sanna

27 juni 2010 16:36

Oj, har hade vi starka asikter.. Hur gammal ar du egentligen? Det ar ett barn vi pratar om? Vi har alla olika foraldrar, och det ar ingenting vi kan hjalpa? Kanske det ar dags att borja bette sig som en vuxen och ga och prata med foraldrarna sa att man faktiskt kan gora nagonting at problemet?

Du vet ju ingenting om hans bakgrund sjukdomar, ingenting???

Ewa

27 juni 2010 18:37

Vad läskigt! För, precis som du skriver, tänk när han blir äldre....

Ett alternativ är väl att ringa anonymt/oanonymt till socialen/BRIS eller någon högre instans som kan ingripa. Jag antar att dagispersonalen står handfallen eftersom ungens föräldrar väljer att inte se.....

Bea

27 juni 2010 18:37

GRRRRRRR! Ja, vad gör man? Inte en aning. Jag har inte ett enda gott råd att ge dig för du gör ju precis det som funkar på "normala" barn. Hälsar honom och hans föräldrar att han inte är välkommen hos er för att han är elak mot era barn? Om de väljer att inte tro på det och att intala sig att det är era barn det är fel på så är väl det skitsamma. bara inte han kommer.. Fast ni kanske har provat?

Tvillingen

27 juni 2010 19:04

Åå, fan va jobbigt!! Jag skulle kunna strypa såna ungar. Morr. Ni får gå ihop ett helt gäng och gå dit och prata med föräldrarna. De kan väl ändå inte blåneka till beteendet ifall ni är flera stycken. Vi hade tvillingar på ett ställe vi bodde på som var såna, stod och glodde på oss när vi satt ute och grillade i sin egn trädgård t ex, man fick schasa bort dom! Snodde leksaker för barnen på gården, var elaka i allmänhet och trodde att de kunde göra vad de ville. Då jag inte är så förtjust i barn - låter ju hemskt, gillar ju mina barn - så var det inga problem för mig att ryta till åt dom på skarpen, men de var som flugor på en koskit, snart var de där igen å störde. URK säger jag bara.

Visst, han kan vara ett bokstavsbarn i någon form, men då tycker jag att föräldrarna kan upplysa er om det, det ger större förståelse från ert håll och inte bara irritation och ilska.

Mvh Tvillingen

Xecute

27 juni 2010 19:11

Ännu en anonym Sanna - förmodligen samma lilla Sanna som alltid. Varför inte läsa en annan blogg istället?
Känner DU det här barnet? Eller hans föräldrar? Jag har haft en hel del kontakt med dem - vilket är anledningen till att jag betvivlar att det är någon idé. Min man som har två specialistområden inom läkaryrket ser också de psykopatiska dragen. Hur gammal är du själv, din anonyma fegis? En idé: Lär dig i alla fall stava innan du kommenterar nästa gång.

jag är en av FÅ föräldrar här som faktiskt har varit jäkligt schysst mot honom - han får komma in här och leka när han vill, han får lika självklart som något annat barn vara med. I förrgår, på midsommaraftonen alltså, kommer han och knatar in på en annan tomt där det pågår firande, och ställer sig och stirrar. Av alla vuxna som var där var det JAG som frågade om han ville vara med och dansa runt stången. Den här ungen hjälper vare sig ris eller ros på.

Killen är inte ett bokstavsbarn. Jag känner en bunt sådana i olika varianter och det är inte det som är problemet. Han uppvisar däremot en mängd tecken på psykopati.

Bea, det är just det jag funderar på. Men, eftersom jag är ett så stort fan av att alla ska få vara med och att man inte stänger ute någon som inte för tillfället har varit elak ,så känns det svårt.

Towe

27 juni 2010 20:47

Det har ju gått några år nu och ni ser å träffar honom och föräldrarna i stort sett varje dag så känner honom gör ni ju. Konstigt att inte fröknar iallafall gör någonting mer än att klagar. Det är typiskt folk går bara runt och pratar om det utan att göra något och när någon gör något tycker folk det är obehagligt och förargligt och blir rädda fegisar och så så står man där själv. Men Sanna, att vara vuxen? Det är ju definitivt inte du i huvudet iallafall. Det är väl UPPENBART att det är något del, och föräldrarna sticker huvudet i sanden eller är skiter i det för det är jobbigt, eller fattar helt enkelt ingenting för dom verkar tycka det är normalt, men jag hoppas VERKLIGEN på det första alternativet.
Det är som rödljuset vid övergångsstället, ingen tar tag i att sätta upp dom, alla bara klagar på hur jobbigt det är och hur farligt, TILLS någon blir överkörd - då är det katastrof att "ingen" hade gjort något, TROTS att dom klagade och klagade, hur KAN det komma sig månntro? det var definitivt inte deras fel, eller hur?!
Vore det inte bättre att hjälpa varandra och sluta vara fega och faktiskt HJÄLPA någon istället innan lilla personen i fråga kommer till skada eller någon, några andra.
Sluta stå bakom och bara tala och titta på när någon försöker, hur skulle du känna om det var du som stod där å alla håller med om att nåt behöver göras, fast när du står där i konflikt med barn och föräldrar står du ändå där själv.
SKÄMS!

F

27 juni 2010 21:50

Kan faktiskt härleda detta till ett problem som var i mitt bostadsområde innan jag flyttade hit (har fått det återberättat)

När det barnet kom så gick alla in och låste dörrarna. Nu flyttade den familjen precis när kommunen blev inkopplad för att komma tillrätta med problemen. Då var iof föräldrarna grovt belastade av brottslighet och var inte så intreserad av sina barn.

Mally

27 juni 2010 23:25

Om du bara visste vad många sånna här barn det finns där ute. Och anledningen till varför de beter sig på detta sätt är ju otroligt olika från barn till barn.
Jag har arbetat med några barn som uppvisat liknande beteende och jag kan bara säga vad som "funkade" på dom. Men då hade de alla diagnosen ADHD och föräldrarna var mycket engagerade i att få barnen att klara av att ha normala vän-relationer och det hjälper ju alltid till.
Men hos dessa barn va problemet att de dels inte kunde hindra många av sina impulser och att de därför tyckte det va lättare att "alltid vara dumma" och då pratade vi mycket om vad de kunde göra när de fick en impuls att göra något de visste va dumt. Vi fick helt enkelt hitta andra sätt att få utlopp för den negativa energin. (ex springa ett varv runt huset, gå på toa, ta på sig hörselskydd).
Sen pratade vi även jäääättemycket om hur de andra barnen känner sig och vad som är och inte är ok. Att det som är lek för en person kan vara jätteallvarligt för en annan.
Men, som sagt. hade otroligt mycket hjälp från föräldrarna med dessa barn, plus att jag fick en slags vänskapskontakt med dem efterssom jag arbetade med dem i flera månader.
Men det kan ju aldrig skada att faktiskt prata med honom, om och om och om igen, om hur ledsna andra blir och att ingen kommer vilja leka med honom om han fortsätter att vara dum mot de andra barnen.
Lång kommentar, men hoppas den kan vara till någon nytta.

Åsa

28 juni 2010 11:06

Usch vad jobbigt! och vilka föräldrar!!!
Vi har det liknande här vi bor, fast då är det en 15-årig flicka, och värst är hennes rubbade pappa. Det första han gjorde när de flyttat hit för ca 5 år sen vara att helt vansinnigr skälla ut min då 13-årige son för att han skulle ha "skrämt henne"... han fattade nada, och det visade sig att hon "spanat" på honom i fönstret, men inte vågat gå ut (Typ på tjejers vis sådär) De hade aldrig ens pratat och han hade knappt sett henne! Inte en ursäkt eller något efter det... vissa gör sig populära på en gång! =/
Hoppas det ordnar upp sig för er och "er" lille kille, atta han istället växer till sig och mognar. Fast jag förstår verkligen din oro!

Martina

28 juni 2010 12:55

Okej, det är något FEL på barnet, men det gör det väl inte helt i sin ordning att föräldrarna LÄR honom att man ska SLÅ TILLBAKA DIREKT ?
Det är föräldrarna som skapar detta barn, det kan vara något fel redan från början, men de gör inte saken bättre
Om de inte anser att det är något fel så är det ju svårt att prata med dem, så jag vet inte vad man ska göra.
Kontakta soc ?

För inget blir ju BÄTTRE av sig själv, hade en elev på en skola där jag jobbar med jämna mellanrum, han har dock slutat nu (gick ut nian)
Mötte honom på vårdcentralen en gång, då var han där med sin mamma och skrek könsord till personalen, mamman stod bredvid och viskade lite mesigt Nej men säg inte så
Ett tag fick han inte komma in i matsalen utan att vara i sällskap med rektorn, han gjorde div. saker hela tiden men i grund och botten tycker jag mest synd om honom då ingen riktigt bryr sig och han söker desperat efter en REAKTION, att en vuxen människa tar tag i honom och vägleder honom vänligt men BESTÄMT här i livet

Syster Smisk

29 juni 2010 09:11

Hemsk historia. Har haft ett sånt barn till granne och där mamman var mest intresserad av att skicka sms och röka. Det var minsann inget fel på hennes son. Att han betedde sig illa mot andra barn och var så elak så inte ens de större barnen ville leka ute om han var ute blundade hon för. Försökte prata med henne men nådde henne inte. Nu går pojken i skolan och är ökänd på skolgården. Hon vill inte utreda honom för hon vill inte att han ska stämplas, men han är ju redan stämplad.

noboytoy

29 juni 2010 13:16

Man brukar säga om psykopater att det bara finns en sak att göra när man träffar på dom. Man kan aldrig vinna över en psykopat. Det enda är att hålla sig så långt borta från dom som möjligt!

Havanna

30 juni 2010 00:18

Känner igen fenomenet från min tid som lärare. Jag hade bl a en elev som var oerhört duktig i skolan och mycket intelligent men som mobbade precis alla. Han var otäckt överjävlig och skrämmande trots att han bara var 13 år. Detta problem hade dykt upp redan i början av mellanstadiet men ingen hade tagit tag i problemet och följden blev att en mängd elever hade fått byta klass eller skola p g a honom. Hur man kan låta en enda elev få förstöra för en hel klass, eller som i det här fallet flera klasser, är fullständigt obegripligt. Han medgav själv utan omsvep för skolpersonalen att han inte brydde sig det minsta om han sårade andra. Han kände helt enkelt ingen sympati eller förståelse utan var totalt likgiltig. Som vanligt i den svenska skitskolan så var det därmed enbart synd om honom och ingen brydde sig det minsta om konsekvenserna för de andra eleverna. Det gjordes naturligtvis s.k utredningar men det ledde ingenstans. Man undrar vad som har hänt med honom idag. Antingen är han kriminell eller toppchef på något flådigt företag.