Idag blev en sådan där dag, när inget blev som man hade tänkt. Men frågar ni mina barn, så är de nog bara glada för det; på grund av en trasig bil har de fått pannkakor till både lunch och kvällsmat. Som plåster på såren för att de fick samma mat två gånger, blev det glass till efterrätt på kvällen (eller, så blev det glass till efterrätt för att mamman var så grymt sugen). Säg inget till Anna Skipper...

Bilens batteri tyckte tydligen inte om att jobba på en röd dag. Eller så protesterade det mot att jag lånade ut bilen. Märklig timing; jag har vetat i månader att mina syskon behövde låna bilen just idag. Bilen har gått finfint. Imorse hämtade de den, och en halvtimme senare var den död.

Stackarna fick ta alla sina grejer - datorer, väskor, sovsäckar - och åka tåg med massa byten istället. Vi blev utan bil, pappan i familjen fick ta bussen ända till stan för att handla mat så att jag plus fyra barn klarar oss över dagen imorgon, tills han kan komma hem med en (dyr) hyrbil.

Vad bilen kommer att kosta att laga, tänker jag på en annan dag...

Men sådant är livet. Ibland kraschar saker, särskilt sådana saker som man kanske inte har möjlighet att underhålla som man borde.

Idag är också det datum då mamma dog, nu för sexton år sedan. Otroligt vad tiden flyger. Det känns inte alls som om att det skulle vara så många år sedan jag såg henne senast! Det känns riktigt konstigt, i mitt huvud känns det mer som om att det kanske var ett par år sedan eller så.

Lite mer glass på det...