Vi har en psykopat i vårt område. Ett barn.

Ja, jag är faktiskt helt allvarlig. Både jag och barnens pappa (som ju är läkare) ser de tydliga tecknen.

Det är ett barn, så vi är ju inte direkt rädda för att bli mördade i tvättstugan eller dylikt. Men, det uppstår med jämna mellanrum problem med det här barnet, när han är bland de andra barnen i området.

Han vet inte vad ordet respekt betyder. Andra barn reagerar när en vuxen, som inte är deras förälder, säger till dem. Det gör inte den här killen. Han skiter fullständigt i det.

Det spelar ingen roll om man kör "trappan" (först säga till snällt, sedan bestämt, sedan ännu mer bestämt, sedan ganska argt, sedan jätteargt...) eller om man blir tvärförbannad på en gång. Man får ingen annan respons än att han lipar och stint tittar tillbaka i ens ögon med sina. Hans ögon är kalla, känslolösa.

Igår var det dags igen. Han ville ha sparkcykeln som min minsta tjej, två år, åkte på. (Pojken jag talar om är sex år.) Han tog den ifrån henne, upprepade gånger, trots att min man sade till honom. Min dotter var förstås ledsen och grät.

Trots min mans tillsägelser, som var rätt bestämda, fortsatte han, som om ingen sagt någonting.

Jag kom gående och blev förbannad. Om det inte varit så mycket problem tidigare med det här barnet, hade jag inte reagerat så starkt. Men nu var det han, igen, som var dum mot ett av mina barn. Dessutom skulle vi åka iväg och  hade folk som väntade på oss. Jag sade till honom på skarpen, sedan tog jag honom i armen och ledde bort honom.

Efter en bit slänger sig ungen ner på gräsmattan vi går på. Jag pratar med honom igen, mycket argt. Vilket annat barn som helst hade börjat gråta i den situationen.... men han svarar enbart med att lipa och göra pruttljud och titta känslolöst tillbaka på mig. Sedan sticker han hem. Till sina föräldrar, som har en stor skuld i att han beter sig på detta sätt. För det här barnet, se, han gör aldrig några fel i sina föräldrars ögon, och hemma har de lärt honom att om han tycker någon är dum mot honom, så ska han slå tillbaka direkt. Och så vidare.

Jäkla unge rent ut sagt!

Inte heller har han respekt för andras tillhörigheter eller tomtgränser. Nej, han går in som han vill på vår tomt för att så glo in genom alla fönster. Helt ogenerat. Det tycker inte jag är normalt för en sexåring.

Inte bara vi har problem, nej, hans rykte går runt hela vårt samhälle. På dagis har de jätteproblem med honom och de flesta vet vem han är.

Nu är han ju fortfarande ett barn, men jag bävar för när han, och de andra barnen här, blir större. Han framstår redan nu som en rent ut sagt otäck människa. Så fort han är med och leker på något sätt tar det typ högst fem minuter innan något annat barn antingen gråter eller har blivit argt. Han slåss, han retas elakt, har söner andras grejer, tar ifrån andra barn det de har; han skiter fullständigt i alla andra människor oavsett om de är barn, vuxna eller de egna föräldrarna.

Jag "hotade" honom med att jag skulle tala med hans föräldrar. Ha, ha... som om han bryr sig om det. Han vet väl att de inte skulle bli arga på honom. Eller, så bryr han sig inte ett skit om när hans föräldrar blir arga på honom. De har noll respekt hos sitt eget barn. Bra gjort! Vilket föräldraskap!

Det var i alla fall bara tomma ord, vilket var dumt av mig. Vi skulle iväg så jag hade inte alls tid att genomföra mitt hot.

Vad gör man?

Jag känner ingen större lust att prata med hans föräldrar. De är inte heller särskilt normala och jag tvivlar starkt på att det skulle gå att nå fram till dem. De hör till den kategori som försvarar sina ungar oavsett vad de har gjort.

Vad gör man????