.

.

.

.   .

.

.

Det går verkligen inte att blogga för tillfället. Det händer för mycket! Jag hinner inte med!

Och jo, jag tittade på melodifestivalen, tvångstittade och röstade på Thorsten. För att texten gick rakt in i hjärtat och stannade där.

Barnen röstade på... vad de nu hette, de där andra blinkande, stylade artisterna.

.

.

.

 .

.

.

Tack gode Gud för RIKTIGA vänner! Sådana som BB. Sådana som inte har en fasad av awesomeness men under den gömmer de vidrigaste egenskaper. Tack gode Gud för vänner som inte lider av total hybris och självförhärligande.

Fake FTL!

Spenderade förra helgen i BB:s soffa, pratandes om livets små och stora väsentligheter. Men framför allt har jag inte skrattat så mycket på länge. Jag har fortfarande träningsvärk i magmusklerna.

Vi har känt varandra sedan 1997 och hon är fortfarande samma härliga, ärliga person. Känner mig rätt säker på att hon inte kommer att förändras inom en vecka och visa sig vara någon helt annan.

BB FTW!

Nu ska jag ta fram kalendern och SJ:s sida för att boka nästa tripp. Det enda felet med BB är att hon envisas med att bo för långt bort...    

Nej, jag tänker inte söka på Sean Banan.

Det är jag som har datorn nu. Du får gärna googla på honom när du får ha datorn imorgon.

Nej, jag tänker inte sluta skriva. Det är min dator och jag är myndig. Så det så.

Det hjälper INTE att komma med "men mamma, va göru...."

Jaha, visst, jätteduktigt att säga "vad gör du" men att uttala det tydligare hjälper inte heller.

Det är mammatid. Du ska sova, N. Jag ska ligga här och mysa med dig och datorn. Datorn är tyst och varm.

Du är varm men inte tyst.

Nej E, det är ingen som har ljugit. Kasta inte den där. Nej N, du ska inte ta sönder den ifall E kastar den.

Tyst därborta G och M! Jag trodde ni hade somnat...

E - du får snart gå till ditt rum och sova istället.

Va? Jaha.

Tysta sade jag! TYYYSTAAAAA!!!!!!!!!!!!!!

Jag struntar i vem som väckte vem! Allihopa ska sova. NU.

Sluta härmas!

Från och med nu är vi tysta, okej?

Jaha, du måste bara säga nåt, M... du får säga det imorgon när du vaknat.

Så... nähä... N vill inte googla på Sean Banan. Tack för infot.

Nej, jag tänker inte googla på honom. Nej. Inte på Khadaffi heller.

Sscchhhhhhh!!!!!

Jag vill sova!

Sluta sjunga om din kompis. Tack på förhand.

Godnatt.

Från östfronten intet nytt.

Fortfarande kräksjuka; nytt utbrott i går kväll.

//Harakiriwannabee

Varning för martyrinlägg...

Det var lördagen den 4:e februari som G blev magsjuk. Det är två veckor och tre dagar sedan. Från den dagen har alla utom jag haft magsjuka om vartannat, och när det var över tog förkylning med hög feber vid direkt, på alla barn. I går trodde jag att det snart var över, det var första dagen inget av barnen hade feber. Men igår kväll började G kräkas, och det med besked. Vi pratar båda ändarna samtidigt... vid midnatt igår hade jag tappat räkningen på hur många gånger hon kräkts.

Jag slapp magsjukan, men har varit jätteförkyld i snart en vecka. Ont i halsen, nästan ingen röst, ont i öronen, trött, svettas floder på nätterna. Idag tog det totalstopp. Har lyckats hålla humöret uppe sedan det började. Kört på med sikte på när det är över. Bitit ihop, tänkt på att så här är det när man har många barn, och så vidare. Mitt i det var jag tvungen att åka tur/retur Köpenhamn för att lämna N hos morfar. Tur i alla fall att jag inte blev magsjuk på tåget, det räckte bra med att behöva gå till toaletten och snyta mig hela jävla tiden. "Ursäkta, jag måste gå förbi".... Sitta på diverse stationer i timmar med huvudvärk och vänta på nästa jävla tåg.

Men nu vill jag bara gå och gräva ner mig någonstans! Nu orkar jag fan inte mer!

Har väntat och väntat, hållt undan det värsta, tvättat tre ton sängkläder, madrasser, sängkläder, nerspydda kläder, nersnorade kläder, väntat på att det ska sluta så att jag kan röja upp ordentligt. Det ser ut som huset som Gud glömde för hundra år sedan! Jag står inte ut med att hasa omkring här inne längre! Jag blir galen! Jag vill bli frisk, pigg och energisk och få bort skiten! Jag är trött på att vara trött  och snorig med trötta, gnälliga, snoriga barn som ska torkas under näsan femtioelva gånger om dagen! Jag vill inte mer!!!!!! Nu skiter jag i det här. Ger upp. Tänker inte ens försöka orka ta det värsta. Disken får väl växa till oanade höjder. Tvätten får väl fylla hela badrumsgolvet då. Hallgolvet får fortsätta vara begravt och resten av huset se ut som om det är en knarkarkvart. Gaaaaaaa!!!!!!!! Nu blir det garderoben!!!

//Martyren

Om det inte vore för Leif skulle jag fortfarande vara i Köpenhamn. Ibland hamnar faktiskt rätt personer på rätt jobb!

Fem minuter in på tågresan mot Danmark insåg jag att mina returbiljetter till dagen därpå låg kvar hemma.

Ooppss...

Tågbyte nummer två, i Nässjö, innebar en timmes väntetid, så jag och N knatade bort till SJ:s biljettförsäljning. Där satt en man med allvarlig min bakom disken.

Jag: Hej! Jag har glömt mina returbiljetter hemma, går det att få fram dem på något sätt?

Man: Jaså? Det var slarvigt! (Menar han allvar? Nej, wait, ögonen är fulla med skratt! :D ) Men okej, jag ska se vad jag kan göra, man måste ju göra undantag från regler ibland!...  *tar diverse uppgifter*

Jag: Du kan titta på F. Pepparson också, det kanske står i det namnet.

Han: Åh, så bra, ni har samma efternamn. Man får ju inte åka tåg om man lever i synd. Själv lever jag konstant i synd.

Jag: Aha, så det är därför du sitter fast här på stationen?

Han: Ja, jag måste stanna här bakom glasväggarna tills jag blir gift.

Jag: Stackars dig!

Han: Det är ett hårt liv att vara syndare. Sådär, det här får gälla som biljett, hoppas det kommer fungera. Annars får du be dem kontakta mig.

Jag: Tack! Du får en guldstjärna!

Han: Det borde faktiskt skrivas mer om mig i tidningarna...

Jag: Jag fixar det. "Leif i Nässjö, som lever i synd av oklara anledningar, blev dagens hjälte...."

Leif i Nässjö ÄR dagens hjälte. Trevlig, rolig, serviceinriktad - precis rätt man för jobbet. Tänk om det vore så på alla arbetsplatser överallt...