Åtta rådjur - så många såg jag sammanlagt under den korta turen mellan hemmet och N:s kompis. Imorse skuttade en räv över vägen när jag var på väg hem efter att ha lämnat N i skolan.

Det har sina fördelar med att bo på landet!

Snyggfaktorn är skyhög.

Mysfaktorn är också skyhög.

Och vara ifredfaktorns stapel slår toppen i månen.

Ändå saknar jag stan.

Jag saknar ljuden, dofterna, känslan av liv och rörelse.

Atmosfären, människorna.

Att vara omgiven av människor men ändå ifred. Det gillar jag.

Jag gillar att ha nära till allt. Jag gillar nattöppet och dygnet-runt-service och gatlyktor.

Men jag gillar också rådjur och vackra vita skogar i soluppgången utanför köksfönstret.

Förr eller senare kommer jag att kunna leva i båda världarna!

Just precis nyss nös flicksen nästan exakt samtidigt! Båda nös ut tre kilo snor. Där gällde det att vara snabb fram med papper och torka i blixtens hastighet på den ena, medan den andra stod neddränkt från näsan till magen....

I natt sov jag mellan kokheta E och kokheta G. Mindre kokheta M fick sova på en madrass bredvid stora sängen.

Fast "sov" är fel ord - jag slumrade till mellan hostningar och yrande. Ibland var det riktigt underhållande.

"Sluta nu, du förlorar, pappa! JAG vinner!" - E som yrade.

"Prinsessorna vill rida däråt, Alicia. Inte där, DÄR. Okej." - G som yrade.

Igår eftermiddag sov de alla tre tillsammans i stora sängen. E och G sov tätt intill varandra, E hade sin arm runt G. Hur fint och gulligt som helst - hjärtat smälte!

Fram på morgonen, vid fyratiden, smög jag upp till N:s säng och kröp ner bredvid honom istället. Det enda friska barnet, ta i trä. Han och jag ska ju resa i övermorgon, till Köpenhamn. Jag bävar för att någon av oss ska behöva åka så långt med hög feber.

Jag har visserligen redan blivit smittad, det började i går kväll.. rösten börjar försvinna, jag hostar så det river i bröstkorgen, men har inte feber. Så jag hoppas att det inte bryter ut fullständigt förrän på söndag kväll. Då är jag tillbaka i hemmets trygga vrå. Håll tummarna!

Började promenera i måndags. Fast det föll ihop redan igår, när fler barn blev sjuka.

Suck.

Jag ser fram emot en tid när det går att starta upp saker som också kan fullföljas utan avbrott. Fritidsintressen, träning, jobb, socialt umgänge...

Jag ser också fram emot en tid när jag kan sätta på Nyhetsmorgon på TV när jag vaknar, istället för Bolibompa.

När jag kan anmäla mig till roliga kurser för att jag vet att jag inte kommer missa minst hälften.

Jodå, jag är på toppenhumör... absolut...    

Magsjukan verkar vara över. Till förmån för förkylning med hög feber hos tre av barnen...

Det bådar inte gott inför lördag. Då ska jag och N sitta på ett tåg i mer än fem timmar. Det blir inte roligt om någon av oss är sjuka! Alltså får just vi inte bli sjuka. Hör du det, Du däruppe?

Vi ska till Köpenhamn, N ska hälsa på sin biopappa som han inte träffat på ett och ett halvt år. Jag följer med ner och åker hem igen på söndag. Visst, han kan åka tåg själv, men på vintern går det inte att lita på SJ överhuvudtaget. Tågstopp, krångel, you name it. Mamma följer med och levererar gossen säkert, punkt slut.

Mamma passar också på att träffa sin egen pappa.

Min pappa som också bor i Köpenhamn, N:s morfar. Vi öppnar med att sova hos morfar båda två. Det blir mysigt!

Nu ropar ett feberbarn. "Törstiiiiiig!"

Hela förra veckan gick i kräksjukans tecken. G var först ut på lördagen (4/2), kräktes ett antal gånger men på söndagen kände hon sig helt frisk och pigg. På måndagen blev hon sjuk igen och kräktes flera gånger... N mådde dåligt på söndagen och kräktes litegrann på kvällen, mådde jätteilla dagen efter och fick springa på toa några gånger. Han mådde fortfarande dåligt på tisdagen, då vi firade M som fyllde fyra år. E fick stanna kvar en vecka extra hos farmor och farfar för att slippa bli sjuk. Onsdag morgon visade det sig att pappan blivit smittad och han låg däckad i två dagar. Under tiden var N frisk en dag, men mådde dåligt dagen efter igen och kräktes på torsdagen. G fick gå till F-klassen på torsdagen och har varit frisk sedan dess. Varken jag eller lilla M blev sjuka. Jag har ätit mängder av vitpepparkorn, men M har ju inte gjort något speciellt. Vi var glada att ha klarat oss från den här omgången...

Igår, söndag, var det dags för fyraårskalas och E kom äntligen hem! Men strax innan det skulle börja, upptäckte jag att M hade hög feber. Alvedon och ett lugnt kalas fick det bli. Hon började snora som sjutton också, det rann och rann och hon nös ut mängder. I natt kräktes hon. Inte bara en gång, utan flera, rejäla. Kräksjuka plus feber och förkylning - lilla snuttan!

Då var det bara jag kvar som inte har blivit sjuk. Än. Ja, och E, förstås, som varit borta.

Jag som trodde det var över i lördags.... suck......

Förbaskade långdragna vinterkräksjuka! Vi är för många i samma hus helt enkelt. Barnen får snart ta och flytta hemifrån.   

//Trött på tvätt

Trodde jag drabbats av kräksjukan som resten av gänget här hemma legat däckade i, en i taget, under veckan.

Men nä.

Jag är tydligen bara gammal.

Drack en cider igår. En (1) cider. Visserligen en 7,0:a, men jag hävde den inte direkt, tvärtom. Sippade lite då och då under fredagkvällens lopp medan jag pysslade med de ombytta barnrummen.

Idag mådde jag som en metalrockare efter en big fourkonsert 1984...

Sprängande huvudvärk som Ipren bara gjorde värre, illamående, flimrig... tvungen att lägga mig och sova efter att ha varit uppe och fixat frukost åt barnen. Körde upp pappan istället och begravde mig under täcket, säker på att ha fått kräksjukan

Men när jag vaknade igen var allt frid och fröjd.

Fnys!!!!

Okej, min kropp är alltså 87 år, men mentalt ligger jag i alla fall på 19 år.   

Nu är det lördagkväll och på Facebook kan jag läsa vad alla människor hittar på, de som har ett liv.

Själv tvingas jag titta på melodifestivalen, för nu har G upptäckt genom kompisar att det minsann går... och jag tänker INTE smyga i mig lite alkohol för att döva tristessen! För då lär jag väl ligga däckad halva dagen imorgon igen...

Imorgon ska det bakas bakelser, vilket jag aldrig någonsin tidigare gett mig på. Också det är sjuåringens "fel" - hon har en prinsessbok där det ingår recept som hon i åratal velat att vi ska ge oss på.

För flera veckor lovade jag att okej, vi kan väl göra sådana där till lilla M:s kalas.

Nu ångrar jag det löftet. Jag avskyr ju att baka och laga mat! Men jag får stå mitt kast och har laddat med alla femtioelva ingredienser.

Kalas imorgon alltså. Men inget megabarnkalas, bara lite släkt som kommer med presenter och fikar. Fast jag lär få vara barnstandin och leka lekar så det står härliga till, för det har lilla M deklarerat att hon ska ha. Det ska vara blindbock och hela havet stormar och gud vet allt. När man blivit fyra år har man väldigt bestämda åsikter!   

Vinterkräksjukan härjar i casa de la Xecute...

Samtidigt som lilla M fyllde fyra år igår. Om det blir något kalas på söndag återstår att se.

Roar mig med Metallica när jag inte passar upp på sjuklingar/tvättar/diskar/torkar upp spyor.  

Mission: Seek and destroy.

Target: Magsjukan.

Godmorgon världen.

Soluppgång utanför fönstren, inga rådjur idag men ett gäng sötnosar sitter i vardagsrummet och äter frukost framför Bolibompa.

Igår kväll bestämde jag mig för att leva farligt. Hittade inte mobilen/väckarklockan (som är typ det enda den egentligen duger till att vara) och struntade snabbt i letandet. Lite spänning i livet behövs ibland, så vi gick och lade oss, jag och barnen, utan att veta när vi skulle vakna nästa morgon. I tid? Försenade? Kanske till och med när skolan redan börjat? Här är vi så coola att vi låter slumpen avgöra sådant.

Tack vare M vaknade vi i tid! Hon väckte mig tio i sju, med orden "mamma jag har kissat i sängen". Tack M! Dig kan man lita på i alla väder!

Så nu är vi i så god tid att jag har tid att blogga medan barnen äter. Wow. Tror inte jag ska använda alarmet mer!

N och G öppnade förstås morgonen med ett mindre bråk; om vem som låg för nära den andre i sängen... det är så ljuvligt med syskonkärlek.     

Snart är det dags för mig att hälsa på hos Arbetsförmedlingen. Har inte varit inskriven där sedan 2002.... och vet inte vad jag vill. Vill jag studera igen? Vill jag vara inskriven på kultur och media enbart, eller vill jag även vara inskriven på vanliga arbetsförmedlingen? Frågorna är som vanligt många, svaren är som vanligt obefintliga.

Nu dags att borsta hår på flicksen, ta fram alla miljoner ytterklädesdelar, se till att rätt saker är i rätt väskor och få iväg oss alla ut genom ytterdörren i tid....