Det dallrar och fluffar lite överallt.

På mig alltså.

Satt skönt och mysigt på bänken vid vår lekpark häromdagen. Solen sken, det var helt underbart!

Fast sedan tittade jag ner.

Vad är det där, tänkte jag.

Det såg ut som två sådana där pizzaspadar, eller vad de heter. Sådana som man använder att köra in stora pizzor med i vedugnar.

Det var mina lår.

De liksom plattade ut sig på bänken, som två vita.. ja, pizzaspadar alltså. Jättestora. Väldigt fluffiga.

Hm.

Två val.

1) Genast börja med kissande hunden och squats, fem gånger om dagen i fem månader.

2) Älska mina mysigt mulliga mjuka lår ännu lite mer.

Vilket är svårast?

Hm.

*tänka tänka tänka*

*Balthazar-moment*

PLING!

Orka och ha tid att träna? Nej! Sååå mycket skönare på alla sätt, både fysiskt och psykiskt, att älska de små.. eeh, stora.. liven till lår!

Problemet med gästboken är löst. :-)