Radion stod på i köket och skvalade. Plötsligt urskiljde sig en mening med kristallklar tydlighet.

"Är kärnfamiljen ett fängelse? Ja, det kanske är så."

Jag vet inte vem jag citerar eller från vilket program. Men personen har rätt.

Borde brodera en väggbonad till köket. "Fängelse, ljuva fängelse". Med en sol på blå himmel, svensk flagga på stång, en röd stuga med jättehögt Kumlabunkernliknande stängsel runt och så blommor förstås. 

Ibland kan man få permission. Som igår till exempel. Då fick jag permis för att kunna delta i en sammankomst hos vänner. Tyvärr var permissionstiden kortare än evenemanget så att jag var tvungen att återvända till cellen innan festen var slut. Men hellre en kort permission än ingen alls!

Jag klagar inte alls. Fängelser är otrevliga ställen, det vet jag med säkerhet efter att ha besökt Kumlabunkern några gånger när jag jobbade som reporter.

Kärnfamiljsbunkern är tvärtom ett mycket angenämnt fängelse. Ett helt självvalt fängelse fullt av interner som jag älskar mer än livet. Om jag skulle bli frisläppt skulle jag kedja fast mig och vägra ge mig av.

Visst är det mycket som är jobbigt med att vara fånge:

Jag ser ytterst sällan andra omgivningar än de absolut närmsta. Jag träffar ytterst sällan andra människor än de interner jag bor med. Jag kan inte utföra de enklaste sysslor innanför eller utanför cellens väggar utan att släpa på fyra barnbojor. Barnbojor är också mycket, mycket, mycket tyngre än vanliga bojor!  Sammanlagt väger de nästan 90 kilo.   

Å andra sidan är det ännu mycket mer som är trevligt med att vara fånge:

KÄRLEK i massor. Kramar, pussar. Delad glädje och sorg, ilska och lycka.

Mening och mål, utmaningar - både fysiska, mentala, känslomässiga. I det här fängelset behöver jag aldrig ha tråkigt eller känna att livet är meningslöst och innehållslöst...    

 

Kristin

7 mars 2010 12:26

Lysande beskrivning, Åsa :)

http://littlemissred.blogspot.com

 

Xecute

7 mars 2010 15:59

Tackar!! :-)

 

Bea

9 mars 2010 14:02

Instämmer med kristin!!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...