Att bo i radhus känns ibland som den mänskliga motsvarigheten till att vara burhöna. Man bor trångt och alla kan se och höra en, hela tiden.

Vi hörs nog särskilt väl, eftersom min man är en fönsteröppnare. Så fort han är hemma, öppnar han fönster, oavsett årstid. Ovanpå det har vi ett tjog barn som springer in och ut genom ytterdörren och dörren till baksidan, utan att stänga efter sig...

Det är därför jag är lite sur över att kärlek inte hörs.

Alla lär höra när vi är arga. När jag står på det översta trappsteget och vrålar. Men vägen dit, den hördes inte.

(Visst, jag hoppar ofta över en del trappsteg... för det finns ju saker jag har sagt tusen gånger redan innan, och som inte kräver trappan alls. För barnen vet, mycket väl, att så där får de inte göra eller säga. De vet redan, att det de gör eller säger kommer att framkalla mammas ilska.)

Vi syns och vi hörs, men ingen mer än jag vet hur vår vågskål ser ut.

Kärlek varken syns eller hörs.

När jag blir så arg att hela området skakar, är det ju bara jag som vet att det är helt okej, eftersom den andra skålen är överfull.

Ibland har jag lust att gå runt med en skylt i pannan med texten: OBS! Vår våg väger alltid över på kärlekssidan!

För det är ju så, att så länge det väger över på plussidan, så är det helt okej med konflikter, bråk och irritation. Ja, det är faktiskt sunt för barn att se, att det inte bara är de som känner negativa känslor och blir jättearga. Se att det inte är något konstigt eller onormalt eller förbjudet.

Ös kärlek över barnen, ta på dem, smek dem, så fort du kommer åt - det fungerar som impregnering!

Jag älskar att röra vid mina barn och jag talar ofta om för dem hur mycket jag älskar dem. Hur fina människor de är, hur mycket de är värda.

Jag blir arg många gånger om dagen på mina barn också. Säkert minst lika många gånger som de i sin tur är arga på varandra eller på mig. 

Men alla i vår familj vet och känner hur mycket vi älskar varandra!

Det hörs bara inte lika mycket...

 

klara

28 juni 2010 23:59

Hej!
Fin blogg, titta in på min? :)

http://beautifullife.bloggplatsen.se

 

Bea

29 juni 2010 05:57

Kanske hörs det inte genom väggarna, men det SYNS när ni är ute tillsammans. Och det MÄRKS på dina barn. Så visst ses er kärlek!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Havanna

30 juni 2010 00:20

Vilken oerhört vacker fras: "Kärlek hörs inte". Den ska jag spara.

http://tankarfraninsidan.blogspot.com

 

Piia

30 juni 2010 22:34

Bra skrivet!

http://mammavitamin.blogspot.com

 

Martina

1 juli 2010 23:16

en lägenhet mitt i huset (loftgångshus) med grannar på sidorna, ovanför, mitt emot köksfönstret och mitt emot vardagsrumsfönsterna, det är som ett akvarium det ;)

ganska praktiskt det med då man inte behöver oroa sig för eventuella minnesförluster, det är bara att fråga vilken granne som helst om vad man sysslar med för de verkar ha bättre koll på läget än vad man har själv =)

http://157.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...