Sitter i en alldeles för skön, röd soffa.

En soffa som har varit med om en hel del, jag önskar den kunde tala!

En del vet jag om och tänker på med värme, men det mesta den skulle kunna berätta skulle säkert vara kul att höra. Eller få mig att vilja rengöra den femton gånger till.   

Den kommer från min lillasysters gamla lägenhet... från min lillasysters lite vildare liv - nu är hon gift och mamma.

Röda soffans nya uppgift är att vara barnsoffa i barn-TV-rummet. Röda soffans vilda liv är alltså också över. I alla fall det vuxenvilda livet. Det kommer säkert att gå vilt till i soffan även framöver, men bara på ett barnvänligt sätt.

Nu har jag suttit här i över en timme och bara... ja, suttit. Den är farlig! Jag skulle egentligen ha gjort en massa andra saker, men den släpper inte taget. Barnen börjar bli hungriga, jag börjar bli hungrig, men det hjälps inte. Soffan är för skön. Och det är skönt varmt under rumpan vid det här laget. Rumpvärme ftw. Aaahhh.... nice. Om jag blundar kan jag låtsas att jag sitter i en lägenhet och är unkis utan barn och snart ska iväg på krogen med ett gäng polare.   

Sitter med en kall och softar. En kall dryck, inte öl eller något annat alkoholhaltigt. Men kall i alla fall. Det är söndag kväll och snart är födelsedagsveckan slut. Imorgon börjar Luciaveckan.

Måndag eftermiddag är det Luciafirande i aulan för dagis. "Medtag ombytta barn och 20 lussebullar". Tisdag eftermiddag är det Luciafirande i aulan för F-klassen och skolan. "Medtag ombytta barn och rejäl fikakorg". Och Luciadagen med obligatoriskt Luciamys hemma plus pepparkaksbak. Dagen efter det fyller barnens pappa år, hela 45 stycken så det bör firas lite extra. Vad är det sedan... jo, just, torsdag. Då är det inget speciellt som händer vad jag vet. Det är alltså torsdag jag ska längta till. Eller vänta... vid det laget lär det vara Beirut här hemma igen.   

Barnens farmor och farfar var här idag för att fira födelsedagsbarnen. De tog med sig den minsta flickan hem till sig, så kommande vecka har jag bara tre barn hemma, skönt när det är så mycket att göra. För det är det, både innanför och utanför pannbenet. Det knakar i både leder och hjärnceller...

Ett himla liv om "Flensost" på Twitter. Jaha, och? Vilken otroligt trist chefredaktör, utan den minsta gnutta humor, verkligen. Jag är säker på att hon har stödstrumpor och propert knälånga klockade kjolar i skotskrutigt tyg. #inteallsfördomsfull........

Själv besitter jag oändliga oceaner fulla av den roligaste humor ni bara kan tänka er. Jag är så rolig att jag måste hindra mig själv från att skratta ihjäl mig - dagligen.

Just det. Det snöar också. Någon skriver i rampljuset "vit jul lr inte, det är frågan". Jaha? Kanske bättre att ringa SMHI än att slänga pengar på att ställa en sådan fråga där.

En annan letar efter "mr Right Now", en tredje vill att jag ska titta på hennes blogg, för i så fall länkar hon till mig. Tack, men nej tack.

mr Seldom At Home vet jag redan vem det är, tror jag. Det är den där jag skaffade barn med. Har ett foto någonstans ifall jag glömmer bort hur han ser ut.

Imorgon fyller E år - hela fem stycken. I förrgår var det ju G som fyllde sju år. Vi är mitt i vad vi internt kallar "födelsedagsveckan". Två födelsedagar och två kalasdagar. De tre övriga veckodagarna spenderas med fördel på förberedelser inför de övriga fyra dagarna.

Så det är vad jag ska gå och göra nu. Förbereda mig, mentalt...   

Tar tag i pappershögen idag. Har väntat på att den ska krympa av sig själv, men den har växt istället.  

Papper är inte att leka med. Man kan skära sig på papper, så det till och med kommer blod!

Papper kan betyda att plånboken blir tom och papper kan innebära att man måste lämna den sköna sängen för att ta sig in till stan. Nej, papper är verkligen inte att leka med.

Merry tuesday, folks!

Slutar inte skratta åt den här bilden, hur många gånger jag än ser den.

Min äldsta dotter G fyller sju år idag. Sommaren efter att jag fyllt sju, var en dag speciellt långtråkig. Jag gnällde om hur trååååkiiiiigt jag hade, tills min mamma sade "men snart börjar skolan, du får passa på att ha lite tråkigt och vara ledig!"

Ja, jag minns väldigt mycket från när jag var sju år. Och bakåt, ända bak till tvåårsåldern faktiskt. Konstigt nog, för mitt närminne fungerar knappt alls. Min hjärna liknar gamlingars -  barndomenoch tonåren har massor av plats och bilder men inte de senaste åren.

Det känns lite märkligt att G fyller sju. Hon var ju nyss liten. Jag var nyss liten, med en bebis, min lillasyster, hemma. Min äldsta son N fyllde väl nyss sju? Inte? Jag hänger inte med i tiden längre. Vill inte! Måste den gå så himla fort?

Det här är inte verifierat, men jag är ändå säker på att det är sant:

Jag har fått dåligt rykte på vår lokala ICA Supermarket.

När vi bodde på den andra lilla orten, som innehöll en ICA Nära, handlade jag lika frekvent som jag gör nu, det vill säga två till tre gånger om dagen. Efter sex år hade jag lärt känna en del av personalen där så väl, att jag blivit vän med några av dem och börjat umgås privat.... då är man en stamkund...   

Min vänskap med ICA:s personal har gjort att jag fått höra en del. Till exempel om hur de kan sitta och tänka och tycka där bakom kassaapparaten. Hur de, vare sig de vill eller inte, kan alla kunders matvanor och helgvanor. De vet vem som äter jätteonyttigt jämt och vilken familj som alltid käkar taco´s på fredagarna, vilka som är veganer osv.

Nu handlar jag på ICA Supermarket: Jag handlar två Monster energidrycker varje morgon. Jag handlar ett paket Kalaspuffar varannan dag ungefär. Jag köper tekakor de Luxe. Allt detta är bara till mig - inte till mina barn. De får bra mycket nyttigare mat.  Men det vet ju inte personalen på ICA. De ser mig där med massa barn minst en gång om dagen, så jag tror att det inte är helt ut ur det blå att anta att de tror att jag ger mina barn så mycket kalaspuffar att det poppar ur öronen på dem.

Jag handlar ofta leksaker och barntidningar också. Inte när barnen är med, bara när jag har tillfälle att åka ensam till affären. Under flera månader har jag lastat på dockor, serviser, Byggare Bob-tidningar med mera med mera på bandet. Alltså är det inte helt ur det blå att anta att personalen tror att jag är en curlinförälder som öser grejer över mina barn hur som helst, oavsett om det är födelsedag, julafton eller inte.

Men sanningen är den att jag samlar på julklappar och födelsedagspresenter: jag "smyghandlar" och gömmer allt i en kartong i min klädkammare. Varje gång barnen är med i affären springer de ju bort till tidningshyllan och leksakshyllan, och tittar längtande på fina saker. "Mamma, titta vilken fin docka!" "Åh mamma, titta en smurfmålarbok!"

Jag svarar "Ja den var fin, du får väl önska dig en sådan till julklapp eller födelsedagspresent"... varpå de försöker dölja sin besvikelse...    

Men när de inte är med, då minsann! För med fyra barn gäller det att tänka smart. Jag kan inte köpa bara dyra julklappar i leksaksaffärer - för att få till många paket (det är trots allt öppnandet av paketen som är höjdpunkten på julafton) smygköper jag ICA:s sortiment. Som tidningarna som mina barn älskar och helst vill få varje helg, men aldrig får, kommer istället att överraska dem som en hel bunt i ett paket.

(Myrorna är ett annat smart ställe för en stor barnfamilj. Begagnat är bäst! )

Men allt detta vet ju inte personalen på ICA Supermarket. De tror helt säkert att jag är en slapp och slö wt-morsa som skiter i allt men skiter i det.    

Ge mig MER JUL! Ser fortfarande golvet och väggarna och möblerna här hemma = för lite julpynt!   

Skyller på flytten. Det måste finnas fler kartonger märkta med "Julpynt" på, som gömmer sig i stora förrådet. Det här kan inte vara allt jag har?!? Eller är det en synvilla? Förra julen firade vi i ett enplanshus på fyra rum. I år firar vi i ett trevåningshus med otaliga rum.

'

Bruden på bilden önskar sig visst samma sak som min vän BB. Som blev väckt klockan ett i natt av ett barn, som vägrade somna förrän klockan sex på morgonen, när stackars BB ändå var tvungen att gå upp för att hinna till jobbet. Hur överlever man sånt? Jag önskar mig också frekventa tupplurar av Tomten, trots att jag inte har barn som är vakna hela nätterna. Jag kan aldrig skriva detta för många gånger: Sömn är bättre än sex!   

 Klockrent. Känner Anne Taintor min familj?

Ja, snart är det julafton. Men innan dess ska vi passera en svärfarsfödelsedag, två barnfödelsedagar varav en extraspeciell eftersom hon fyller sju år, Lucia och en till vuxenfödelsedag - som ska firas lite extra för den är nästan jämn. Vi ska hinna baka pepparkakor och pyssla hemma, köpa julklappar och slå in julklappar till fyra barn och några vuxna. Hej December! Det blir som vanligt totalsemester fr.o.m 1/1-12  fram tills 7/2-12. Då fyller yngsta dottern år. Däremellan gör vi inget som vi inte måste göra!    

//Xecute- glittrar ikapp med julstjärnorna (glitter kvar på händerna sedan dagispysslet igår)

Livet är inte en berg- och dalbana, det är en berg- och dalbana gånger 1000. Livet är en forspaddling i Niagarafallet.

Önskar mig ett lugnt och stilla liv av tomten i julklapp. Bland annat:

Xecutes önskelista till Tomten 2011

• Ett lugnt och stilla liv
• Hyperlugna barn som älskar att städa upp efter sig
• En egen Audi
• En häst
• En ajfån (jaja, jag erkänner att jag egentligen vill ha en sån...)
• En katt
• Ett marsvin
• Gröna fingrar
• Kockkunskaper
• Tålamod
• En perfekt man som avgudar mig
• En hund
• Massor av pengar, förstås
• 60 kg kroppsvikt
• Färre hår på benen