!

Heja dig! Du är en fighter och du är en ständig påminnelse om att livets små förtretligheter inte är mer än just det.

 

filoZophie

7 oktober 2011 13:48

Underbart att ha hittat dig igen :D
När det gäller cancer så finns det faktiskt studier som visar att mycket hänger på attityd och tro. Ett par forskare hade x antal patienter där alla hade samma obotliga cancer. De delades in i två grupper där den ena gruppen var optimistiska inför framtiden och hade attityden att de skulle segra över sjukdomen. Den andra gruppen var pessimisterna, som förberedde sin egen död och begravning mer eller mindre. Den första gruppen hade betydligt högre överlevnads statistik än den andra.
Och vad är det man säger "Tro kan försätta berg". Klart little miss red fixar det:)
Kramen min vän

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

Xecute

7 oktober 2011 20:04

Precis! Läser just nu bok av forskaren Sanna Ehdin, som handlar mycket om just detta. Ska lägga upp en del text från boken här. Kram!

 

Bea

8 oktober 2011 06:42

Klart min kära lilla fröken Röd klarar det. Punkt.
Jag önskar bara att vägen till friskheten var mindre smärtsam för kropp och själ.

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...